Detta skrev jag i March 2010

nu drar jag på påsksemester!

Friday 26 March 2010 kl. 18:01

Åh, håll tummarna för att det ser ut som på bilden:


Sjuk grej: ön heter Malapascua. Vilket betyder bad eastern.

min allra första jordbävning (som jag överlevde)

Thursday 25 March 2010 kl. 11:27

Kära vänner och ovänner, i dag när jag satt och spelade Betapet för fulla muggar runt tolvsnåret så blev det alldeles plötsligt helt snett och vint. Kändes som om jag föll huvudstupa, kändes lite yrt. Håller jag på att svimma? tänkte jag. Men insåg snabbt (med stor skräck ska tilläggas) att det var huset som rörde på sig. Huset och marken, jorden. Ska jag springa ut? Borde jag klä på mig? Ska jag dö nu? hann jag tänka.
Kände du det där? skrev Framtiden på Skype. På hans kontor på andra sidan stan var det spänt, rädsla blandat med lite fnitter. 6,2 på den där skalan mätte i alla fall skalvet och precis här satt jag när Moder jord morrade till, röt ifrån lite:


På 26e våningen svajar det fint.

Så här i efterhand – får man tycka att det var lite mäktigt? Älskar naturen. Urkraft. Att vi aldrig kan tämja den.

åh sjukhuset

Tuesday 23 March 2010 kl. 16:06

Blev lite sämre och bajsade bara, dödsutmattad och orkade inte riktigt stå. Så vi drog till sjukan. Och vilket genidrag det var!! Det är så här världen ska se ut: Ren, fin, vacker, cool och respektingivande. En pianist vid en flygel i entrén (nej, jag skojar inte, jättefint spelade han också). Skinnfåtöljer överallt, typ tända ljus och konst på väggarna. Gigantiskt. Väldigt amerikanskt. Ni vet ett sånt där “Världens tredje bästa sjukhus”.

Fick tabletter som ska slå ut alla typer av parasiter och även en kur penicillin (kanske min tredje under min livstid, väldigt restriktiva föräldrar). Fick även lämna ett bajsprov. Hur gör man då undrar ni? Jo, man får en liten burk. I burkens lock sitter en liten spatel. Sen sätter man sig och bajar och sen lutar man sig över toaletten, tar den lilla spateln och gräver upp en liten klump (“size of a pea is enough maaam”) och sen lämnar man generat in den till den lilla sköterskan.

Ska tillbaka på fredag, hoppas lite på att få bli inlagd då. Alltså St Lukes i Manila, heaven on earth. Håll tummarna för att jag behöver mer vård!!!


Så här såg det ut när jag kom.

allt är skit

Monday 22 March 2010 kl. 11:18

I natt vaknade jag av att det luktade bajs. Hade bajsat på mig men det vaknade jag minsann inte av, det var lukten som väckte mig. Har i skrivande stund haft diarré i princip konstant i en månad. I dag har jag tvättat bajsiga lakan och gråtit om vart annat (varvat med bajsat också så klart).

Ett lågvattenmärke är nått.

Och jag skäms inte ens för att berätta det här.

Så illa är det.

nä men nåt kul ska man väl hitta på ida också

Thursday 18 March 2010 kl. 11:46

min dag

Thursday 18 March 2010 kl. 10:15

Klockan 9: Går upp. Mår illa, är hungrig. Har diarré. Går och lägger mig. Sover.

