Detta skrev jag i September 2010

tror du på spöken?

Saturday 11 September 2010 kl. 17:53

Jag gör. Eller spöken och spöken. Jag tror på att det här flummiga som kallas vår själ, den ansamlingen av energier som vi inte kan förklara, borde kunna knytas an till annan materia. Jag skulle iaf inte säga att det var stört omöjligt. Jag håller det öppet.

//Har precis kommit hem efter två dars konferens på slott

tillbaka i stan

Sunday 5 September 2010 kl. 16:18

Jag tycker inte om Stockholm längre. Tycker inte att det är coolt att bo i stan längre. Det har kliat länge i kroppen, och sommaren på Muskö fick mig att hitta hem eller hur man nu säger. Vill bo på landet. Mitt ute i skogen. Vill ha djur och trädgård och snickarbrallor och stövlar varje dag. Vill krydda middagen med min mynta, vill ge resterna till hönsen och se dem klucka av lycka. Sommarens höns var hundra gånger roligare än tv. Vill titta på molnen och förutspå regn, vill lägga gräsklipp på komposten. Förvara kylvaror i jordkällaren. Vill driva lantbruk kanske. Ha fler hundar. Och hästar. Den stora ska heta Tommy.

Det enda som talar för stan är att varje gång jag kommer ut på landsbygden blir så chockad och ledsen av stereotypa könsroller. Framtiden får snacka husbygge och bil, jag får endast prata matlagning. Flickebarnen är rosaklädda och pojkarna gillar fotboll. Trodde inte nån köpte rosa eller blå kläder till sina barn? Trodde Barbie va helt bortglömd? Trodde tjejer fick leka med bilar?

Var på fest i går och det var plågsamt. Hade läppstift och höga klackar, det gjorde ont och jag hade inget att säga. Folk blev fulla och dansade och jag ville gå hem för att inte förstöra stämningen. Låste in mig på toaletten och satt där länge länge för att slippa va the partypooper.

Jag har blivit en sån tönt och det gör mig rätt så lycklig.