Den 28 mars förlovade vi jag mig med den bästa finaste roligaste smartaste underbaraste. Jag har inte ångrat mig en sekund och nu äntligen har vi smält ner släktguldet och fått klart ringarna. En sista finputsning efter provningen idag, sen har jag ring på fingret. Äntligen. På vägen hem, längs Drottninggatan, ville Framtiden som vanligt gå in i en godisaffären vid Bengans. Som vanligt så plockade han på sig en massa saker och gick till kassan. Lämnade fram sitt kort. Möttes som vanligt av frasen “Tyvärr, vi tar inte kort!”. Suckade, som så många gånger förr och sa “VA?? Inte kort? Va sjukt!”. Så gick vi hemåt utan choklad. Sån är min fästman. Det lilla upproret.

Detta inlägg skrevs Thursday 23 October 2008 kl. 20:59. Du kan prempa på inläggen via RSS-feed. Du kan lämna ett meddelande eller trackbacka från din egen sajt.