Pausade precis i den jättebra filmen för det ringde. Den jättebra filmen ser pausad och tagen ur sitt sammanhang helt störd ut:

Across the universe.

Jag har inte så många. Knappt nån. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag tror att det är självvalt.

Ibland när jag tänker tillbaka på Stavsnäs där jag är uppvuxen tänker jag att dom är ju för fan inte riktigt kloka därute. Stavsnäs ligger längst ut på Värmdö och det bor 600 personer där. Jag minns speciellt Sandra, vars kille Molle tog hennes då 11-åriga lillasysters oskuld när Sandra va bortrest en vecka. Men Sandra fortsatte va ihop med honom, och är det fortfarande tror jag. Hon hade störst bröst i skolan men skaffade större sen efter gymnasiet. Eller om hon ens gick gymnasiet. Hennes mamma hade liksom Lill-Babs alltid högklackat och fick förkortad hälsena och kunde sen aldrig ha lågskor. Sen minns jag hon som först fick barn med en man, sen med den mannens bror, och sedan med deras pappa. Jag minns Camillas pappa som spöade upp 13-åriga Björn för att han inte hindrade sin 9-åriga syster kastade snöbollar på Camilla. Jag minns att han pappan hade k-pistar på väggarna hemma. Jag kommer ihåg att en annan Björn skrek jävla oskuld efter mig på bussen, då var jag 12. Jag kommer ihåg att Disa jagade mig i korridorerna och skrek hora. Ja, Saras mamma kallade mig också för det: horan på Trastvägen. Jag var tydligen inte bra för hennes dotter. Jag försökte ju få med henne ut att göra annat än att titta på TV och äta chips. Jag fick aldrig ihop det. Nu många år senare vill inte Therese prata med mig för att jag tydligen en gång gett henne en tröja och sen ångrat mig och tagit tillbaka den. Se där, lite mobbing.

Förresten har min kompis som är socialarbetare på Värmdö bekräftat alla mina minnen genom att förskräckt skrika “Men herregud, är du uppvuxen i Stavsnäs? Dom är ju för fan inte kloka därute!” när hon hörde om min hemort.

Det värsta är ändå, att när jag liksom min mormor får alzeimers, kommer jag inte vandra på mormors mysiga gamla gårdar i Norrland utan på Trastvägen i Stavsnäs och jag kommer fortfarande inte att veta vad som är värst – att ligga eller att inte ligga?

Lilla Gubben.

Milis. I fall ryssen kommer är vi redo.

Kaknästornets uteservering. *Mys*

Norrmalms parkbänksförråd.

Tipspromenad. Jag gissade på Martina. 

“Hundförare”.

Det är fotbollsfest. Men jag, liksom Calle Schulman, kan liksom inte känna det i kroppen som förr. VM 94 är fortfarande en av mina bästa somrar. Jag kommer ihåg hur mamma och pappa väckte mig och mina bröder mitt i natten och hur vi åkte och badade vid varje vinst, fastän klockan var fyra på morgonen. Vi gjorde vågen när Brolin gjorde mål, high-fiveade när Schwarz räddade oss varje gång och hurrade när Hinke nickade. Det gör vi iofs fortfarande men Hinke är gammal och trött ( iaf i dag mot Spanien) och det kanske är det som hänt mig: jag har blivit gammal. Se där, det gick att skölja fotbollsfantasten av mig. I dag var vi på Lasse i Parken och regnet öste ner, mina glasögon immade igen och det delades ut svarta sopsäckar att dra på sig. Visst, det var fint, men det var aldrig som förr. För att återkomma till Calle, vi verkar leva våra liv parallellt. Samma desperata leverne förra sommaren. Vi mailades lite då, jag var lite kär. Sen sågs vi nån gång under sommaren och han sa “du är ännu mer trasig än jag” och jag tyckte tvärtom och sen hördes vi inte mer. Nu har han sin Linda och jag har Framtiden och vi är båda lite lugnare och kanske lite tråkigare men också lyckligare och aningens vuxnare. Grattis Calle. Grattis till oss!

Förresten, det här med att feta vissa ord i ett blogginlägg. Är det cool eller?

Den här ligger på Lundagatan, Pelle Tamlehts gata. Vem vill ha hemtrevnad i håret?

Salongen

Krukväxten

Och den ska se ut så här:

Tyvärr har den här hunnit säljas och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag trodde liksom inte att det skulle va nån rusning. Så jävla fin.

berel: hejsan
» anastelle: BOKARE (180).
» berel:s tur.
anastelle: hejsan
anastelle: sorry starten
» berel: HORA (18).

Kyckling; lår, färdiga på spett och bebisar
Ko; biff och färs
Fisk; hockis, lax, makrill, tonfisk och bebisar

Jag fyllde hela min zebrarandiga dramatenvagn och sen släpade jag hem mina byten. Åt just lax med mozarella och ruccola. Med massor av örter på. Jag odlar basilika, citronmeliss och timjan på min uteplats. Vilken lyx tänker ni nu. Så har jag det.

