Detta skrev jag i November 2013

dålig humor?

Thursday 28 November 2013 kl. 20:41

Jag har skrattat så mycket åt inledningen till ett inlägg i Blondinbellas blogg nyligen.

Jag citerar:

Jag har funderat på hur jag ska berätta om förlossningen för er, och jag har kommit fram till att jag skriver ett inlägg först och gör ett videoklipp senare, just för att många som är döva har hört av sig.

Blondinbella blir alltså mejlbombad av döva fans? Det är lite lustigt i sig men väldigt fint att Bella vill inkludera dem.

För att i nästa stund:

Tänkte också att klippet ska få vara lite mer som för detaljerat för er som är intresserade.

Exkludera dem helt genom att berätta att videoklippet, för ickedöva alltså, blir mycket mer detaljerat. För de som är intresserade! Så nu är inte de döva fansen så himla intresserade? Vad mejlar de om då?

Ja, sånt här fnissar jag åt.

mitt barn har humor

Wednesday 27 November 2013 kl. 23:26

Jag ligger och hjälper Lotta att somna om, det händer alltid några gånger per natt. Lite segt ibland men ikväll var det desto mer underhållande då hon hälsade mig välkommen in i sovrummet genom att (i sömnen typ) säga “tjena” och sen lägga sig ner och amma lite och somna om.
Tjena?!?!?!
Bisarrt att amma ett barn som precis sagt “tjena” till en.

en vill ju hänga med

Wednesday 27 November 2013 kl. 02:03

Jag är (minst) två år efter alla andra, men jag vill också laga pulled pork. Idag smäller det!!!

20131126-115704.jpg

så lik mig

Sunday 17 November 2013 kl. 22:19

Så jag tror att det är jag ibland. Och tänker att “nu ska jag göra så här och så här istället så kanske det inte blir sådär sen”.
Min mamma tror också att Lotta är jag och säger “kom till mamma” ibland.

Jag:

20131117-221201.jpg

20131117-221223.jpg

20131117-221240.jpg

20131117-221302.jpg

20131117-221421.jpg

Och så Lotta:

20131117-221849.jpg

20131117-221904.jpg

20131117-221914.jpg

dagisväljarångest

Saturday 16 November 2013 kl. 22:47

Vi är mitt uppe i dagisväljartider, i januari är det tänkt att Lotta ska börja så smått, någon timme om dagen till att börja med och när det känns bra så ska det utökas till deltid under resterande vår och sommar och till nästa höst blir det kanske heltid om både jag och Markus jobbar då.
Men ÅNGEST att välja!!! Jag är ju ett sånt kontrollfreak och här är min kravlista:

1 Giftfri miljö, det vill säga sanerat från skadliga plaster och inredning.

2 Ekologisk, giftfri mat. Icke besprutat grönt och ej konserver. Och gärna vegetariskt! Och gärna glutenfritt…

3 Sockerfritt. Vill inte att det ska serveras glass, kakor och bullar. Alls.

4 Medveten genuspedagogik. Det måste inte vara ett genusdagis men de som jobbar där måste vara medvetna/pålästa om genus.

5 De som inte är utbildade pedagoger bör i alla fall vara barnskötare. Vill inte att helt outbildad personal tar hand om mitt barn.

6 Små grupper.

Sen får det såklart vara väldigt personaltätt, det får gärna jobba män på förskolan och så får det gärna ligga nära vårt hem.

Vi har blivit erbjudna plats på ett Waldorf-dagis som verkar toppen. Små grupper, mycket personal, vegetarisk-ekologisk mat, få leksaker (av naturmaterial) samt en härlig “flummighet”. Det ligger dock cirka 5-10 min bort med cykel.
Vi har även blivit erbjudna plats på ett helt vanligt dagis som ligger 100 meter från oss som har väldigt bra rykte.

Hur ska en välja? Hur tänker ni?

