bloggkalender 5

Friday 6 December 2013 kl. 02:54

Den finaste kramen jag fått:
Jag lärde känna en väldigt fin kille vid namn Per 2007 och vi sågs hela tiden och var väl typ rätt betuttade i varandra, mest som vänner dock. Han hade en bästis vid namn Markus. Som jag tyckte var rätt nördig och som jag försökte para ihop med min bästis Lia.

En söndag skulle vi åka skridskor, jag och Pelle Tamleht hade en skridskoklubb som hette Blades of glory. Det var jag och Per, och så hans jobbiga kompis som alltid skulle med på allt. Ja Markus. Vi tre skulle äta middag hemma hos mig först innan vi drog till isrinken.
Jag tror jag hade varit ute och handlat mat eller nåt, för jag var inte hemma när Markus anlände. När jag kom hem så låg han redan i soffan och när jag skulle krama honom hej så drog han ner mig i soffan och gav mig den varmaste, skönaste och finaste kramen jag någonsin fått.
Efter det räknade jag tiden i “innan kramen” och “efter kramen”. Plötsligt var Markus jätteintressant. Och efter en hel del chattande och lite till skridskoåkande så var vi svinkära. Det var ganska exakt sex år sen här i dagarna. Och sen kom Lotta fyra år senare!

Tänk om jag varit hemma när Markus kom? Om vi hade kramats helt normalt, ståendes ba “hej”?
Vågar ej tänka på det. Fast å andra sidan, tänk alla kramar som jag inte fått uppleva. Alla ofödda barn som jag inte avlat.
Nä. Det blev nog bäst såhär. Väldigt bäst.

Tack för den kramen älskling. Hoppas jag får minst tusen och åter tusen till under vår livstid.

20131206-025207.jpg

20131206-025220.jpg

20131206-025236.jpg

20131206-025332.jpg

bloggkalender 4

Thursday 5 December 2013 kl. 02:05

Den låt jag lyssnat mest på i år:

Det är jämnt lopp mellan Sjörövar-Fabbe och Här kommer Pippi Långstrump. Så fooooort jag försöker sätta på någon (riktig) musik som jag vill lyssna på så skriks det “hääääääääär” (inledningen till här kommer Pippi Långstrump) eller “farfar Li!!!” (Sjörövar-Fabbe…?!??!).

Bubblare: dääärför så måste jag, ta det lite lugnt idag.

Jag har försökt pracka på ungen Gangnam style men icke.
Bara.
Pippi.
I allt.

Och jag är väl förresten jävligt nöjd med det. Kunde ju ha varit spindelmannen eller Barbie. Jag ska lyssna på Pippi med glädje 100 gånger om dan från och med nu.

20131205-020417.jpg

bloggkalender 3

Wednesday 4 December 2013 kl. 02:10

Det gulligaste djur jag träffat under året:

Kan omöjligt välja bara ett. Och så råkar Lotta ha träffat de här djuren också. Det är nog mest mötet dem emellan jag tyckt varit gulligt om jag ska va ärlig. Är inte lika förtjust i djur längre.

20131204-020244.jpgPiffen!!

20131204-020438.jpgKharola!!

20131204-020646.jpgOch Lennart såklart.

bloggkalender 2

Tuesday 3 December 2013 kl. 03:12

Mitt starkaste minne från 2013:

Det här året tillbringades ju till större delen i New York. Jag har så många fantastiskt fina minnen, stora stunder med mitt barn. Dessutom hade vi även den bästa sommaren någonsin här i Sverige. Hela fem veckor i streck i huset på landet. Perfekt väder, glad unge och massor av smultron och bad.

Något som verkligen sticker ut från detta fantastiska år är mina tre timmar i en liten hiss. Det var starkt. På så många sätt.
Och fick mig att uppskatta livet (och USAs brandkår).

Jag och min kompis Sara skulle se Sleep no more (tips!!!) – ett omtalat liveperformance – men på vägen in till lokalen där detta utspelade sig fastnade jag i en 10 kvm stor (liten) hiss med 33 okända peeps (Sara blev inslussad innan mig).
Pang sa det när linan gick av och vi föll neråt istället för att åka uppåt.
Det var mörkt, så jääääävla trångt, blev jättevarmt på en gång och folk freakade.

