gillar när det pirrar i magen

Kanske är det min otroligt svarta syn på meningen med livet som gör att jag älskar att förkovra mig i paranormala saker. Jag tror ju på naturvetenskap och endast naturvetenskap och är plågsamt medveten om alltings meningslöshet. Därför tittade jag på Det okända hela förra sommaren och älskade hur jag blev lite RÄDD och medveten om att det eventuellt skulle kunna finnas någonting mer därute. Vilket iofs inte betyder att det inte är högst naturvetenskapligt – jag menar, att vårt medvetande skulle kunna vara knutet till annan materia än vår kropp är ju inte helt ologiskt. Att det existerar i kroppen är ju ett under i sig, en viss dos energi kan väl lika gärna vara knutet till en plats, kan jag tycka. Och det här gör att det inte känns lika värdelöst med livet och döden och att allt man älskar inte försvinner helt, kanske. Så nu kollar jag på Ghosts adventures på TV4 Anytime och shit vad det är obehagligt. Tre snygga, roliga och smarta killar låser in sig i ett av USA:s värsta fängelser som numera är stängt. Hundratals män har mördats, avrättats eller tagit sina liv därinne, och massor med människor rapporterar om att de sett och hört saker där. De går in utan lampor, mitt i natten, och besöker till exempel den lilla cellen där Ray mördade fem av sina medinterner. Helst placerar de ut sig helt själva, och så provocerar de spökena, skriker elaka saker och “kom och skada mig då, ta på mig, gör mig illa”. Så jävla läskiga grejer händer. Vågar inte kolla mer för nästa vecka ska jag sova själv, jag vet att jag kommer tänka jättemycket på sånt här om jag matat igenom hela serien.

Skriv en kommentar, hörru!