20131116-224728.jpg

det gulligaste jag sett tror jag

Saturday 16 November 2013 kl. 01:58

De här nyfödda tvillingarna är så jävla rörande. Vägrar släppa varandra och det förstår jag!

skäms, gråter och är så arg

Thursday 14 November 2013 kl. 22:59

Det här som jag läste hos bästa Kakan är så vidrigt. Det måste stoppas nu! Det här är barn som har sitt hem och sin familj här. Det är helt ofattbart att detta sker.
Vad kan jag som privatperson göra?!

fult att gå upp i moderskapet för mycket

Wednesday 13 November 2013 kl. 21:07

Det här som Cissi Wallin skriver om idag, att hon funderar på barn men inte vill fastna i “träsket”. Hon kommer att “vägra prata om mitt moderskap 24/7 som det känns som typ alla andra gör“. Jag har hört det så många gånger, hur tjejer och kvinnor inför stundande förlossning och moderskap säger saker som “jag vägrar bli nån annan” och mer drastiska saker som “skjut mig om jag byter profilbild på Facebook till en bild på mitt barn” – som att det är det värsta som kan hända? En kan väl få gå fullt upp i sitt föräldraskap likväl som en inte måste det? Måste det ses på som så fult när någon förändras helt och blir Mamma? Likväl som det är helt okej om en inte förändras så himla mycket och lever ungefär som vanligt? I den mån det går såklart. Båda kan väl vara okej?

Det finns ett förakt inför kvinnor som släpper allt för sitt barn (män som gör det är ju bara superhärliga och jämställda) och jag tycker det är trist.
Jag är själv en av dom som har min unge (i och för sig är jag också med) som profilbild och jag har “gett upp” mycket för att “bara” vara mamma. Men jag trivs med det, vill ha det så just nu i mitt liv. Kan jag inte bara få ha det så utan att känna mig som en loser?

20131113-210743.jpg

giftfritt nagellack

Wednesday 13 November 2013 kl. 00:10

Jag har greenwashat myself och gett bort alla mina starkt luktande nagellack till min mor. I USA köpte jag två olika nagellack som är mer eller mindre giftfria, ett av märket Scotch och ett av märket Acquarella. Heeeelt giftfria nagellack finns inte men dessa luktar inte starkt, är vattenbaserade och väldigt mycket hälso- och miljövänligare än de vanliga lacken.

Lacket från Scotch, som ni ser här nöttes bort rätt snabbt, det såg illa ut efter bara några dagar. Nu hängde jag i och för sig en del på beachen dessa dagar men ändå.

Det jag har på tårna nu heter Hot Chocolate och kommer från Acquarella. Och jag skulle gissa på att jag haft det i cirka en månad nu. Och det sitter fortfarande på riktigt bra ju! Anledningen till att jag kom på detta precis just nu är att jag var inne på Bodystore.com alldeles nyss och, som vanligt, kollade jag fyndhörnan och såg då att de hade dessa nagellack – med rabatt! *tipsar*

Puss

20131113-001150.jpg
Ja jag vet, fulaste fötterna i stan, har nästan börjat komma över det dock så inga kommentarer på det tack.

konstig och underbar tid

Monday 11 November 2013 kl. 00:42

Vi är alltså hemma allihopa för tillfället. Markus är pappaledig, jag arbetssökande och Lotta liten.
Det är annorlunda, men mycket mysigt. Som långsemester mitt i vintern. Minus semesterersättning.
Sen i fredags är vi på landet och vi behöver inte stressa hem imorgon bitti för att jobba utan kan stanna kvar till dess att maten tar slut.

Jag gillar nästan hösten/vintern på landet mer än sommaren. Det är kallt och klart och tyst. Ingen gräsmatta som ska klippas och utomhusprojekten är begränsade och måste avslutas senast fyra då solen går ner. Sen är det roligare att gå runt i skogen på hösten tycker jag. Och ja det beror på min ormfobi ja.
Och så måste vi elda i våra kaminer en massa för att hålla uppe värmen i huset! Elda är så mysigt.

Ja men vi har det gött. Jävligt gött. Försöker att njuta av varje sekund.

Fast jag vill börja jobba rätt så omgående så om någon vet en rolig och kreativ tjänst som skulle passa mig så tveka inte utan ring. Jag vill jobba med tidning eller tv. *mediahora*
Eller hästar.
Tack på förhand

20131111-004051.jpg
Dagens utflykt blev till sjön där det kastades sten.

