måndagsmys

Första natten på landet. Håll tummarna för att det inte ska spöka.

3 kommentarer på “måndagsmys”

  1. Karin skrev:

    Grattis till köpet! Fy fan va härligt ni kommer ha det då!
    Sömnen är en helt annan på landet. Sen att vakna med naturen kring sig, svajande träd och glittrande vatten. Det bästa jag vet. Omväxling stan landet tror jag på. Dom få nätter jag spenderar i lägenheten i stan efter vi köpte landställe uppskattar jag nu när jag inte längre känner mig fastlåst här. I efterhand är vi väldigt tacksamma för att resvägen inte är längre än att vi pallar pendla till jobbet. Så man själv kan välja vart man vill vara utan att det är jobbet som styr.

    Förresten. Jag äter rätt strikt lchf-käk, inte som diet utan som livsstil för att jag funkar bättre utan kolhydrater och tillsatser i maten. Men jag funderar över hur du som tränar en del upplever det i musklerna? Jag vart nämligen rätt tung/seg i benen när jag sprang och cyklade till en början och fick lite vadkramper på nätterna, men det gav sig med tiden och i och med att jag tar kosttillskott magnesium. Jag funderar på att sluta med magnesiumet i tron om att kroppen är i bättre balans nu när den vant sig. Vad tror du? Har lagt märke till att du käkar qinoua och undrar om det just är som bränsle när du tränar för att det inte ska vara så tungt?

    Uppskattar dina texter här och har läst sen du började skriva tror jag. Har gjort liknande resa som du från krogen och ciggen till löpspåret och landet. Men drog på och pluggade till sjuksköterska i samma veva när jag ändå vart så reko i folks ögon dom tror man blivit kristen eller nåt. Det sociala trassel som uppstår när man inte längre roas av liv man levde förr tar sig med tiden. Man hittar sin plats både i det nya och det gamla. Men det vet du ju bäst själv så klart.
    När jag är i farten vill jag också passa på att säga att jag tycker du, här på bloggen, är grymt härlig och befriande!

    Kramar, Karin

  2. Anastelle skrev:

    Åh ja, tack!! Ja det var så mörkt och tyst. Och svalt. Eller kallt kanske, men jag sover så gott då under många filtar.

    Hur lång resväg har ni? Vi har en timme ungefär. Vet inte hur ofta vi kommer bo där i veckorna, men vi kommer garanterat att lämna först på måndagsmorgonen.

    Angående LCHF och träning, jag gör ju båda massor, så upplever jag att det funkar hur bra som helst. Jag äter inte quinoa längre, och sparsamt med nötter och frön. Men när jag började träna mycket och regelbundet, ungefär för ett år sedan, åt jag mycket mer sånt och då upplevde jag det aldrig som stumt eller tungt. Sen trappade jag ner kollisarna i maten och upp träningen. Nu högintensivtränar jag varannan dag och jag tror faktiskt min kropp lärt sig, det går hur bra som helst, jag känner sällan att orken tryter. Har också funderat på att äta extra magnesium, ska ta tag i det snart.

    Ja, kristen känns det som. Kul att vara sjuksyrra! Om det inte var så mycket plugg skulle jag kanske också skola om.
    Socialt trassel blir det verkligen. Konstant en liten tagg i hjärtat på mig men jag försöker att inte ha dåligt samvete eller känna mig tråkig för att jag inte vill gå ut längre, men det är svårt, tycker man får såna vibbar, eller så inbillar jag mig bara.

    Tack Karin, ha en fin tisdagskväll, kram!

  3. Karin skrev:

    Det tar oss 1h 15min vid normalt trafiktryck. Det är ju en del resa om man drar in tidigt till jobbet och sen ut igen. Men morgontrafiken är så lugn och go att det är rätt mysigt att sitta där i bilen med varsin kaffe och småsnacka innan man skiljs åt. Vi är rätt nya i detta växelboende så det kanske är därför man orkar också.

    Härligt att höra att det funkar så bra för dig med träningen! Det är ju inte många som tror man kan prestera lika bra på lchf-kost. Jag tror det är en vanesak och nåt som man kommer in i om man ger det lite tid. Som när man tränar upp en grundkondis. Jag åkte nog på lite dålig vätskebalans inledningsvis och blev antagligen därför lite extra slö, utöver snabbt övergående omställningskänningar.
    Det är kul att ha detta med sig som synsätt när det gäller kostrekommendationer i vården. Även om det fortfarande möter en del motstånd tror jag bara det rör sig om en tidsfråga. Sen är jag övertygad om att det är bra kost för människor med missbruksproblematik (mat och alkohol), gastrointestinala sjukdomar, cancersjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, fetma och autism. Listan kan göras lång.
    Just nu är jag på en avdelning där vi bland annat har patienter som genomgår gastric bypass. Stöttar självklart dessa patienter i deras val men jag tror inte att det krävs en livslång inskränkning och lidande för att undvika morbid fetma och dess sekundära sjukdomar.

Skriv en kommentar, hörru!

You must be logged in to post a comment.