Klockan 17: Går upp igen. Kommer inte på nåt att äta eller göra så lägger mig igen. Nu med datorn. Läser cancer-bloggar. Kan inte sluta.

gör mig lite glad, som vanligt

Wednesday 17 March 2010 kl. 11:32

gillar vagabonds beskrivning av manila

Wednesday 17 March 2010 kl. 10:24

Farligt, skitigt och fattigt. Få städer har så dåligt rykte som Filippinernas huvudstad. Här finns få öppna platser, få vackra byggnader, stan saknar ett riktigt centrum och man går lätt vilse. Beväpnade vakter vaktar butiker, banker, hotell och bostäder. Familjer lever på trottoarer och i fallfärdiga skjul längs Pasig River. Trafiken är intensiv och luften förorenad.

vill inte leva mer typ

Wednesday 17 March 2010 kl. 09:55

Och i dag som alla andra dagar vid poolen, ungefär 20-30 män som bara ställer sig och glor. I fönster, vid grannfastigheten, alla arbetare som målar vårt hus. I dag efter nån timmes läsning, solning och badning vågar en av dem prata med mig när jag går förbi på väg upp till lägenheten igen:

He he, all men looking at you, he he.

han kom tillslut

Wednesday 17 March 2010 kl. 08:12

Installatören. Och pulade i vårt badrum en timme. Och nu har vi varmvatten där. Men i köket som ligger vägg i vägg då? Nej, de har tydligen byggt huset (som är helt sprillans) så puckat att de inte dragit ihop ledningarna så vill vi ha varmvatten där måste vi köpa en till water heater och sätta in där, vägg i vägg, 30 cm från stället där den vi nu har sitter. Jag kommer att behöva diska i duschen. Detta fick mig att gråta. Och sen grät jag lite till. Och i dag känns livet här så vedervärdigt ovärdigt att inte ens det enda positiva som hänt sen vi kom – det finns numera solstolar vid poolen – kändes kul. Fast sen gick jag ändå och la mig där för att läsa den här fantastiska boken Andarnas hus, men då började det regna.

och post funkar inte heller här så klart

Wednesday 17 March 2010 kl. 04:54

Alla fina paket och viktiga papper jag väntar på kan jag tydligen typ glömma. Post finns inte här.

så jävla dumma i huvudet här

Wednesday 17 March 2010 kl. 04:47

Asså, alla här är helt intelligensbefriade, så är det bara. Dagens stora ilska: någon ska komma och installera varmvatten i lägenheten (nej, det är inte standard att ha det). I går meddelade ägarinnan av lägenheten att installationsfirman skulle kontakta mig för att boka in en tid. Några timmar senare fick jag ett helt obegripligt sms. Jag svarade att jag bara förstår engelska och bad personen skriva ett nytt sms.

Fick då detta:

Man ba okej, men jag förstår fortfarande inte ett smack så snälla skriv på engelska exakt vad jag behöver veta, tid och kostnad med mera. Får några till sms av samma kaliber. Till slut förstår vi att något iaf ska ske mellan 9.30 och 11 och att det kanske kan kosta 2000 pesos (detta utläser vi bara av siffrorna). Så vi stannar hemma i dag och väntar på installatören. Som så klart inte kommer. Och så ringer man numret man fått sms ifrån och de spelar nån musik för en och säjer typ bara yes mam. Och till slut säger man stupid för att det är det enda ordet man kommer på som är kort och enkelt och som förklarar att man är arg eller att dom är dumma kanske och så lägger man på.

amen welcome back heroin chic

Tuesday 16 March 2010 kl. 03:26

Efter nästan två dygn till sängs, ett tiotal spyor (och minst lika mycket ur andra sidan) och ingen mat ser jag såhär gullig ut:

jättesynd om mig

Monday 15 March 2010 kl. 07:26

Har kräkts hela natten, sådär våldsamt så att tårarna rinner och man tror att man ska dö. Ibland fick jag bara vila femton minuter emellan kaskaderna, till slut ställde jag en hink vid sängkanten och rullade dit för att spy, hängandes med bara huvudet över kanten. Hela tiden tänkandes på Brittany Murphy. Visst var det typ så hon dog? Mådde lite illa, kräktes lite, försvann.

I dag, minst fem kilo lättare. Och darrig som ett asplöv. Och tom som Kissies hjärna.

på stan

Sunday 14 March 2010 kl. 05:59


Maten är inte alltid helt hundra här, men grillad fisk kan man lita på. Även, om den ibland som här, är rå inuti. “Ska va så” sa koreanen som serverade.


