Eftersom jag är ett freak som gillar att ha stenkoll på, och förbereda, allt – så hade jag långt innan jag födde köpt amningssnäckor som ska underlätta att härda eventuellt såriga och ömma bröstvårtor i början av amningen. Och de gjorde underverk! Härom dagen tipsade jag en gråtammandes (hon gråtammade mer av smärta än av typ ledsenhet/chock, som jag gjorde, verkade det som) exkollega om dessa snäckor och idag kom det ett litet tack:
”Du. Amningssnäckorna har räddat mitt liv. Från vrålandes och gråtandes till ganska hanterbart. Tack!”.
Så, det kanske inte är ett så dumt förberedelsetips. Köp amningssnäckor! När det värsta lagt sig kan de användas som dekoration, typ som en lite lantlig och marin touch på fönsterbrädan i sommarstället vid havet.

Man bli verkligen varse det här med tidens gång. För varje dag som går växer och utvecklas Lotta och… Det betyder att tiden går även för mig och jag förfaller och dör en smula för varje litet steg hon tar. Jag ser in i hennes runda små ögon och tänker på att hon ska bli vuxen och kanske få en egen bebis och då slår det mig, det jag annars lyckas förtränga – att jag ska bli gammal och grå. Det är satans läskigt.
Det var bara det.

Efter åtta veckors grinande och skrikande så bara slutade hon i lördags. Var en megaglad tjej hela dagen och, HELA KVÄLLEN, och bara åt och somnade som ingenting runt åtta på kvällen. Likaså igår. Och ikväll. Och tre dagar i rad kan inte vara en slump, jag ser det som en trend och jag hoppas att denna skrikfria och mycket glada fas håller i sig i åtta veckor den med. Tänk er lyckan och ron i mammas hjärta!
Om vi gjort något speciellt? Vi har testat allt senaste två månaderna och sen tre veckor tillbaka äter jag mjölkproteinfritt. Kanske är det, men mest troligt är en kombination av fas, mognad av tarmar och mognad av hjärna.
Hallelujah!