Jag hade panikångest som yngre och var så rädd för att stressa upp mig och hamna där. Det gick förvånansvärt bra ändå, jag kämpade hårt för att inte tänka på hur trångt det var, hur varmt det var och hur gärna jag ville komma ut. Jag bara andades och funderade på annat. Lite som när jag födde barn nästan! Jag visste att jag skulle komma ut någon gång (förhoppningsvis levande) men fick panik av att tänka på hur lång tid det skulle ta. Jämfört med att ta en värk i taget under förlossningen och försöka att inte tänka på hur många smärtsamma värkar som med största sannolikhet låg framför mig.

Efter drygt två timmar anlände (äntligen!!!!!!!!) brandkåren och under den efterföljande timmen blev vi utdragna en och en genom en 50 cm hög glipa i nederdelen av hissdörren.
Ja, en var rädd för att hissen plötsligt skulle röra på sig och en bli kluven. Ja, brandmännen var rejält “manliga”. Ja, vi grät och kramades efteråt.

Det var starkt på så många sätt. Vidrigt och panikigt. Men lättnaden när jag var ute! Lyckan över att få komma hem och krypa ner bredvid Lotta!
Älskade livet så mycket då!!!

20131203-025521.jpg
Denna tänkte jag på mest hela tiden.

bloggkalender

Monday 2 December 2013 kl. 01:14

En av mina favoritbloggar just nu, hej blekk, har hoppat på nån slags bloggkalender. Så då gör jag också det!!!

Första luckan är: En kort recension av den bästa boken jag läst i år

Jag hinner långt ifrån läsa så mycket som jag gjorde förr nu för tiden. Då kunde jag avverka flera böcker i veckan, nu för tiden några om året. Pga litet barn mest, så kanske kommer bokslukartiden åter när dessa år är slut?

En av de jag böcker jag verkligen sådär slukat under året är Guillous Brobyggarna. Den var så storslagen och härligt detaljerad och spännande och välskriven och bra! Svulstig sådär som filmen Titanic. En stor bok! Har precis påbörjat andra delen av denna lilla bokserie som Jan knåpat ihop – Dandy. Den är okej än så länge men har inte fastnat lika.

Vilken bok tycker du att jag ska läsa här näst?

dålig humor?

Thursday 28 November 2013 kl. 20:41

Jag har skrattat så mycket åt inledningen till ett inlägg i Blondinbellas blogg nyligen.

Jag citerar:

Jag har funderat på hur jag ska berätta om förlossningen för er, och jag har kommit fram till att jag skriver ett inlägg först och gör ett videoklipp senare, just för att många som är döva har hört av sig.

Blondinbella blir alltså mejlbombad av döva fans? Det är lite lustigt i sig men väldigt fint att Bella vill inkludera dem.

För att i nästa stund:

Tänkte också att klippet ska få vara lite mer som för detaljerat för er som är intresserade.

Exkludera dem helt genom att berätta att videoklippet, för ickedöva alltså, blir mycket mer detaljerat. För de som är intresserade! Så nu är inte de döva fansen så himla intresserade? Vad mejlar de om då?

Ja, sånt här fnissar jag åt.

mitt barn har humor

Wednesday 27 November 2013 kl. 23:26

Jag ligger och hjälper Lotta att somna om, det händer alltid några gånger per natt. Lite segt ibland men ikväll var det desto mer underhållande då hon hälsade mig välkommen in i sovrummet genom att (i sömnen typ) säga “tjena” och sen lägga sig ner och amma lite och somna om.
Tjena?!?!?!
Bisarrt att amma ett barn som precis sagt “tjena” till en.

en vill ju hänga med

Wednesday 27 November 2013 kl. 02:03

Jag är (minst) två år efter alla andra, men jag vill också laga pulled pork. Idag smäller det!!!

