Jag är mamma. Jag har en dotter. Jag är förälder. Jag har fött barn. Jag äger en bebis.

Nu, åtta månader efter den där blodiga kvällen i december, börjar bitarna falla på plats.

Men sen blev jag lite chockad igen nu alldeles nyss när jag gick och la mig och så där bredvid mig i en liten säng: en jättesöt minimänniska ligger där och hon är min! Lite kall om fötterna så jag la över en filt.

Man slås liksom omkull av insikten lite då och då. Nästan varje dag.

Sjunga i gospelkör

Gå en street dance-kurs (inspirerad av bästa sommarprataren Klara Zimmergren)

Träna bikramyoga

Kom gärna med förslag på fler hobbys jag kan skaffa!

Om en månad flyttar jag och min lilla familj till new york. Tänk att lilla svennejag ska bli en NYC-morsa!

Jag har orimligt höga förväntningar på denna flytt. Jag är tex ganska less på att va hemma med Lotta (nä, jag tycker i ärlighetens namn att det är rätt trist att hänga med en unge hela dagarna) men har fått för mig att det kommer att bli bra mycket roligare på andra sidan Atlanten. Typ hur roligt och coolt som helst. Och det kanske det kommer, i en månad eller två, men sen då? Kommer antagligen bli samma smålökiga vardag där, fast på engelska. “when will you be home???” istället för “när är du hemma???” till Framtiden. Ja ja, efter den här bortamatchen har jag gjort det jag alltid sagt att jag velat göra: bo ett år i new york. Coolt ändå.