…åt att Framtiden skrev till killen vi ska hyra lägenhet av i New York att det viktigaste för oss är att vi kan få in vår kundvagn i hiss och hall. (trolley iställer för stroller)

Säg aldrig någonsin: Min bebis skriker/gråter/diarrear/spyr aldrig. Det är som att trycka på en knapp, just saying!

Det kanske bara va så att bebin ville gå och lägga sig klockan 18 istället. Sen vi införde en lite tidigare läggningsrutin har Lotta blivit mycket gladare.

Det verkar som att jag har stans tjockaste lilla bebi. Lotta passerade 7-kilosstrecket vid 10 veckors ålder och använder redan storlek 68 (för 4-6-månadersbebisar).
Alla byxor är för långa och för smala…
Vi får sluta med byxor och köra pyjamas dygnet runt.
Vi slutar nog gå upp ur sängen helt. Lotta bara äter och äter och växer och växer och inför hennes första dagisdag (hösten 2013 kanske) så får hon lyftas ner med kran genom fönstret.
Jag vill tacka LCHF och alla mina vänner för glada hejarop!

Ikväll flippade inte Lotta utan när det blev gnällis så fick hon ingen tutte utan mammis gungade henne i famnen, bestämt och resolut, djupa knäböj och så vidare och tvångssövde lillan, sammanlagt tre timmars hård workout. Och det funkade! Inge skrikfest idag inte, första lugna dagen på två veckor typ.
Tänk om det är så att jag tvångsmatat min unge varje kväll… Ångest. Inte konstigt att hon är så fet.
Mvh
Feeder mum

Vad gör man?
Jag helammar min unge, och det gick finemang fram tills för tre veckor sen då hon började ”strula”. På nätterna och dagarna fungerar allt som det ska men framåt kvällen, runt sju-åtta, vill hon inte ta bröstet, trots att jag (i alla fall tror mig) veta att hon är hungrig. Istället tar hon 1-2 sug och släpper sen och gallskriker/gråter. Jag har testatallt: Tagit upp och lugnat för att sen lägga ner och testa igen. Vi går alltid in i sovrummet och liggammar i tysthet och med låg belysning för att efterlikna natten. Vi testar även att gå upp och ut i lägenheten igen för att göra annat (hon är då glad och så, men snuttar på händerna och verkar trött och hungrig). Jag har testat att pumpa ur ifall att det är så att min utdrivningsreflex är för stark eller för att få igång utdrivningsreflexen ifall att den är för seg. Gett henne napp en liten stund för att sen testa igen. Rapat henne en stund ifall att det är en rap på tvären. Ibland lyckas jag få henne att ändå ta bröstet efter 5-10 gråtattacker och hon suger då hungrigt och länge tills hon somnar, ibland i uppåt 1-2 timmar. Men oftast blir hon alldeles för ledsen och upprörd och hungrig (tror jag) för att det ska gå och jag eller pappis får ge upp och stoppa ner henne i vagnen för att gå ut och dra henne i en halvtimme eller så.
Oftast somnar hon så fort vi kommit ut och vaknar så fort vi kommit in och då tar hon bröstet på en gång.

Jag har varit i kontakt med amningshjälpen och de kan inte hjälpa mig mer, och på BVC har de tipsat mig om magdroppar ifall att det kanske är magen. Vi har kört med både minifom och sempers i en vecka nu men jag tror inte att det är magen eftersom hon slutar skrika så fort vi inte försöker amma… Det verkar alltså inte som att hon har ont så, utan det är någonting i samband med amningen som gör att det låser sig.
Bör tilläggas att hon är en hungrig tjej som gärna äter ofta och mycket och hon har gått upp i snitt 350 gram i veckan och har nu fördubblat sin födelsevikt.
Jag har googlat lite och det verkar finnas en hel del därute som får detta problem vid 3 månaders ålder. De flesta av dem verkar ha fått ge upp och istället fått börja med ersättning och flaska. Men jag vill så gärna fortsätta amma… Har ni några tips? Är det en fas? Och om jag nu inte lyckas lista ut vad som är fel och hur jag kan fixa det, ska jag fortsätta som vi gör nu och försöka lirka varje kväll? Tar hon skada av att skrika och gråta om kvällarna? Det här gör mig så ledsen och kvällarna slutar oftast med att jag, efter att hon till slut somnat, gråter och har ångest.

Tack på förhand
Mammis

Inte hade jag en aning om att det svåraste med att bli mamma skulle komma att bli:
Att komma ihåg vilken tutte jag ammade på senast. Vänstra eller högra? Samma sak flera gånger varje dag. Ser ni en förvirrad blondin stå och klämma på sina bröst med blicken i fjärran så är det jag som försöker avgöra vilken tutte jag har mest mjölk i. Ibland glömmer jag att plocka in brösten igen efter amning på stan, säg gärna till mig om jag går runt med bröna hängandes i det fria. Aldrig har brösten varit så oladdade som nu.
Att bestämma namn. Vi hade en sån lång och fin lista innan men sen såg hon ju inte alls ut som vi föreställt oss så fick stryka alla namn och köra på nytt och fräscht i sinnet: Lotta. Nästa gång bestämmer vi efter födseln.
Att tvätta fettveck. Att bända bak nacken på lilla babyn och försöka komma in under hakan är en gren värd att komma med i OS.
Att (vilja) få tid över till sin kille. Aldrig har jag brytt mig så lite om någonting annat (än bebisen). Hundarna har fått flytta ut tillfälligt och ibland skulle jag inte bry mig jättemycket om Framtiden bara lät oss va ifred i vår amningsbubbla!!! Givetvis är han världsbäst fortfarande, men bebisen är nummer ett nu. Alla dagar i veckan.
Att hitta vatten. Herregud vad törstig man blir av allt ammande!!! Glömmer man vattenflaskan hemma så stryker man runt på stan som en uttorkad gasell. Eller buffel kanske är en mer passandebeskrivning, hehe.

Började med blodiga bajsblöjor, tillbringades på barnakuten men avslutades lyckligt med superglad (och frisk) unge, thaimat och Top model Sverige.
Hur rolig var inte den där Sophie då? Var hon fo real? Måste bege mig till Stureplan asap för att kontrollera.
Nä, nu kryper jag ner och skedar lill-Lotta, bästa avslutet på kärlekens dag!