20131126-115704.jpg

så lik mig

Sunday 17 November 2013 kl. 22:19

Så jag tror att det är jag ibland. Och tänker att “nu ska jag göra så här och så här istället så kanske det inte blir sådär sen”.
Min mamma tror också att Lotta är jag och säger “kom till mamma” ibland.

Jag:

20131117-221201.jpg

20131117-221223.jpg

20131117-221240.jpg

20131117-221302.jpg

20131117-221421.jpg

Och så Lotta:

20131117-221849.jpg

20131117-221904.jpg

20131117-221914.jpg

dagisväljarångest

Saturday 16 November 2013 kl. 22:47

Vi är mitt uppe i dagisväljartider, i januari är det tänkt att Lotta ska börja så smått, någon timme om dagen till att börja med och när det känns bra så ska det utökas till deltid under resterande vår och sommar och till nästa höst blir det kanske heltid om både jag och Markus jobbar då.
Men ÅNGEST att välja!!! Jag är ju ett sånt kontrollfreak och här är min kravlista:

1 Giftfri miljö, det vill säga sanerat från skadliga plaster och inredning.

2 Ekologisk, giftfri mat. Icke besprutat grönt och ej konserver. Och gärna vegetariskt! Och gärna glutenfritt…

3 Sockerfritt. Vill inte att det ska serveras glass, kakor och bullar. Alls.

4 Medveten genuspedagogik. Det måste inte vara ett genusdagis men de som jobbar där måste vara medvetna/pålästa om genus.

5 De som inte är utbildade pedagoger bör i alla fall vara barnskötare. Vill inte att helt outbildad personal tar hand om mitt barn.

6 Små grupper.

Sen får det såklart vara väldigt personaltätt, det får gärna jobba män på förskolan och så får det gärna ligga nära vårt hem.

Vi har blivit erbjudna plats på ett Waldorf-dagis som verkar toppen. Små grupper, mycket personal, vegetarisk-ekologisk mat, få leksaker (av naturmaterial) samt en härlig “flummighet”. Det ligger dock cirka 5-10 min bort med cykel.
Vi har även blivit erbjudna plats på ett helt vanligt dagis som ligger 100 meter från oss som har väldigt bra rykte.

Hur ska en välja? Hur tänker ni?

20131116-224728.jpg

det gulligaste jag sett tror jag

Saturday 16 November 2013 kl. 01:58

De här nyfödda tvillingarna är så jävla rörande. Vägrar släppa varandra och det förstår jag!

skäms, gråter och är så arg

Thursday 14 November 2013 kl. 22:59

Det här som jag läste hos bästa Kakan är så vidrigt. Det måste stoppas nu! Det här är barn som har sitt hem och sin familj här. Det är helt ofattbart att detta sker.
Vad kan jag som privatperson göra?!

fult att gå upp i moderskapet för mycket

Wednesday 13 November 2013 kl. 21:07

Det här som Cissi Wallin skriver om idag, att hon funderar på barn men inte vill fastna i “träsket”. Hon kommer att “vägra prata om mitt moderskap 24/7 som det känns som typ alla andra gör“. Jag har hört det så många gånger, hur tjejer och kvinnor inför stundande förlossning och moderskap säger saker som “jag vägrar bli nån annan” och mer drastiska saker som “skjut mig om jag byter profilbild på Facebook till en bild på mitt barn” – som att det är det värsta som kan hända? En kan väl få gå fullt upp i sitt föräldraskap likväl som en inte måste det? Måste det ses på som så fult när någon förändras helt och blir Mamma? Likväl som det är helt okej om en inte förändras så himla mycket och lever ungefär som vanligt? I den mån det går såklart. Båda kan väl vara okej?

Det finns ett förakt inför kvinnor som släpper allt för sitt barn (män som gör det är ju bara superhärliga och jämställda) och jag tycker det är trist.
Jag är själv en av dom som har min unge (i och för sig är jag också med) som profilbild och jag har “gett upp” mycket för att “bara” vara mamma. Men jag trivs med det, vill ha det så just nu i mitt liv. Kan jag inte bara få ha det så utan att känna mig som en loser?

