en väldigt speciell tillställning
Öppen mick på Riddarholmen, varje valborg. Vem som helst får sjunga, läsa eller berätta. En kvinna berättade om sin relation, om hur hennes man var som en fruktkorg. Bananen gillade hon men inte vindruvorna. Då struntade hon i att äta dom, men kastade knappast bort hela fatet. Sen sjöng en jättesöt mongis en sång som hette “Homofobia” och sen ville den här mannen och hans orkester spela lite.
Man får liksom inte missa det här. Som julafton, fast på våren. Och mycket mycket roligare.

1 May 2009 ungefär kl. 07:00
De psyksjukas julafton. My God. Skrattade ni eller grät ni?
2 May 2009 ungefär kl. 01:12
Hahaha! Jag var också där, men vi gick när den första dåren började yla. Blev nästan rekryterade till kyrkan också. “Va ville ni ge oss? En BIBEL? Nej tack! ” sa vi och hoppade förskräckta en meter bakåt. Det var lite väl mycket sosse- och kyrkovibb på tillställningen tyckte jag, annars trevligt. Minus för dåligt sound system: vi hörde inte ens “Vintern ra”! Gjorde ni?
2 May 2009 ungefär kl. 06:35
Sussie: Vi skrattade så vi grät.
Morrhoppan: Nu tycker jag faktiskt inte att du är riktigt klok. Hur man man gå??? Huuur??? Det är mer dåraktigt än alla dårar där tillsammans. Jag längtar jättemycket till nästa år redan.
2 May 2009 ungefär kl. 22:59
Det vart så kristligt alltsammans. Och kallt. Obehagligt, på nåt vis. Men nu vet jag ju, att jag ska stanna. Det blir täckbyxor nästa år alltså.