Detta skrev jag i January 2015

tre år senare

Monday 19 January 2015 kl. 17:05

Vi fick vänta tre år (och genomlida det galnaste ilskeutbrottet någonsin) – men idag hände det! Lotta somnade i min famn bara sådär utan sövning! Har aldrig hänt, inte ens när hon var bebis! Men inte konstigt att hon blev trött efter att ha krigat med mig i en dryg timme om… allt. Skrikit hela vägen hem från dagis och kastat sig runt/på/ut. Bitattackerat en bänk som jag försökte vila mig på. Kastat fem tunga köksstolar upp i luften, bitit på samma stolar, bitit sin mamma i halsen, kastat två liter fil samt haft sönder mina glasögon. Då bröt den gravida i vecka 40-höggravida modern ihop och la sig bredvid på golvet och grät. Där nånstans vände det. Nu ??

Hur kan en sån liten bli så arg?

IMG_8861.JPG

felåt

Thursday 8 January 2015 kl. 21:10

Från ingenstans så har nåt slags samvete börjat ta form. Du är tre år och du har börjat säga förlåt. Vi har aldrig tvingat eller ens föreslagit att du ska säga det där ordet utan vi har brukat det för egen del och hoppats på att du en dag hittar din egen inre känsla och vilja att be om ursäkt.

Ikväll rymde du som vanligt från nattningen (du vill aldrig sova, som vanligt) och lämnade mig ensam kvar i sovrummet. När jag sen kom ut satt du och kvällsfikade med pappa (fil med cornflakes och russin, din favomat) men klev ner från stolen och kramade mig och sa “förlåt att jag lämnade dig ensam, men jag var hungrig”

Älskade barn!

IMG_8791.JPG