Oftast, men inte alltid, brukar spetten som säljs på gatan vara fina. Grillas på plats, doppas i olja och kryddor, och så får man det i en liten påse. Kostar ungefär 1 krona per spett. Men den här gången “råkade” det bli hjärta. Gick ner, men inte med någon jätteaptit.


Även en färd med en Jeepney kostar 1 krona. I stället för tunnelbana och buss har Manila tiotusentals av dessa öppna minibussar som kör i cirklar med lika många rutter som det finns Jeepnies. Enligt Manila-borna själva tar det ungefär fem år för en utlänning att lära sig åka med de här (och kunna ta sig dit man vill med alla byten det innebär). Vi hoppar på ibland och åker med en bit utan någon som helst aning om vart den är på väg. De är nämligen det finaste Manila har. Coola, snygga och mysiga. Med sjuhelvetes motorer vad jag förstått.


Så här ser de ut. Eller just den här ser ut så här. Alla ser olika ut men alla är minst lika pyntade och färggranna. Jeepniesarna härstammar från ombyggda jeepar som amerikanarna lämnade efter sig vid andra världskriget har jag lärt mig. Väldigt okrigiska nu, fint.

ibland får det här landet mig att vilja skrika högt och slå nån

Saturday 13 March 2010 kl. 06:02

Huset vi bor i är helt nybyggt och inte så många har flyttat in. Känns som vi bor ensamma i det här jättehuset typ. I anslutning till reception och poolområde finns det jättefina relaxrum med toa, jacuzzi, bastu, dusch och massagerum med massagebänkar. Och massage kostar runt 50 kronor i timmen, det är bara att ringa så kommer nån, dygnet runt. Så vi tänkte att det skulle sitta fint med en massage igår kväll och tänkte att eftersom det aldrig är nån som använder relaxrummen så är det väl lugnt att vi kan få massage samtidigt (och massagerummen har liksom dörr och ligger avsides). Men tji fick vi. Kvinnor får bara vara i kvinnornas och männen i männens. Och ta ut massagebänkarna? Nej det går ju inte, de ska ju va i massagerummen. Inte heller får man ta upp bänkarna till sin lägenhet, de ska ju va i massagerummet. Så vi sitter alltså i ett hus med fyra massagebänkar som ingen nånsin använt och vill ha massage på dem men eftersom vi vill ha det samtidigt så går det inte att lösa. Ingenting går att lösa här. Det är som det är som det är och att anpassa sig efter situationen eller att försöka lösa någonting, nä det går inte. Ett kompromisslöst land och ibland, som i går, gör det mig så himla himla superirriterad.

Have to remember – to go with the flow.

dagens inköp

Thursday 11 March 2010 kl. 13:18

Jättegullig tejphållare.

there is a new love in town

Thursday 11 March 2010 kl. 09:19

Deep fried eggs. Perfekt köttillbehör mina älskade LCHF-vänner! Har inte testat att laga det själv än men vad jag förstått så pocherar man ägget först om man vill (alltså kläcker det i kokande vatten) och sen ner i kokande frityrolja eller så kläcker man direkt i frityroljan (det är vad jag kommer att göra). Sen vad jag förstått kan man veva runt lite med en gaffel för att få allt fluffifluff runt kanterna. Så himla gott blir det.


Funkar även som tillbehör till omelett. Dagens äggkvot är nu efter lunch uppe i 8. Och nej, jag är inte rädd för kolesterol. Det är en gammal myt att för många ägg skulle vara farligt. Och please dont give me some crap om att lagom är bäst. Då läser du fel blogg.