20131113-210743.jpg

giftfritt nagellack

Wednesday 13 November 2013 kl. 00:10

Jag har greenwashat myself och gett bort alla mina starkt luktande nagellack till min mor. I USA köpte jag två olika nagellack som är mer eller mindre giftfria, ett av märket Scotch och ett av märket Acquarella. Heeeelt giftfria nagellack finns inte men dessa luktar inte starkt, är vattenbaserade och väldigt mycket hälso- och miljövänligare än de vanliga lacken.

Lacket från Scotch, som ni ser här nöttes bort rätt snabbt, det såg illa ut efter bara några dagar. Nu hängde jag i och för sig en del på beachen dessa dagar men ändå.

Det jag har på tårna nu heter Hot Chocolate och kommer från Acquarella. Och jag skulle gissa på att jag haft det i cirka en månad nu. Och det sitter fortfarande på riktigt bra ju! Anledningen till att jag kom på detta precis just nu är att jag var inne på Bodystore.com alldeles nyss och, som vanligt, kollade jag fyndhörnan och såg då att de hade dessa nagellack – med rabatt! *tipsar*

Puss

20131113-001150.jpg
Ja jag vet, fulaste fötterna i stan, har nästan börjat komma över det dock så inga kommentarer på det tack.

konstig och underbar tid

Monday 11 November 2013 kl. 00:42

Vi är alltså hemma allihopa för tillfället. Markus är pappaledig, jag arbetssökande och Lotta liten.
Det är annorlunda, men mycket mysigt. Som långsemester mitt i vintern. Minus semesterersättning.
Sen i fredags är vi på landet och vi behöver inte stressa hem imorgon bitti för att jobba utan kan stanna kvar till dess att maten tar slut.

Jag gillar nästan hösten/vintern på landet mer än sommaren. Det är kallt och klart och tyst. Ingen gräsmatta som ska klippas och utomhusprojekten är begränsade och måste avslutas senast fyra då solen går ner. Sen är det roligare att gå runt i skogen på hösten tycker jag. Och ja det beror på min ormfobi ja.
Och så måste vi elda i våra kaminer en massa för att hålla uppe värmen i huset! Elda är så mysigt.

Ja men vi har det gött. Jävligt gött. Försöker att njuta av varje sekund.

Fast jag vill börja jobba rätt så omgående så om någon vet en rolig och kreativ tjänst som skulle passa mig så tveka inte utan ring. Jag vill jobba med tidning eller tv. *mediahora*
Eller hästar.
Tack på förhand

20131111-004051.jpg
Dagens utflykt blev till sjön där det kastades sten.

“en god utvecklad empatisk förmåga”

Saturday 9 November 2013 kl. 00:33

Känner mig, liksom Lady Dahmer oftast som en dryg härmapa när jag efter en dag eller två i norr eller söder börjar rulla på r-en eller fråga “vars vi är på väg”. Men! LD har hört att “den här förmågan att ta efter dialekter (eller kroppsspråk) handlar om en god utvecklad empatisk förmåga” och så måste det ju vara.

Är lättad nu.

ute i skogen

Friday 8 November 2013 kl. 23:52

Ligger i soffan i huset i skogen som vi har. Älskar det här stället. Så pass att jag vill bo i hus hela tiden. Det har precis gått upp för mig också hur härligt och praktiskt det är med en tomt när en har unge. Bara öppna dörren liksom. Mamma kan sitta kvar inne och bara följa med blicken.

Problemet är att vi måste sälja detta hus för att köpa ett riktigt året runt-hus. Det går tyvärr inte att ha två hus, det blir både för dyrt och för mycket fix.

Moment 22.

20131108-234807.jpg
My view. Och så är det tyst som i graven. Så när som på lite sprakande från kaminen. Och nåt bokblad som vänds. Och två små snarkande hundar. Den lilla sover tungt på övervåningen.

flow

Thursday 7 November 2013 kl. 01:32

Jag har kommit in i ett underbart skede av mitt liv. Jag bara rensar och rensar. Ger bort till bättre behövande, säljer, slänger. Hyllor och skåp (och förrådet, äntligen!!!) blir mer och mer tomma och det är sååååå tillfredsställande.

