måndagsbarn
Måndagar är längtansfyllda dagar. Efter 48 timmar Framtiden, endast med avbrott för toalettbesök, är varje måndag som en liten avtändning. Klockan är bara elva men det värker i kroppen och den där känslan av att vara ofullständig, den där som före detta rökare känner, gnor i magen. Han känner inte alls likadant och tur är väl det, för då hade vi varit två psychon och det är minst ett psycho för mycket.
17 November 2008 ungefär kl. 14:05
äh, man saknar bara den där kemiska cocktailen av oxytocin och beröringshormoner och sånt. (när jag säger så brukar min pojkvän kalla mig för reduktionistfitta.)
17 November 2008 ungefär kl. 16:31
jag kände det också så jämtjämt, min kille gjorde det intealdrig så det tog slut. och jag kommer inte över honom. inte ett jävla dugg. fan.
17 November 2008 ungefär kl. 16:45
åh nej. fast du kommer över. det gör man alltid.
17 November 2008 ungefär kl. 16:56
6 månader sen är det. och jag har ny kille. tänker på den gamla, den stora kärleken, som jag trodde var min framtid, 100 ggr varje dag. sinnessjukt.
17 November 2008 ungefär kl. 17:13
taskigt mot den nya… men jag förstår dig
…jahopp alltså
17 November 2008 ungefär kl. 17:23
6 månader är ingenting. och din nya är nog bara ett rebound! man ska ha rebound. de är mycket viktiga för sorgeprocessen. men var snäll!!
17 November 2008 ungefär kl. 17:37
nya är definitionen av en snäll, asbra kille. avgudar mig. (jag tycker mkt om honom och är snäll. lovar.) totala motsatsen till gamla som var jobbig att leva med, hade svårt med närhet och fick mig att må skitdåligt. ändå skulle jag gå tillbaka till honom imorgon om han ville. detta är ju helt sjukt, jag _vill_ ju uppenbarligen må dåligt och bli behandlad illa istället för bra, eller?
sorry för denna utläggning men jag håller på att bli galen.
mittiallt var jag dessutom smal med gamla, blir nu bara tjockare… vad fan är det för nåt. hjälper inte.
17 November 2008 ungefär kl. 17:51
jahopp: du är besatt, inte kär men du kan inte se skillnaden just nu. du känner dig trygg i att må dåligt och tycker att det är svårt att vara nöjd och glädjas åt det du har. det är mycket svårare att vara lycklig än olycklig, sån har jag också varit. jag tycker du ska örfila dig själv, säga till dig själv att växa upp och glömma han som fick dig att må dåligt och ta tillvara på han som är fin. kanske kommer du på att du har äkta känslor för den fina nya eller så kommer du på att du vill ha någon annan. någon som du är kär i men som också får dig att må bra. eller så kanske du kommer på att du behöver vara själv. läka och växa.
det där med smal eller tjock tycker jag du ska strunta i. det är inte så viktigt. men om du vill bli gladare så börja träna! det har jag gjort och det får mig att må toppen!
lycka till, kram!
17 November 2008 ungefär kl. 18:08
tack. örfil it is.
17 November 2008 ungefär kl. 19:12
Anastelle: De där avtändningarna kan vara nog så påfrestande. Men de är nog värst på måndagar. I know the feeling.
Jahopp: Det där destruktiva beroendet kommer du att bli av med bara du ger dig fan på det. Jag var i en liknande situation med mitt ex när jag träffade min nuvarande pojkvän. De första sex månaderna tänkte jag på mitt ex mest hela tiden och skulle säkerligen ha lämnat min nya bara mitt ex bett mig om det. Men allt efter tiden gick insåg jag att de känslor jag hade för honom inte var kärlek (snarare kräklek) och jag öppnade ögonen för den alldeles underbara lilla varelse som stod mitt framför mig. Sedan dess har jag kommit till att älska honom långt mer än jag någonsin älskade mitt ex. Visst har det hänt att jag fallit ned i gropen av minnen igen, minnena utav den där sjukliga besattheten man trodde var stark stark kärlek. Men så frammanar jag istället minnet från den sista kvällen jag såg honom, när han bara slog och slog, skallade mig, knäppte upp sin gylf och var sekunder ifrån att pissa på mitt ansikte innan jag tog mig loss. Men det enda jag egentligen vill komma fram till; ge den nya snälla killen en chans, om det känns rätt bortsett från din ex-hang up så lär du tids nog inse att de uppgångna kilona endast är ett tecken på välmående, att du förtjänar närhet och att du förtjänar att må BRA.
19 November 2008 ungefär kl. 13:56
precis anastelle, jag tänker alltid, det är lättare att vara olycklig än lycklig, det är ju mycket läskigare att vara lycklig, man kan ju tappa det. Man måste våga vara lycklig.