nu kanske inte det här är det värsta som kan hända nån

Thursday 11 March 2010 kl. 04:07

Men jag har fått nåt slags kisseri-anfall. Kissade två gånger med en halvtimmes mellanrum innan jag gick och la mig. Vaknade två gånger på natten och var uppe och kissade (händer aldrig). Kissade en gång på morgonen, gick ner och simmade 40 längder i poolen (den är bara typ 15-20 meter så ingen jätteprestation), kissade en gång när jag kom upp innan jag duschade, sen en gång till efter frukosten. Sen en gång till innan vi åkte hemifrån (är på Framtidens jobb nu) och så en gång direkt när jag kom hit. Och varje gång är liksom blåsan full om ni förstår, det är inget kiss-hjärnspöke. Klockan är bara elva. Är det nåt som är knas? Drack eller åt inget speciellt igår vad jag vet, inget té, inget kaffe, ingen läsk. Bara vatten. Kanske är det nån exotisk frukt eller grönsak jag ätit som är vätskedrivande? Dunno. Läskigt ärre iaf. Tror ni det är farligt?

fasadmålning

Tuesday 9 March 2010 kl. 17:14

Utanför fönstrena dinglar en liten korg byggd av plywood och bambu med två killar som riskerar sitt liv varje dag för att allt det vita ska bli svagt gult. Huset är väl en 38 våningar eller så men det betyder inte att man använder riktiga grejer. De här killarnas lilla korg justeras med trasiga rep av några andra killar nere på marken. Upp och ned och horisontellt. Fy fan va ont i magen jag får när jag ser klänga omkring utanför.

nytt område, ny galleria

Tuesday 9 March 2010 kl. 10:57


Ungefär 20 minuter från oss ligger Market! Market! Ni hör ju, det är här jag kommer att hänga.

Hur sjuk är inte den här hundkojan?


Eller den här damskobutiksskyltningen.


Tillslut blev det ändå “bara” grönsaker. Allt det här för ungefär 50 kronor. Kap!!!

ingen skam i kroppen?

Tuesday 9 March 2010 kl. 10:35

Den här Gail RINGDE IGEN!!! Och ba haaaaj this is gail från fitness first the fooort, just wanted to confirm our meeting at 7 o clock och jag ba NOOO, I DONT FEEL LIKE COMING EVER, PLEASE DONT CALL ME EVER AGAIN WHATS YOUR FUCKING PROBLEM? och sen la jag på och då skickar subban ett sms och skriver att hon tycker att jag ska komma förbi och att hon finns där till klockan nio. Jag vill typ aldrig mer träna.

var just tvungen att skälla ut min första filippino

Tuesday 9 March 2010 kl. 05:49

Överallt utom i trafiken följs varenda liten regel till punkt och pricka. I alla fall i alla arbetssituationer. Till exempel gick priset på en vara vi köpte i söndags in som tio pesos dyrare än vad det stod på prislappen när kassörskan (en av dem) blippade in den i kassan. Aj aj aj. Ungefär 2 svenska kronor. Kassörskan sa till en annan av de fem som hjälpte till för att expediera oss som i sin tur gick och sa till en annan person som gick och sa till en annan. Hon i sin tur kom springandes till oss och så tjabblade de en massa, hämtade en annan av samma vara och slog in den i stället och kom fram till att det var rätt pris på varan, inte i datan. Nu fick de tre som paketerat alla våra saker under tiden packa upp allting igen, kvittot makuleras (detta innebar att en annan kille fick komma dit och godkänna, sen skrev de ut tre kopior och skrev ner för hand nån slags revisionsberättelse om exakt vad som hade hänt) och sen kunde vi börja slå in våra varor en gång till från början. Så här är det jämt, allt tar tusen år, en filippino får inte göra fel. Förutom i trafiken dårå.

Det här hade egentligen ingenting att göra med det jag nu ska berätta. Förutom att jag i dessa lägen låter filippinosarna hållas. Man får nämligen inte hålla på och opponera sig har min nyfunna vän Chris förklarat. Man lär sig att go with the flow, försöker man ändra på saker och ting här i Manjana-land kommer man bara att stånga sig blodig. Och det värsta som kan hända för en filippino är att de tappar ansiktet. Så man ler och låter dem hållas. Jag har ju ändå inte bråttom.

