Jag och Framtiden köpte ett skåp på Ikea men det visade sig vara fem centimeter för brett. Så nu håller vi på att planera om hela alltet hemma för att få plats med skåp och sådär. Det blir nog början på någonting mycket bra. Vår soffa är en gigantisk pjäs i tre delar och vi kommer att steka en av delarna. Här är förslagen på hur vardagsrummet ska se ut. Vilket röstar ni på?

Framtidens förslag;

Mitt förslag:

Dagens flyttfrulle bestod av bacon, grapefrukt och äggröra med punschsmak. Nu tar vi den stora stora bussen och släpar det sista bort från Skanstull. Jag ser det hela mest som extra härlig träning och tar gärna det tunga och den långa vägen.

Lillebror har visst en hemlig gömma i bokhyllan.

Det här Village. Varför har det blivit så poppis?

Jag försökte insinuera att det var dags för min kille att premiära med blommor till mig häromdagen. Jag la upp det så snyggt tyckte jag, men än har inga stjälkar eller blad trillat in i det stekta sparvfacket. Tråkigt kan tyckas. Men som den självständiga kvinna jag är beger jag mig i stället till Hötorget för att köpa mig mina egna hyacinter. Framtiden är underbar men knoppen tycks aldrig trilla ner. Och nu när jag avslöjat mina innersta önskningar så kommer han på ren trots (han är trots allt bara 26) aldrig någonsin köpa blommor till mig.

Så här såg snön ut som kom när du gick. Jag lovade ju att dokumentera.

Har kommit till Expressen. Jag, som svimmade på tunnelbanan och fick åka ambulans senast den slog till, är livrädd. Jag har konstant alla öron öppna åt alla håll och försöker lista ut vilken toalett som är säkrast att använda. Är det den längst bort längst in? Eller är det den stora handikapptoaletten som ligger närmast och osoftast? Den bevakar jag i alla fall och kollar så att alla som använder den ser friska ut. Sen alkogel minst varje kvart, även i ansiktet.

Vilken toalett tror ni är säkrast? Att kissa på alltså, inte att kräkas på. Dit har jag inte kommit än.

Kan man använda alkogel och starkt munskölj om man är alkoholist eller kickar det igång begären?

//Eders

Bevismaterial:

Det finns nämligen en sak som gör min fästman galen av irritation och det är när jag slängt saker i vasken som egentligen borde ligga i soporna. Men igår när jag kom hem såg det ut så här i diskhon efter att min älskling haft helt fria händer i köket hela dagen.

Min gymnasiepojkvän, Sebastian, lämnade mig en kortare period för Lars-Erik. En jättesöt liten asiatisk kille med permanentat hår och minkpäls. Åh vad jag hatade Lars-Erik, trots att Sebastian kom tillbaka till mig sen efter sitt homosexuella äventyr. Fast jag tyckte alltid, och har alltid tyckt sedan dess, att han är väldigt bögig. Och aldrig riktigt köpt att han förklarade det som “ungdomliga utsvävningar”. Men nu ser jag att han äntligen tagit steget ut ur garderoben. Skönt! Grattis Sebastian!

Är jag inte heller helt främmande för. Eller, nåja, det här med tre olikfärgade hyacinter kanske var lite väl lökigt.

Blev helt enkelt väldigt sugen på en amaryllis. Eller två. På bilden ovan syns resultatet av ett experiment där den ena amaryllisen fått dricka vatten med lite vodka medan den andra “bara” fått vatten. Den som druckit alkohol får kortare stjälk men lika stora blommor. För den som gillar kortare stjälkar. Och har sprit att avvara. Läs allt om experimentet här.

Ögonbindel, nazi eller bokband. Underbara förslag, jag känner att det här kan gå att lösa. Vi behöver nog inte söka oss till psykiatrin. Inte än.

I kväll är hundarna bortlämnade till lillebror och Framtiden i sjöstan. Själv ligger jag här med tända ljus i kakelugnen, fem olästa bilagor från helgens kvällstidningar, nyrakade ben och hela 34 minuter till dess att det är åtta timmar tills klockan ringer. Sån är jag, räknar ner.

Jag vet inte vad det berodde på men jag kunde inte sova i natt. Gick och la mig tio men somnade närmare fyra. Kanske var det att jag drack thé (herregud, är jag verkligen så koffeinkänslig?) eller så var det att Framtiden inte låg bredvid mig utan surfade i vardagsrummet. Han fick i alla fall ett helvete i natt när jag fick kan inte sova-panik och vände upp och ned på allt. I morse föreslog han parterapi för att bearbeta vår oförmåga att komma överens när det gäller läsa i sängen eller inte. Jag vill gå och lägga mig så att jag får åtta timmars sömn och vill helst ha det släckt. Framtiden vill alltid läsa tills han somnar och lägger sig och går upp efter mig. Jag vill att han ska släcka, han vill få läsa. Annars kan vi inte sova. Jag tycker att han kan gå och lägga sig tidigare så att han får läsa, han tycker att jag ska kunna sova med tänd lampa. Vem har rätt och vem har fel? Jag vet verkligen inte. Jag vet bara att jag blir sur om jag inte får sova. Och Framtiden kan inte somna om han inte får läsa.