Just nu är vi hemma alla tre. Min man är pappaledig, jag letar jobb och Lotta är ett litet barn. Det är ganska njutis faktiskt, jag är inte överdrivet stressad av jobbsökandet utan jag chillar och tänker att det löser sig, det gör det alltid för mig. Jag har tid att pyssla med alla grejer jag aldrig hinner annars – utöver att rensa så har jag planterat om blommor (hur pelargonerna ska övervintra väckte en kommentarsstorm på Facebook), lagat trasiga kläder och gått till doktorn med min axel som varit paj i femton (!) år.
Och vi äter mysig lunch à la långkok tillsammans varje dag och tänder ljuuuus. *präktig*

Är det nån som vill ha en fake-Prada-plånka förresten?

20131107-013051.jpg

vem ska jag tro på när det blir så här

Tuesday 5 November 2013 kl. 02:22

Har fått ta del av två så himla orättvisa historier idag.

Först – min älskade fina vän som kämpar för att bli gravid, nu på senaste med hjälp av IVF. Ingen skulle bli en bättre mamma än hon, ingen har längtat mer, ingen förtjänar det mer. Men universum jobbar visst inte med rättvisa, för nu har ännu ett embryo (som jag hade döpt till Embra) valt att inte fästa i livmoderväggen och fortsätta växa.
Hur tröstar en?
Går inte.
Livet fortsätter och är amazing men det där barnet saknas så.

Den andra historien – så vidrigt plågsam. En kompis kompis vars 10 dagar gamla son inte blev äldre än så. Han tillhörde den lilla del av alla bebisar som under förlossningen fick i sig (sin egen) avföring och den lilla del av de som fått i sig den som blev sjuk av det och dog.
Detta hände i ett inte lika välställt land som Sverige. Det är livsfarligt att föda och födas utan i-landsvård.
Det värsta: läkaren sa att det nog var Guds vilja.

Jag är bortskämd med i allra högsta grad levande barn och tackar (Gud) för det.
Jag ska njuta lite extra av min unge imorgon, hon är ett mirakel, tack.

studentbilden är fixad

Saturday 2 November 2013 kl. 22:39

20131102-223918.jpg

ajabaja

Friday 1 November 2013 kl. 01:11

Jag har blivit som besatt av att undvika miljögifter som kan skada min unge (och mig och då indirekt eventuella syskon). Jag gör det vanliga: undviker plast, parfymer, handlar ekologiskt, dammsuger och köper det mesta begagnat. Plus tusen andra grejer men det kan jag utveckla nån annan gång. Hittade en eminent lista på de 12 värsta gifterna som hotar våra kroppar och hur vi kan undvika dem. Att filtrera sitt dricksvatten verkar till exempel vara en höjdare! Läs mer HÄR.

trots

Thursday 31 October 2013 kl. 23:23

I måndags så var jag på ett så himla trevligt event signerat Vi Föräldrar. Föreläsning på tema trots av tidningens expertpsykolog Malin Bergström (alltså SKÖN kvinna, grymt härlig och vettig) samt lite panelsnack med bästa Sofia och Therese från bloggen Hormoner & Hemorrojder (hemorrojder stavas alltså med två r?) och Nisse Edwall och Manne Forssberg som driver Pappapodden.

Det jag lärde mig om trots som kändes toppen var:

  1. Ge ungen låtsasmakt. Till exempel kan ungen ju få välja färg på strumporna själv och känna sig som en emperor och således inte komma på att hen inte har ett smack att säga till om och bryta ihop.
  2. Ta undan allt som inte bör väljas vid till exempel påklädning så slipper en tjafsa om sandalernas vara eller ickevara i december.
  3. Låt det ta lite tid. Finnes flexibilitet så brukar det underlätta.
  4. Vissa ungar VILL och BEHÖVER bråka, så bråka tillbaka så blir ungen nöjd sen.

