en grej jag blir lite upprörd över
Är hur folk verkligen bara sväljer hur hur braaa det är att äta lite mättat fett och massor av kolhydrater (för att det bara är så, det har ju alltid sagts det). När det i själva verket inte finns några studier som bevisar det utan snarare bara studier som visar på det omvända – att mer fett och mindre kolhydrater ger mindre insulinpåslag och således mindre fettupptag och mindre inflammatoriska processer. Det där med potatis och pasta och bröd är gamla gamla Livsmedelverket–rekommendationer som hängt med i trettio år (lika länge som vi gått upp massor i vikt) och som från början verkar ha grundats av representanter från livsmedelsindustrin som i sin tur tjänar mest på att sälja just socker och spannmålsprodukter. Kvällens Kalla Fakta redde ut det hela en del. Tack.
Och ni andra som sitter där med ert lättmargarin på er knäckebrödsmörgås vill jag bara säga: Ni är lurade. Och omoderna. Och tjocka.
17 November 2008 ungefär kl. 15:05
Ok. Så här är det…
Köttproduktion är slöseri med mark och vatten
Lantbrukets djur konkurrerar med människan om mat, men också om mark, vatten och bränsle. Medan över 800 miljoner människor i världen är allvarligt undernärda och 20–60 miljoner svälter ihjäl varje år, exporterar många fattiga länder grödor som är utmärkta som människoföda till i-länderna som djurfoder.
Nära 40 procent av världens totala spannmålsproduktion används som kraftfoder inom djurhållningen. I USA går 70 procent av spannmålen till detta ändamål, i Europa 60 procent. En betydande del av världens baljväxtskörd (främst sojabönor) nyttjas på samma sätt. 80–90 procent av näringen går förlorad när den tar omvägen via djuren.
Att producera kött kräver minst tio gånger så mycket mark som odling av vegetabilier med motsvarande närings- och energiinnehåll. 4 000 m2 åkermark kan producera 9 000 kg potatis på ett år men bara 70 kg kött.
Ett likartat förhållande råder mellan växtodling och animalieproduktion när det gäller vattenåtgång. I USA beräknas hälften av landets vattenkonsumtion gå till att föda upp nötkreatur.
Den västerländska köttdieten förutsätter att konsumtionen av naturresurser är ojämlikt fördelad mellan olika delar av världen. Om alla människor åt lika mycket animaliska livsmedel som Nordamerikas invånare, vore vi tvungna att öka världsproduktionen av spannmål med två och en halv gånger.
Köttindustrin skövlar skogar
Köttproduktionen är en av anledningarna till att regnskogarna skövlas. I Latinamerika har biffdjursuppfödare skövlat enorma arealer med regnskog och annan skog för att skapa betesmarker. Även odling av sojabönor, som ingår i djurfoder i västvärlden, bidrar till regnskogens försvinnande, då det blir allt vanligare att regnskog skövlas för att ge plats åt odlingar med sojabönor. Odlingarna har också inneburit att mängder med fattiga småbönder har trängts undan från sin mark och istället tvingats hugga ner regnskog för att få en bit jord att odla på. Regnskogarna med deras mycket stora rikedom av djur och växter har en viktig klimatbevarande funktion, som påverkar stora områden. De reglerar temperaturen och cirkulationen av vattnet.
Skogar skyddar också jordlagren mot erosion. Försvinner skogen, sköljs de näringsrika jordlagren ner i vattendragen i samband med regn och lämnar ofruktbara markområden kvar. I överutnyttjade torrområden blåser jorden bort med vinden.
Kött- och fiskproduktionen slukar energi
I alla västerländska former av jordbruk baserade på husdjur – liksom inom havsfisket – går det åt mer energi i form av fossila bränslen än vad som produceras i form av ätbara kalorier. Utsläppen av koldioxid från dessa fossila bränslen påskyndar växthuseffekten, med obehagliga klimatförändringar som följd. Stora djurbesättningar är mycket energikrävande och sårbara. Om en kycklingfabrik med tiotusentals djur blir strömlös, dör kycklingarna av syrebrist inom loppet av mindre än en timme. Ventilation, nedkylning, belysning etc., allt går på el.
Transporter av djurfoder och gödsel drar mycket fossilt bränsle, liksom framställningen av all den konstgödsel och de kemikalier som investeras i jordbruken för köttproduktionens skull.
Kött- och fiskproduktionen övergöder vattnet och skadar skogen
Växter behöver kväve, men bara i måttliga mängder. Vår intensiva djurhållning ger ett kväveöverskott och en koncentration av kväve som förstör både vatten och skog. Varje gram kväve i biffen motsvarar utsläpp av sex gram kväve i naturen.
Även fiskodling förorenar miljön. Utsläppen av kväve och fosfor från fiskodlingarna i Norges fjordar motsvarar näringsinnehållet i orenat avloppsvatten från drygt två miljoner människor. En stor del av kväveläckaget från hushållen kommer direkt från det kött och den fisk vi äter. Det kväve kroppen inte behöver går ut med urin och avföring och måste tas om hand av reningsverken, som inte är särskilt bra på att reducera avloppsvattnets kväveinnehåll (fosforreningen är däremot effektiv).
OK. Dessa fakta är tyvärr inte purfärska, då den senaste FNrapporten om köttindustrins effekt på växthuseffekten inte finns med. Men den duger tycker jag. Om man vill byta ut kolhydrater i sin kost borde man allvarligt tänka på att inte bara byta ut det till kött eller fisk som många gör. Grönsaker är inte bara sallad och protein är inte bara animaliskt.
Hela artikeln har ni här http://www.vegetarian.se/Kottfolder.html
17 November 2008 ungefär kl. 15:43
Vad jag förstått så står kött för en del av alla skadliga utsläpp, men vad som verkar mörkas är att ris står för mer än det dubbla än kött (av förklarliga skäl, det är världens vanligaste mat). Sen är mjölkproduktionen minst lika skadlig för miljön som köttproduktion. Hallå, det kommer också från kossor!?
Och jag äter verkligen inte äter ris
Jag dricker inte mjölk eller äter mjölkprodukter
Flyger väldigt sällan
Går eller cyklar överallt, åker inte tunnelbana och inte buss och absolut inte bil
Cirka två gånger i veckan äter jag nöt– eller griskött (som är rätt cool). Svenskt. Och i Sverige behöver vi dessutom en del boskap för att hålla vårt ekologiska system i schack vad jag förstått (det får inte växa igen, vi måste värna om en del öppna landskap).
Jag tror inte jag är en större miljöbov än du, långt ifrån.
Problemet är nog i första hand riset, som större delen av jordens människor har som huvudföda. Kött är ju inte så många förunnat. Vad ersätter man riset med? Och flygen? Och sen har vi ju fortfarande de fossila kärnbränslena som är den stora stora elakingen. Vad gör vi åt det? Jag tycker vi kan försöka koncentrera oss på de viktigaste sakerna om vi nu ska ta den här fajten. Inte bara sparka mot alla köttätare bara för att de är lätta att slå på.
Och komigen – kött e gött!
20 November 2008 ungefär kl. 21:35
Enligt aktiva humanekologer inom Miljöpartiet var det senast på 80-talet man trodde att risodling var mer skadligt för miljön än köttproduktionen, idag vet man att det inte ens är i närheten. Så fakta om att ris skulle vara värre än kött plus att hävda att köttproduktionens påverkan på klimatet är överdriven är omodernt och den som köper det lurar garanterat sig själv.