Fast i dag, när tjejen Gail från gymet som jag anmält mig till på nätet (man fick en veckas prova på om man fyllde i sina uppgifter där) ringde mig tre gånger och sms:ade lika många gånger, alla gånger innan klockan tio, och bad mig bekräfta ett möte med henne som jag förklarade igår att jag inte ville boka in när hon ringde och förhörde mig om min träning – då sprack det. Då förklarade jag för henne att det är fruktansvärt otrevligt att trakassera någon tidigt på morgonen när denne redan klart och tydligt för inte alls många timmar sedan förklarat att denne INTE VILL BOKA IN NÅGONTING UTAN KOMMER NÄR DEN KÄNNER FÖRT. Antar att det finns nån regel som säger att de måste ringa.
Hon gör bara sitt jobb.
Hon gör sitt bästa.
Precis som kvällsvakten här i huset som prompt säger att gymet och biljardrummet bara har öppet till 22. Det finns liksom inget lås, och det stör inte nån, och även fast vi vill spela 22.10 så går inte det, för det har bara öppet till 22. Det bara är så. Sen är det stängt. Eller det ska iaf vara mörkt därinne. Det ska inte va nån där då. För det är stängt. Så är det bara.

low carb high fun

Monday 8 March 2010 kl. 06:24

Nu när jag hittat fläsksvålar vill jag inte göra nåt annat än att äta Chicharritos i Manila resten av mitt liv.

de är inte bara väldigt korta här

Sunday 7 March 2010 kl. 09:09

De äter dessutom med sked och gaffel. Därför ska vi åka till en butik som heter SM som är nåt slags IKEA här (fast de har även kläder, smink, djur you name it) för att köpa lite knivar, fler handdukar, en solstol och galgar. Och säkert en hel del annat. En perfekt söndag med andra ord.

Förmiddagen spenderades i husets pool. Den är fan helt amazing och det är dessutom bara vi som använder den.


Gullig kille i Manila.

framtiden gillar utsikten

Saturday 6 March 2010 kl. 17:57

det är mycket som kretsar kring mat

Saturday 6 March 2010 kl. 10:31

Jag älskar mat. Och jag vill alltid äta. Det är liksom min största hobby. Förrförra helgen då jag var hos pappa för att äta (surprise) och säga hejdå inför Filippinerna visade han lite gamla filmer från förr. Bland annat en där min lillebror Jesper är relativt nyfödd och ligger på en filt och är söt. Gurglar och så. Och så hör man hur nån klampar runt bakom, fram och tillbaka. Sen hör man mig (typ tre år gammal): Men ååååååh, JAG ÄR JU HUNGRIG!!
Framtiden skrattade gott då.

köttfest

Saturday 6 March 2010 kl. 06:13

Dom är roliga med maten här. Helt besatta av vilken del av köttet de äter, väldigt viktigt. Så om jag frågar vad det är i en gryta som det står pork under så beskriver de inte vad som mer är i (vilket jag vill veta) utan de beskriver vilken del av grisen rätten innehåller. Och ibland är det grisfeja, ibland gristår. Nä, inga gristår än, skoja. Men ni förstår principen. Mycket mage däremot:


Jag åt Sari-saring Sinugba.

Grönsaker äter man inte här. Maten serveras på sin höjd med en morotsbit. Ibland, om man har tur, har de ett fåtal sallader på menyn, nästan alltid caesar. På menyn igår hittade jag en sektion som hette Vegetables och blev jätteglad. Tills jag insåg att det knappast var grönsaker, utan mer ”baconinlindad sparris”. Fatta hur lite grönt det är i resten av maten då!

Fast igår fick jag tag i en aubergine-sallad som var ljuvlig. I och för sig bestod den bara av tomat, gul lök och auberginekött. Men i brist på annat grönt och gott blev jag som eld och lågor.


Och så beställer man alltid in en flaska Absolut till maten.

tror jag brutit (brytit?) en tå

Saturday 6 March 2010 kl. 04:11

Mycket med kroppen nu. Är det nåt man kan göra nåt åt? Jag behöver inte gå till doktorn va?

mitt andra hem

Friday 5 March 2010 kl. 21:20