Nu har Lotta inte riktigt kommit in i trotsen än, det blir utbrott ibland vid tröttma och hunger men ingen trots-trots. Kanske kommer sen när hon ska börja dagis och det kommer att bli lite mer måsten i våra liv. Som att vi måste gå upp en viss tid och klä på oss och komma iväg och så. Det kan hända att även jag bryter ihop när den dagen kommer då jag ju haft ett extremt fritt schema de senaste två åren.

att känna sig som gud, på ett dåligt sätt

Thursday 31 October 2013 kl. 01:36

Året i New York gav mig en rejäl ögonöppnare i form av insikt om hur (äckligt) privilegad jag är. Vi hade det gött i New York. Bodde fint, åt gott, behövde inte oroa oss för pengar. Och på gatorna kryllade det av folk som inte ens hade skor eller mat för dagen. Jag försökte ge minst en dollar om dan till behövande. Kanske för lite? Det var iaf det jag försökte hålla mig till. Alltså jag hejdade aldrig mig själv, det var mer att jag letade efter någon att ge en dollar vissa dagar.
Och jag började äcklas av mig själv och all min konsumtion.

Många som tigger på New Yorks gator sjunger eller dansar eller gör något spexigt för att få pengar. Oftast försökte jag att ge till någon som inte kunde eller ville spexa för att få mat. Tyckte det var jobbigt att liksom belöna någon, som att belöna en dansande apa typ, även fast det såklart inte är fel i att tjäna sina pengar på så sätt.
Och så tycker jag att det är jobbigt när folk som tigger säger tack. Vi har ju bara dragit olika lotter i livslotteriet, tacka mig inte, då skäms jag, vilket jag kanske gör med rätta. Och jag vill inte ge för att gå känna mig duktig. Ofta smög jag ner pengar hos någon sovande person. Fast… Jag känner mig ju duktig också. Lite i alla fall. Duktig och äcklig.

Jag har gått från att vara en samlare av rang till att rensa rensa rensa. Just nu pågår rensning deluxe i garderob och förråd. Jag bad om tips på vart jag kan skänka kläder och annat grejs i en Facebook-grupp jag är med i där en kan byta och skänka bort saker i Stockholmstrakten. Fick många bra tips som jag ska kolla upp vidare! Kan tipsa här om det är någon som är intresserad?
Skrev även att om någon i gruppen som inte hade det så fett just nu behövde något fick de gärna skriva till mig. Och nu har jag fått några brev och jag hjälper gärna till. Bland annat med en vinterjacka till en pank mamma som (såklart) prioriterat sina barn i år och en annan mamma som önskade födelsedagspresent åt sin dotter som hon inte hade råd med.
Men… Jag känner mig så dum? Alltså inte dum som i elak utan jag känner mig så… Bortskämd och fånig. Och de skriver och förklarar varför de inte har råd och jag känner bara att jag inte vill att de ska behöva förklara för mig. Jag vill inte att de ska säga tack. Jag liksom skäms? Så himla mycket.
Är det någon som känner igen sig?
Varför känner jag så här?
Det här kanske är sånt normala människor fattar när de är typ 15 men jag ligger lite efter när det kommer till socialt patos.

Med vänlig hälsning, har röstat på högern i alla år och skäms över det men kommer rösta rött som blod i nästa val

matambitioner

Wednesday 30 October 2013 kl. 09:11

Nej, jag är inte ens hälften så ambitiös med Lottas mat som jag planerade att vara (alltså tänk om alla skulle bli de föräldrarna som de planerade att bli, HAHAHA). Hon har fått testa godis, bullar, glass, hamburgare, pommes frites (BÄSTA HON VET) och all möjlig skit. Själv fick jag inte en smula socker före min treårsdag.

När Lotta som ettåring fortfarande inte kommit igång med maten sa vår BVC-tant, som jag älskar, att ge henne vad som helst så hon får upp intresset. Nä, vi slängde såklart inte fram godiset på direkten, det fick hon smaka på först i helgen när hon hade en äldre kompis med fredagsgodis på besök (jag vill inte göra nån grej av det, hon får smaka vad hon vill av sånt som vi omkring henne äter), men vi slutade truga med ekomorötter typ. Hon fick äta lite mer skräp: pizza, panerad kyckling och friterad ost bland annat. Allt klassiskt gött. Gärna ute på lokal så hon kunde se andra äta runtomkring henne.