“en god utvecklad empatisk förmåga”

Saturday 9 November 2013 kl. 00:33

Känner mig, liksom Lady Dahmer oftast som en dryg härmapa när jag efter en dag eller två i norr eller söder börjar rulla på r-en eller fråga “vars vi är på väg”. Men! LD har hört att “den här förmågan att ta efter dialekter (eller kroppsspråk) handlar om en god utvecklad empatisk förmåga” och så måste det ju vara.

Är lättad nu.

ute i skogen

Friday 8 November 2013 kl. 23:52

Ligger i soffan i huset i skogen som vi har. Älskar det här stället. Så pass att jag vill bo i hus hela tiden. Det har precis gått upp för mig också hur härligt och praktiskt det är med en tomt när en har unge. Bara öppna dörren liksom. Mamma kan sitta kvar inne och bara följa med blicken.

Problemet är att vi måste sälja detta hus för att köpa ett riktigt året runt-hus. Det går tyvärr inte att ha två hus, det blir både för dyrt och för mycket fix.

Moment 22.

20131108-234807.jpg
My view. Och så är det tyst som i graven. Så när som på lite sprakande från kaminen. Och nåt bokblad som vänds. Och två små snarkande hundar. Den lilla sover tungt på övervåningen.

flow

Thursday 7 November 2013 kl. 01:32

Jag har kommit in i ett underbart skede av mitt liv. Jag bara rensar och rensar. Ger bort till bättre behövande, säljer, slänger. Hyllor och skåp (och förrådet, äntligen!!!) blir mer och mer tomma och det är sååååå tillfredsställande.

Just nu är vi hemma alla tre. Min man är pappaledig, jag letar jobb och Lotta är ett litet barn. Det är ganska njutis faktiskt, jag är inte överdrivet stressad av jobbsökandet utan jag chillar och tänker att det löser sig, det gör det alltid för mig. Jag har tid att pyssla med alla grejer jag aldrig hinner annars – utöver att rensa så har jag planterat om blommor (hur pelargonerna ska övervintra väckte en kommentarsstorm på Facebook), lagat trasiga kläder och gått till doktorn med min axel som varit paj i femton (!) år.
Och vi äter mysig lunch à la långkok tillsammans varje dag och tänder ljuuuus. *präktig*

Är det nån som vill ha en fake-Prada-plånka förresten?

20131107-013051.jpg

vem ska jag tro på när det blir så här

Tuesday 5 November 2013 kl. 02:22

Har fått ta del av två så himla orättvisa historier idag.

Först – min älskade fina vän som kämpar för att bli gravid, nu på senaste med hjälp av IVF. Ingen skulle bli en bättre mamma än hon, ingen har längtat mer, ingen förtjänar det mer. Men universum jobbar visst inte med rättvisa, för nu har ännu ett embryo (som jag hade döpt till Embra) valt att inte fästa i livmoderväggen och fortsätta växa.
Hur tröstar en?
Går inte.
Livet fortsätter och är amazing men det där barnet saknas så.

Den andra historien – så vidrigt plågsam. En kompis kompis vars 10 dagar gamla son inte blev äldre än så. Han tillhörde den lilla del av alla bebisar som under förlossningen fick i sig (sin egen) avföring och den lilla del av de som fått i sig den som blev sjuk av det och dog.
Detta hände i ett inte lika välställt land som Sverige. Det är livsfarligt att föda och födas utan i-landsvård.
Det värsta: läkaren sa att det nog var Guds vilja.

Jag är bortskämd med i allra högsta grad levande barn och tackar (Gud) för det.
Jag ska njuta lite extra av min unge imorgon, hon är ett mirakel, tack.

studentbilden är fixad

Saturday 2 November 2013 kl. 22:39

20131102-223918.jpg

ajabaja

Friday 1 November 2013 kl. 01:11

Jag har blivit som besatt av att undvika miljögifter som kan skada min unge (och mig och då indirekt eventuella syskon). Jag gör det vanliga: undviker plast, parfymer, handlar ekologiskt, dammsuger och köper det mesta begagnat. Plus tusen andra grejer men det kan jag utveckla nån annan gång. Hittade en eminent lista på de 12 värsta gifterna som hotar våra kroppar och hur vi kan undvika dem. Att filtrera sitt dricksvatten verkar till exempel vara en höjdare! Läs mer HÄR.