Hur gör ni
…när tanken på döden dyker upp helt plötsligt? När ni inser att ni är på väg att bli gamla och att ni kommer försvinna sen (eller förr)? Jobbar ni lite mer eller?
…när tanken på döden dyker upp helt plötsligt? När ni inser att ni är på väg att bli gamla och att ni kommer försvinna sen (eller förr)? Jobbar ni lite mer eller?
30 September 2008 ungefär kl. 20:02
jag tänker på döden på kvällen. så länge jag orkar. det blir liksom roligare nästa dag då.
30 September 2008 ungefär kl. 20:47
Så här halvvägs till femtio försöker jag bara blunda och tänka på något annat. Kanske pussa på min pojkvän. Kärlek botar all ångest.
30 September 2008 ungefär kl. 21:11
När jag börjar tänka på döden ringer det en varningslampa som säger: “tänk inte på döden, för då blir du lite knäpp”, så då gör jag helt enkelt inte det. För fatta detta: om man inte tror på typ gud eller reinkarnation (vilket jag inte gör), tar livet bara slut, allting som du vet och som du är bara försvinner, upplöses i intet, som cigarettrök en blåsig dag. Det värsta är dock inte just det. Det värsta är att mina VIP-personer kanske dör innan mig. 1, 2 och 3, sedan får jag aldrig mer träffa dem. Då gör det faktiskt fysiskt ont, men samma sak där: ansträng dig hårt för att tänka på något annat!
30 September 2008 ungefär kl. 22:23
Ja Johanna. Det gör fysiskt ont.
Men vi sväljer en gång till.
Lite hårdare.
Och så kollar vi på “Färjan”.
1 October 2008 ungefär kl. 09:32
det är ju bara skönt att få dö
men var istället glad att du antagligen njuter så av livet att du inte vill dö
det är en stor gåva
var inte orolig
döden är alltid en befrielse
när den väl kommer