Annars kan det gå så här.

Gotta lov’em. Det jag hatar mest med att julen är  slut är att hyacintperioden är över. Min favoritblomma. Färgglad, doftar gott och är billig. Precis vad jag föredrar.

De senaste dagarna har jag fått höra av flera olika personer att jag ser otroligt fräsch ut. De undrar vad jag gjort liksom. Utöver att mitt hälsosamma leverne kanske börjat ge ytliga resultat (tex har alla mina spruckna blodkärl i ansiktet läkt och försvunnit) så har jag även kört denna kur:

Beautyroller.

Dermalogica age smart multivitamin thermafoliant, som nog inte finns i butik än.

No 7 for men protect & perfect anti aging serum.

Vet inte vad det är som gjort underverk men Ray sa att jag såg ut som 23. “Sjukt ungt Anastelle” sa han.

Någon som vet vem den här författaren Magdalena Graaf är?

Det handlar INTE om nån sorts bantning, så ni kan glömma alla sådana sorters tips från mig. Det handlar snarare om bodybuilding.

Jag är hälsosam. Min kropp går numera under benämningen “superkroppen” och varje dag går jag och Framtiden igenom “superkroppens” dagliga behov. För det första vill “superkroppen” ha massor av protein till frukost, för det andra trikåer så att musklerna kan flexa fritt. Åka buss eller tunnelbana finns inte i “superkroppens” värld, och alla skor är fotriktiga och gåvänliga. Bli inte för generade när ni ser mig promenera över västerbron med långa, spända träningskliv. Ni vet väl att man kan göra så mycket mer än att gå när man går? Det vet “superkroppen”. Spänn skinkor och lår och gör halvutfall varje steg.

Mål mellan måltiderna, sk mellanmål, är en regel som aldrig bryts, och “superkroppen” vill gärna bli matad med en härlig avocado eller keso, sånt som “superkroppen” kan använda för tillväxt. “Superkroppen” rastas utöver de dagliga promenaderna även på gymmet som finns i anslutning till jobbet. Jag vill informera om att “superkroppen” tycker det är helt normalt att göra massvis med situps med 30 kilos motstånd. Något som jag bara sett de vältränade muskelmännen göra.

“Superkroppen” – yes we can.

Kvällstid vill “superkroppen” gärna kramas och pussas och äta mörk choklad. Efter klockan 18 är “superkroppen” syndig utav bara helvete. Endorfinkickar ända fram till 22 då det är bums i säng för att få åtta timmars återuppbyggande sömn.

Vet ni, jag har inte varit sjuk en enda gång sen jag lockade fram “superkroppen”! Jämfört med förra året då jag var sjuk ungefär en gång i månaden. Toppen. Kanske lite för toppen? Som Mats “svarta lådan” Bergwall sa – såna som dig borde man ordinera chips och en rullstol.

Jag stör mig i detta nu på Framtiden som ska lösa allting själv i stället för att ringa ett kort och enkelt samtal till Mac-supporten. I detta nu har det gått snart en timme. Så typiskt envis man som har svårt att ta emot hjälp. Tråk alltså. Jag sorterar strumpor sålänge. Hej.

Visst är det härligt med en sjövild, drogromantisk, svensk Pete Doherty? Med moppemusche? Inte?

I tell you. Vilken tönt. Dessutom har han sparkat och knuffat Expressens fina fotograf Stefan.

Läs mer här och här.

Kleerup är en tönt. Robyn var supercool. Att alla ställde sig upp för att Esbjörn Svensson dött var överdrivet. Jag var snygg, Framtiden var gullig och Pelle Tamleht sopade scenen. Lokalerna var halvtomma, folk väldigt fulla och Veronica Maggio vann tyvärr ingenting.

Förresten har jag kommit på en sån briljant bokidé. Jag kommer att bli rik. Hur gör man med sin bokidé?

Ska jag på Grammisgalan ikväll. Med finaste Framtiden som undrar om han måste ha kavaj. Jag tycker inte det men planerar lösögonfransar. Vilka jag ser mest fram emot att se? EMD såklart.

Jag hade nästan slutat med film men nu har jag börjat igen. Vad jag sett senaste dagarna:

The Elf – Fantastiskt rolig film. Sjukt bra. Skynda kolla medan det fortfarande är “jul”.

The Changeling – Zzzzzz. Anorektisk Angelina Jolie med så mycket konstiga missar att man inte orkar kolla mer än en halvtimmes dramasnyftningar.

The curious case of Benjamin Button – Jättebra. Brad gör bra filmer nft. Mening. Liv. Död. Jag gillar.

Burn after reading – Brad är grym igen! Frances McDormand är som vanligt ascool. Snyggt. Smart.

Revolutionary road – Too much drama for me. Men om man gillar att gotta ner sig i relationsdraman och tighta replikväxlingar och kärlek på bristningsgränsen. Så är det nåt va.