Frågan är varför det kallas för hamburgerkött när det är ponny. Jag älskar hästar, verkligen älskar. Dessa mäktiga djur som andas varmt gräs på en. Men jag är av åsikten att om man ska äta djur ska man kunna äta alla djur, inte bara ko, gris och fisk. Så här ligger jag och trycker i mig ponny, bara för att jag är så helvetes principfast. Här är ett föl jag klappade på Gotland i helgen:

Jag är en av dom som inte bestämt sig. Har inga egentliga alternativ heller. Vill ha det klassiska. Minus snapsen. Gärna med den här utsikten. Och ja, gärna med ett gäng barn.

Trots att jag slutat dricka. Jag jobbar hemifrån. Från sängen. Det är fredag den 13e också, så jag passar mig.

Jag har använt Clear-Eyes för första gången i mitt liv. Nu då, hur lång tid tar det innan det röda är borta?

Jag ser att 38.89% av er som besökt min blogg under det senaste dygnet har gjort det med Explorer.

Jag avskyr Explorer.

Och människor som använder Explorer.

Hur fan kan man använda Explorer?

Det är slött och B och det är som en jättestor dammsugare som bara suger in skit i din data.

Åk nu genast till Mozilla och dra ner Firefox. I morgon vill jag se en STOOR nolla.

Okej hej.

När Nöjesguiden hade sin smygis på Debaser Medis för ett par veckor sedan intervjuade jag bl a Ron Sexsmith. Han var nog det sötaste och truligaste jag sett på länge. Missnöjd med allt, ville bara hem till Kanada och sova, tyckte inte att han fick tillräckligt med öron av publiken (som han tyckte var för full och skränig och inte där för att se honom). Ni vet hur de är, emosarna: svarthåriga… svåra… och helt besatta av de fina stränderna i Australien…? Ja, helt plötsligt avslöjade Ron att näst efter Kanada, tycker han att Australien är världens bästa land. Med det goda kaffet, de fina stränderna och “the healthy look”.

Foto: Johannes Helje

Jag har fått träffa honom.

Ni som ännu inte läst Riktig Kille gör det nu.

För ett år sen kärade jag ner mig helt i Pelle Tamleht. De går att läsa om här men det står ungefär: Jag skiter i att han är kortare än jag, jag vill gifta mig med honom. Det var han som gjorde riktig kille också. Fan va bra han är. Jag skiter i allt, bara jag får vara med honom. Kan ni som känner honom hälsa honom det? Ge honom mitt nummer, min adress, min kropp. Jag vill vara hans, i sommar, i höst, Pelle – ta på mina bröst.

Nu är vi bästisar och jag är förlovad med hans tjejs bästa killkompis bästa kompis.

Mitt liv är helt perfekt.

Jag börjar gilla radion, det är mysigt med snurrstol, pladder och blaskkaffe. Att några hundra tusen lyssnar har jag helt glömt bort. Jag tipsade om Brännbollen och Bergmanveckan på Fårö och om Emmabodas Midsommarfestival för alla som fortfarande inte vet vad de ska göra nästa fredag. Ni kan lyssna på mig i en halvtimme här och en andra halvtimme här. Sen har jag återigen fått träffa superfina Anders Karnell. Vi bytte mailadresser och jag hoppas vi ses snart igen. Här är Anders:

Jag har, liksom Katrin, en väldigt lång pektå. Enligt hennes läsare betyder detta:

Att jag bestämmer över min man. Check.
Att jag kommer att bli rik. När?

Här är mina fötter (eller den vänstra) efter två dagars kärleksemester i tält på Gotland:

Google har ändrat adressfältslogon till ett litet, krumelurigt, blått g och det är inte fint.

Hur kan man ändra ett så väl inarbetat varumärke?

Jag hittar inte bland mina flikar längre.

Det här är skandal.

Jag ville bara säga det.

Edit: Favicon säger min fästman Framtiden att det heter, tänk han kan då allt.

Han säger: 25+ å stort arsle, att hon ska dofta hallon är meriterande.

Intresserade kan höra av sig till tekknoapa@hotmail.com.

Han har massor med energi över nu när han slutat supa. Kanske vill han ligga den på just dig?

PS! Han säger mer: du kan skriva breda höften också, samma sak, det säga att bredhöftade kvinnor lätt kan föda barn. DS!

I morgon bitti ska jag vara med i SR Magasin 4, Kultur- och nöjesspaning. Jag kommer att tipsa om Brännboll of Glory. Efter min och Pelle Tamleht succé i vintras med skridskokollektivet Blades of Glory hoppas vi nu att brännbollen får samma genomslag. Allt vi tar i brukar ju bli till guld. Till exempel hakade ju TV4 snabbt på ice skating-trenden och kör nu Let’s dance on ice till hösten. Jag väntar med spänning på Så ska det slås eller Big Brännboll eller kanske På håret (jag var i luften).

I dag har jag varit på Expressen, jag ska nämligen vikariera där i sommar. Expressen är STORT och jag är liten och vikariefårskocken á 68 personer vallades virriga runt i lokalerna.