Överallt utom i trafiken följs varenda liten regel till punkt och pricka. I alla fall i alla arbetssituationer. Till exempel gick priset på en vara vi köpte i söndags in som tio pesos dyrare än vad det stod på prislappen när kassörskan (en av dem) blippade in den i kassan. Aj aj aj. Ungefär 2 svenska kronor. Kassörskan sa till en annan av de fem som hjälpte till för att expediera oss som i sin tur gick och sa till en annan person som gick och sa till en annan. Hon i sin tur kom springandes till oss och så tjabblade de en massa, hämtade en annan av samma vara och slog in den i stället och kom fram till att det var rätt pris på varan, inte i datan. Nu fick de tre som paketerat alla våra saker under tiden packa upp allting igen, kvittot makuleras (detta innebar att en annan kille fick komma dit och godkänna, sen skrev de ut tre kopior och skrev ner för hand nån slags revisionsberättelse om exakt vad som hade hänt) och sen kunde vi börja slå in våra varor en gång till från början. Så här är det jämt, allt tar tusen år, en filippino får inte göra fel. Förutom i trafiken dårå.

Det här hade egentligen ingenting att göra med det jag nu ska berätta. Förutom att jag i dessa lägen låter filippinosarna hållas. Man får nämligen inte hålla på och opponera sig har min nyfunna vän Chris förklarat. Man lär sig att go with the flow, försöker man ändra på saker och ting här i Manjana-land kommer man bara att stånga sig blodig. Och det värsta som kan hända för en filippino är att de tappar ansiktet. Så man ler och låter dem hållas. Jag har ju ändå inte bråttom.

Fast i dag, när tjejen Gail från gymet som jag anmält mig till på nätet (man fick en veckas prova på om man fyllde i sina uppgifter där) ringde mig tre gånger och sms:ade lika många gånger, alla gånger innan klockan tio, och bad mig bekräfta ett möte med henne som jag förklarade igår att jag inte ville boka in när hon ringde och förhörde mig om min träning – då sprack det. Då förklarade jag för henne att det är fruktansvärt otrevligt att trakassera någon tidigt på morgonen när denne redan klart och tydligt för inte alls många timmar sedan förklarat att denne INTE VILL BOKA IN NÅGONTING UTAN KOMMER NÄR DEN KÄNNER FÖRT. Antar att det finns nån regel som säger att de måste ringa.
Hon gör bara sitt jobb.
Hon gör sitt bästa.
Precis som kvällsvakten här i huset som prompt säger att gymet och biljardrummet bara har öppet till 22. Det finns liksom inget lås, och det stör inte nån, och även fast vi vill spela 22.10 så går inte det, för det har bara öppet till 22. Det bara är så. Sen är det stängt. Eller det ska iaf vara mörkt därinne. Det ska inte va nån där då. För det är stängt. Så är det bara.

Detta inlägg skrevs Tuesday 9 March 2010 kl. 05:49. Du kan prempa på inläggen via RSS-feed. Du kan lämna ett meddelande eller trackbacka från din egen sajt.