Gissa vem som kommer i sin bröllopsklänning nurrå? Eller heter det brudklänning? Nu borde jag passa på innan jag får mjölklökar. Att säga ja och så.

Tidigare har jag beskrivit Härnösand i positiva ordalag men efter att ha fått höra om djävulsfesten har jag ändrat uppfattning – Härnta är fördömt.

Det var nämligen en hemmafest som spårade till den grad att slutnotan gick på 300 000. Och då tror jag inte de räknade med katten som någon stoppade in i frysen som familjen hittade först två månader senare. Men jag tror det kostade att någon hällde bensin i alla avlopp och rör och tände på och att en annan bara åkte runt med rullskridskor och baseballträ och slog sönder allt.

Och detta är tydligen inte ovanligt. “Är det fest är det fest” sa Framtiden och berättade att han ändå är en av de goda, han har bara spytt i någons tv. (Bakpå en tjocktv, så det rann ner).

Alltså den där katten. Jag skulle fan inte kunna bo i en stad där det bodde så onda tonnisar.

Jag har köpt en rätt så klassisk flanellpyjamas och den är underbar!!! Jag vill ha den alltid, sitta i soffan, äta korv och ha tända ljus.

Men chokladfläckarna i skrevet has maybe got to go.

När jag var yngre var jag väldigt noga med att aldrig ångra någonting. Det ångrar jag. När jag såg hur snygg jag var i håret på det här gamla fotot ångrar jag att jag inte behöll det långt och hade det så.

Jag har gråtit mig till sömns varje dag i år. Fast inte så ensam och eländig, utan Framtiden har ju hållt om mig och älskat mig och det har inte hjälpt alls. Det är kanske det som är grejen, att det känns än mer kasst att det allra finaste vi har inte är mer än en liten suck därute.

Det här kanske kan bli en blogg om existentiell ångest?

Jag rakade bikinilinjen nyss (eller jag rakade mycket mer än så men det känns inte helt cool att outa, så jag parentesierar det) och skar mig i ljumsken och har fått plåstra med de enda plåster vi har, de med fiskar och båtar på. Resultatet blev inte alls så upphetsande som jag tänkt.

Pratas det aldrig om det stora hela utan endast vad tomaterna kostar på Ica vecka 7?

Obegripligt.

Allt är så jävla bra. Det är då jag börjar tänka på hur oviktigt det är, egentligen. Nihilist heter det va? Jag tänker på att vi är ett blink och sen borta, jag tänker på att en klapp och en hand om höften är skönt men alltid i dåtid och har nästan aldrig funnits, så till den grad att det aldrig funnits. Jag finns inte, alltså är jag inte. Jag har aldrig någonsin träffat någon som förstår vad jag menar, hur jag känner, det jag ser. Mitt lilla hus, i Stockholm, Sverige, Europa, Jorden, Vintergatan, Universum, Evigheten.

Alltid blir aldrig. Inget slut gör ingen början. Oändlighet. Ogreppbart. Finns inte.

Nu ska jag kolla på Elf, världens roligaste julfilm som jag missade i juldagarna.

Va sexiga Dolph och hans fru är i MQ-reklamen. När han stryker hennes hår bakåt och lägger handen runt nacken och kysser henne. Och sen blicken in i kameran. Ohh, jag blir helt till mig varje gång.

Vaknade vid 16 OCH DÅ FESTADE VI INTE ENS IGÅR. Helt sjukt. Hur ska jag kunna sova i kväll och komma upp 7 i morgon för att jobba? Helvete också.

Nya året påbörjas med blekning av utväxten, Framtiden är en fantastisk frisör. Ställer inga obehagliga frågor och vill inte bjuda på chailatte för att smöra. Bara bleker, snabbt och snyggt.

Men jag tycker det är roligt när bögarna skrålar Womanizer womanizer you’re a womanizer baby och hoppar så taket gungar här nere.

I dag har jag köpt grejer för 23 000, bland annat en ny Macbook. Big spender! Det dyraste jag köpt. Min dyraste dag någonsin. Jag gillade det. Men efter datorköpet tappade jag all respekt för pengar och spårade och tyckte således att en behå för 1 200 kändes överkomligt. Så här ett år senare kan jag känna att spenderardagen gick överstyr.

Nyårskvällen har spenderats hemma. Eftersom vi älskar djur i vår familj så snittade vi upp kycklingfiléer och mulade in ost och lindade med bacon och SJUKT va gott det blev. Framtiden bedyrade sin kärlek till mig och så hånglade vi på vår mysiga matta med massor av levande ljus och runt tolv spelade vi hög hög musik och låtsades som om det regnade för att hundarna inte skulle go bananas. Nu sitter vi och lyssnar på när våra böggrannar spelar Tokyo, Barbie girl, Dancing queen och Fångad av en stormvind JÄTTEHÖGT och är lite rädda för att taket ska ramla ner när de hoppar i takt allihopa. Det är mycket mysigt. Julmusten är inte slut heller, det gör mig lika lycklig 2009 som 2008.