Jag har inte varit i närheten av en våg på många år. Men vet att jag brukar väga runt 65. Inte i tjejvikt nu (ni vet väl att det är standard att läkare lägger på 5 kg när kvinnor talar om sin vikt?), utan min riktiga vikt. Jag började jogga för två månader sen. Jag har sprungit mellan en halv och en mil varannan dag, inga undantag. Det känns i kroppen! Känner mig liksom starkare och fastare. Lite plattare sådär. Så i söndags när jag för första gången på flera år såg en våg så vägde jag mig, ville se vad träningen gett för resultat.

72 kg.

Det här är det enda jag tänker på. Nej nej, inte så. Jag har ingen ångest över att det skulle va för mycket eller nåt sånt, utan jag är bara helt uppslukat fascinerad över hur jag lyckats bli smalare men gått upp nästan 10 kg. Så igår var jag bara tvungen att åka hem till Daniel och väga mig på hans supervåg som scannar kroppen och redogör för alla beståndsdelar. Och shit asså, det är 40% muskler som tagit över min kropp och gjort mig till Hulken.

Inget hjärta av sten.

Det var bara det.

72 små kilon.

Detta inlägg skrevs Tuesday 2 September 2008 kl. 17:48. Du kan prempa på inläggen via RSS-feed. Du kan lämna ett meddelande eller trackbacka från din egen sajt.