Nu för tiden äter Lotta helt okej (både mängdmässigt och innehållsmässigt), idag åt hon till exempel fiskpinnar och broccoli till lunch. Och all denna jävla korv som hon stoppar i sig! De dagar när allt vi erbjuder ratas så funkar alltid korv. Och oliver.

Det här blogginlägget, om det fem år gamla Happy mealet som förvarats i en påse i en källare och ser ut som nytt, får mig att äcklas lite och vilja undvika det värsta i alla fall. Från och med nu blir det Mc Donalds-förbud. Korven får stanna. Den är ändå ekologisk. Trots att jag har nitrit-skräck. Helst skulle jag även se att hon åt helt glutenfritt. Där har vi en hälsobov tror jag.

Och så får hon ju i sig en massa nyttigt genom den här gamla tutten.

omega 3

Wednesday 30 October 2013 kl. 00:04

Har tänkt köpa omega 3 till Lotta för det har ju en hört är bra. Men trillade då över denna artikel. Det verkar som att det inte bara är onödigt att ge ungar omega 3, det verkar till och med vara farligt! Hjälp?

- Till vår stora förvåning fick vi väldigt tydliga resultat. Ju högre nivåer av omättat fett barnen hade, desto större sannolikhet att de tillhörde de allergiska grupperna. Det gällde både omega-3- och omega-6-fettsyror, men var mest tydligt för omega-3-fettsyror – som alla anser är så nyttiga, säger Agnes Wold, en av forskarna bakom den nya studien, vid Göteborgs universitet.

För medelålders personer med risk för åderförkalkning är det dock bra med tillskott av omega 3. För småbarn ger det enligt denna studie ordentligt ökad risk för allergier då det gör att immunförsvaret inte aktiveras som det ska.

Tidigare har jag läst att omega-3 kan ge positiv effekt på sömn hos barn. Det finns en LÅÅÅNG tråd om det på Familjeliv, och det verkar inte bara hjälpa barn med diagnoser inom autism-spektrat, utan även ge normalstörda barn ”att sova bättre, bli gladare, bättre koncentration, bättre aptit, jämnare humör, utläkta eksem, försvunnen hyperaktivitet och mycket annat”.

To be continued.

ingenting mot Simone

Monday 28 October 2013 kl. 23:00

Såna kvällar när jag tror att Lotta ska somna vid en viss tid (typ åtta-nio) och sen GÖR hon inte det!!!! Trots att hon:
1 inte sovit på dagen.
2 ätit ordentligt.
3 bajsat.

Jag vet inte vad det är men jag blir liksom så SUR och förbannad och efter att hon klättrat runt på mig och slitit i mina bröst i vad som känns som en evighet (ofta typ 20 min) så stormar jag ut (moget jag vet) och suckar och gormar på min man att “ta henne”. Och så gömmer jag mig typ på toan och spelar wordfeud. Och sen ska jag liksom “hämnas” på henne (moget jag vet) och inte natta henne nåt mer. Och hon är liksom inte ungen som somnar när hon är trött så säg liksom inte “hon somnar väl när hon är trött” till mig för denna unge är vaken tills hon nattas. Så hon röjer runt och klättrar på mig (bara mig) och jag typ ignorerar henne och letar saker på Tradera. Sen vid 22 ryter jag åt pappan att det är hans tur (för andra gången på snart två år) och det slutar såklart i panikskrik och tårar och jag går såklart in och nattar tillslut för jag pallar inte att plåga henne. Och nu sover hon äntligen och jag är så SUR!!!!!!

Ja, det var bara det. Hatar såna här kvällar så himla mycket!

Glattis på film

Monday 28 October 2013 kl. 00:50

Smälter.

