att amma en 2-åring

Nej, det är inte bara lite på natten. Det är kvällar, mornar, efter lunch och på helgen. Mest är det nog klockan fem på eftermiddagen då det är lite trött och gnälligt. Då laddar vi om med amning.

Ja, jag är väl medveten om att vi nu passerar någon sorts gräns mellan att amma “extremt länge” och freakylicious deluxe! Det gör inte mig så mycket och jag vägrar smyga med det för att andra har problem med det.

Det finns massor med mammor där ute som ammar både 3-, 4- och 5-åringar. Kanske till och med 6-åringar! Inte för att det “behövs” eller för att mammorna är perversa eller av någon annan anledning än att det är nice, praktiskt, mysigt och ett inte helt oävet mellanmål även för det “äldre” barnet (bröstmjölken är precis lika nyttig hela tiden, den blir inte blaskig – det är en myt).
Det finns säkert hundra eller tio anledningar till att en fortsätter amma längre än de i Sverige socialt accepterade 12 månaderna. Men praktiskt, nyttigt och mysigt motiverar mig än.

Jag vet inte hur länge vi kommer fortsätta jag och Lotta men jag lovar att berätta när det tar slut och hur det känns då.
För oss har amningen varit magiskt och den enskilt största anledningen till att vi alla överlevt de här två åren. Det får mig att sova gott om natten (hormonutsöndringen är grym) och det får Lotta att sova gott om natten
(hon ammar lite i sömnen och sover sen vidare) och således får även Markus sova gott. Det ger närhet, trygghet och en massa nyttigheter i form av vitaminer och mineraler. Och antikroppar! Det går alltid ner lite tutte när sjukdom eller tänder gör att inget annat duger. Och som en bonus så minskar det risk för bröstcancer hos mig! Rätt rejält vad jag förstått?

Vi ammar vidare hur som, på gott och ont. Mest gott.
Känner jag någon annan långtidsammare därute? Ge er tillkänna!

20131209-020431.jpg
Amma tutte, skriker Lotta när hon är sugen.

15 kommentarer på “att amma en 2-åring”

  1. Karin skrev:

    Jag! Men det vet du ju redan. :) 2 år och 7 månader och sover just nu middag med tutten i munnen.

  2. Anna skrev:

    Jag.
    Inne på åttonde ammande året nu. Tre barn. Har ammat dem i drygt 2 år var. Minstingen är 1 år och 5 månader. jag har inte så mkt mjölk längre men hon vill ha och jag ger henne. Ibland skäms jag lite över att amma offentligt, och då skäms jag över att skämmas.
    Med 2:an torkade mjölken ut efter sjukhusvistelse när han var 11 månader. Jag grät över det och sjuksyrrorna och doktorerna sa “men du är för mager och det är ändå dags att sluta nu”.
    Jag fick igång mjölkproduktionen ett par månader senare.
    Min man är amerikan och där antingen ammar man inte alls (vem kan det när ungen ska på dagis vid 6 v liksom?) eller så länge man vill, typ 4 år, varför inte. Jag upplever en öppnare och mindre dömande attityd där hos väldigt många. Eller så blir man hotad med stryk, som jag blev av en 150-kilos morsa när jag ammade i en park.
    Tack för du skriver som du gör! Heja långammare. Eller som en persons t-shirt sa. “I Make milk. What’s your wuperpower?”

  3. anonym skrev:

    Jag! Ammar pyttelite min 3 år och 7 mån gamla flicka. Kallar henne bebis. Alla beundrar hennes lugn och enkla läggning. Glad över ditt inlägg.

  4. anonym skrev:

    Vill kommentera Annas inlägg. Ja, heja långsammare. För det fiffiga med långsammare är att det blir snabbare längre fram. Långsamt nu bygger långsiktig hållbarhet. Så det blir snabba beslut pga okomplicerada förutsättningar. Hoppas detta är begripligt :) .

  5. fembarn skrev:

    Åh, vad skönt att höra att det finns fler än jag… Ammar min yngsta som nu är två år och fyra månader. “Dricka mjölk” säger hon längtansfullt på kvällar, morgonar och tar gärna en slurk innan vilan mitt på dagen. Jag har ammat alla mina barn – och det blir längre och längre. Ettan i 6 månader, tvåan i 11, trean i 18 mån och fyran exakt två år…. Nu med den sista så är hon en sådan inbiten ammare sedan dag 1 att jag inte ver hur vi skall sluta. Första barnet tyckte jag var jättesvår att amma – hela tiden. När det sedan funkade så bra med de andra var jag så glad och lättad att jag bara fortsatte tills de ínte ville längre…

  6. hanna skrev:

    hej! kom hit via annika leones inlägg. jag själv blev ammad tills jag var 3 år. vet inte om det gjort till eller från med mig o mitt liv. tycker alla får göra som de vill.

  7. Anastelle skrev:

    8 års ammande i streck! Wow! Hur känns det? Kommer du ihåg när brösten var bara bröst?
    Har du tandemammat?

    Ja men visst känns amerikanarna mer avslappnade till amningen, jag kände aldrig att någon blev chockad eller förvånad eller provocerad eller liknande av att vi ammade (bodde i New York ett år och Lotta var 20 månader när vi flyttade hem till Sverige igen). Här hemma i Sverige utgår alla från att vi inte ammar och ser smått chockade ut när vi tuttar. Men inga kommentarer än!

  8. Anastelle skrev:

    Jag förstod inte riktigt detta. Amningshjärna? ;)

  9. Anastelle skrev:

    Min är också en sån superammare sen dag ett, har ratat nappar, flaskor och snuttefiltar – endast tutte duger.

  10. Hanna skrev:

    Här är en till som ammar länge!
    Min första ammade jag i 2,5år och älskade varje minut! Världens bästaste grej! Hon ammade kors och tvärs och närsom :) sov som en stock på nätterna gjode vi också!
    Min bebis, mitt andra barn som idag är 20månader, ammar på friskt han också :) helammade i sex månader. Men han bestämde sej direkt för att mitt ena bröst konstigt nog inte dög haha så har bara ammat honom på ett bröst hela tiden och det har funkat klockrent! Lite jobbigt på natten om han velat tutta mycket ;) sen har det varit lite små komiskt med två tuttar med helt olika storlekar ;)

    Tack för mej och tack för fint skrivet om oss långtidsammare!
    Kram hanna

  11. Anastelle skrev:

    Det vet jag att en av mina favoritbloggare, Sagogrynet, gjorde/gör också. Alltså bara ammar på ett bröst. Och det går ju bra! Spännande att se om tuttarna jämnar ut sig sen efter avslutad amning ;)

  12. Elsa Sara skrev:

    Jag ammade min son tills han var drygt två år. Det är 10 år sedan nu. Minns inte hur vi avslutade det, men fint var det. Nu är hans lillasyster sex månader, och jag hoppas att vi har många amnngsmånader framför oss. Amningen med henne var svår från början (massor av mjölk, såriga bröstvårtor och en baby som mest sov hela dagen).
    Min äldste son, nu tolv, fick jag rådet att sluta amma när jag blev gravid med nr2 (han var 13 mdr då). Är det verkligen så att man ska låta bli att amma när man är gravid?

  13. Maria skrev:

    Modigt skrivet, härligt att du vågar stå för det och berätta om
    det offentligt. Själv har jag ammat i nästan fem år. Min pojke slutade
    tillsist själv -skönt!

  14. Hanna skrev:

    Ammade i drygt två år och blir jätteglad när fler är offentliga med långamning.

Skriv en kommentar, hörru!

You must be logged in to post a comment.