I dag är det yrt och väldigt gäspigt.

“Har du någonsin varit nära att bli betäckt av en hund?”

Pontus måste få veta.

Märkte ni hur mysigt det blev när snön kom? Ljust, kallt och lite torrare. Tända ljus och kur. Vi bara myser och myse och myser och myser och myser.

Vårt hus består av sex lägenheter. Fyra par i 25-30årsåldern som alla är skitgoa. Och en bebis som är min nya favoritperson. Jag älskar vårt hus! Och som ni ser, här blir man spontanbjuden på ost och vin en söndagseftermiddag. Och blir erbjuden hundvakt närsom. Och planerar bastukväll hos de som har lyxen att ha en sådan.
– Det här är nog världens hippaste bostadsrättsförening sa Therese i dag.

Årets första snö (fast det blir ju egentligen inte rätt men ni vet vad jag menar) och hundarna gick bananas. Det blöta och trista blev vitt puder som det är görskoj att springa i och gott att äta och roligt att borra ner nosen i! Två små lyckliga gjorde matte pysande varm och glad.

Upphittad i min skinnjacka. Det stod “Jag älskar dig” med alkots skrivstil. Den är nog tre år gammal. Men först nu hittat. Blev glad. Funderade över om jag älskar tillbaka fortfarande och ja, lite, som en gammal bortglömd familjemedlem. Så älskar jag tillbaka. Undrar om det finns fler hemliga kärlekshandlingar som jag aldrig hittat eller upptäckt. I veckan hittade jag en lapp bland mina trosor. Den var från Framtiden och det var hjärtan på den. Jag smälter så lätt då.

De var med på tv4 Nyhetsmorgon nyss och Ebbot babblade lite om Kina och sen skulle de spela. Men då pajade ljudet så man hörde ingenting och efter nån minuts stumkonsert gick de till reklam och sen repris av Äntligen hemma.

Jag nös precis medan jag kissade. Vilken effekt!

Igår var det premiär för världens bästa Johan Kjellberg på Scandic Malmens nya hotellbar! Jag kunde tyvärr inte närvara då jag inte har “råd” med utgång, min energinivå är för låg. Men jag var förbi hotellbaren för två veckor sedan och gillade inte alls inredningen, jag är nämligen av åsikten att hotellbarer ska va röda och softa och inte lilaplastiga och spejsiga. Så när Lia ringde undrade jag givetvis:

Jag: Asså, är det inte sjukt omysigt där?
Lia: Asså Samuel har möblerat om en massa!
Jag: Jaha! Va bra. Hur ser det ut nudå?
Lia: Som Debaser Medis uteservering!
Jag: Mys.

Eller är det bra? Bara blogga från toaletten? Tömma både hjärna och stjärt. Tror ni på det? Det här med vit dator, jag vet inte om det är en sån bra idé. Ser ju väldigt fräscht ut till att börja med men nu, så här typ två år efter att Macbooken kom, så kan man verkligen se hur smutsiga människor är. Det finns bara grågulfläckiga Macbooks. I badrumsljuset ser jag att jag har choklad mellan tangenterna. Och läppglans på skärmen.

Jag sitter på toa och datar. Det ser ut så här:

Det känns lite bättre, lite mer okej, lite bättre framtidsutsikter. Bra. Då lämnar vi det.

Jag ville prata om en annan sak – hur sexigt det är med datanördar! Och hur osexigt det är med folk som är otekniska. Jag blev nästan kär i en kille en gång bara för att han var så grym på programmering. Jag kanske brukar reta Framtiden när han pratar om filkonvertering och olika typer av element i sömnen, men faktum är att jag älskar det! Min nördiga nördiga kille. Så fin. (L)

Min mascara hamnade väldigt konstigt under bara ena ögat. Fashion? (Förlåt, men jag har pratat med Style–by–Mats–Mats i dag)

I dag tog livet en väldig vändning. Nära och kära som mår väldigt dåligt. Och jag, jag vet inte vad jag ska göra. Jag som alltid vet. Jag är bara så matt. Vill bara sova. Men det har jag inte tid med. Har inte råd med det. Nu har jag suttit på jobbet i fem timmar och mest koncentrerat mig på att inte gråta. Klockan är bara halv tre och det är mörkt.

Går en av mina favoritfilmer, “50 first dates”. Enkel och underbar romkom som man inte kan låt bli att älska.

EMI:s svenska hemsida.