Har aldrig blivit grattad av någon gulligare. Och det bästa är att hon kommer att fortsätta gratta mig varenda dag framöver!

att fylla snart mid thirties

Sunday 27 October 2013 kl. 00:35

Igår fyllde jag 32! Klockan sju minuter över midnatt frågade jag irriterat min man om han inte tänkt fira mig i år. Och så fick jag två presenter: en le creuset-stekpanna samt en eltandborste. Bästa presenterna någonsin tror jag!

Vid ett när vi gick och la oss började Lotta böka runt, mardrömmar – om Pippi!
“Neeej Pippi neeeej!”
Och så kunde hon inte somna om min lilla avkomma så hon och jag gick och la oss i “lilla siss”, lilla sängen i hennes rum, och hon fick spela på “bajbaj”, iPaden, medan jag halvsov. Till halv sex. Sen ville hon ÄNTLIGEN tillbaka till “stora siss och amma tutte”, sova alltså, och så sov vi till ett på dan.

Eftermiddagen och kvällen har vi spenderat på landet, vi har eldat och kollat på Så mycket bättre. Ebbots fascination av Lill?! Kens alla sayings?!
Ungefär 100 gånger har Lotta också sagt “Glattis mamma” och det har ju varit så myz att… Nästan bättre än stekpannan.

20131027-013310.jpg

skål!

Saturday 26 October 2013 kl. 00:38

Det började med att jag ville sluta röka. Och så länge jag drack öl eller vin (eller drinkar för den delen, men det var sällan) så gick inte det. Så jag tog en vit vecka, månad, två månader. Började träna för att ha nåt att göra. Började uppskatta att vara PIGG på helgen istället för bakis. Saknade inte berusningen eller smaken av alkohol alls. Började springa flera mil i veckan. Och sen gick månaderna och åren och vips så har jag nu alltså varit nykter i sex hela år.
Förutom den gången min chef på VeckoRevyn, Linda Öhrn Lernström, hetsade mig på julbordet 2010. Den gången blev jag nog lite salongs. Grupptryck ni vet. En vill ju bli tajt med sina kollegor och vad är bättre än en fylla? (OBS seriös)

Tyvärr springer jag typ aldrig längre sen jag blev på smällen (och sprang sönder mitt knä). Så nu varken röker, dricker eller springer jag. What’s my drug? Lotta antar jag.

Det är spännande att inte dricka, folk tror tex alltid att en är gravid. Efter att jag tackat nej till en öl på en fest med Framtiden i hans hemstad Härnösand 2009 började folk på riktigt ringa och gratta honom till kommande barnet. Ordet spreds på stan – Makkas tjej drack inte på fest och var således gravid!

Men jag är inte den som är den, vips så börjar jag kanske dricka igen. *untzuntz*

Nä, men jag tycker det dricks så sjukt mycket. Jag var typ ute fyra dar i veckan runt 2006-2007, när jag var runt 25 alltså. Så less på fylla blev jag. Dessutom var mitt ex alkoholist. Kan eventuellt ha bidragit till min alkoholovilja ja.

Finns det fler där ute som typ aldrig dricker?

20131026-013736.jpg

hjälp, hon dödar hundarna!

Wednesday 23 October 2013 kl. 17:47

Jag hade så sett fram emot att få tillbaka hundarna nu när vi flyttat hem till Sverige igen. De har bott hos min bror.
Men nu, not so much. Lotta började med att dra dem i pälsen och i tassarna, sen övergick hon till att lyfta dem (kanske med händerna runt halsen bara ibland) och nu när vi förklarat att hon bara får klappa och krama dem ska hon såklart klappa och krama hela tiden. Mer hårt än innerligt.
Och kanske ändå bära lite.
Slå på med petflaska?
Jaga skrikandes.
Ta tag i nackskinnet på vardera sida om huvudena och tvångspussa HÅRT.

Stackars hundar. Kharola fyller 13 snart och jag tycker hon förtjänar bättre på sin ålders höst. Jag hinner tyvärr inte alltid stoppa lilla våldsverkaren!

Vad ska vi göra? Lämna bort hundarna ett tag? Eller för alltid?
Hoppas att det är nyhetens behag och att det går över snart?
Sätta upp grindar så att hundarna får vara garanterat ifred?

HJÄLP!

20131023-184647.jpg