Kompisar från förr
Jag har inte så många. Knappt nån. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag tror att det är självvalt.
Ibland när jag tänker tillbaka på Stavsnäs där jag är uppvuxen tänker jag att dom är ju för fan inte riktigt kloka därute. Stavsnäs ligger längst ut på Värmdö och det bor 600 personer där. Jag minns speciellt Sandra, vars kille Molle tog hennes då 11-åriga lillasysters oskuld när Sandra va bortrest en vecka. Men Sandra fortsatte va ihop med honom, och är det fortfarande tror jag. Hon hade störst bröst i skolan men skaffade större sen efter gymnasiet. Eller om hon ens gick gymnasiet. Hennes mamma hade liksom Lill-Babs alltid högklackat och fick förkortad hälsena och kunde sen aldrig ha lågskor. Sen minns jag hon som först fick barn med en man, sen med den mannens bror, och sedan med deras pappa. Jag minns Camillas pappa som spöade upp 13-åriga Björn för att han inte hindrade sin 9-åriga syster kastade snöbollar på Camilla. Jag minns att han pappan hade k-pistar på väggarna hemma. Jag kommer ihåg att en annan Björn skrek jävla oskuld efter mig på bussen, då var jag 12. Jag kommer ihåg att Disa jagade mig i korridorerna och skrek hora. Ja, Saras mamma kallade mig också för det: horan på Trastvägen. Jag var tydligen inte bra för hennes dotter. Jag försökte ju få med henne ut att göra annat än att titta på TV och äta chips. Jag fick aldrig ihop det. Nu många år senare vill inte Therese prata med mig för att jag tydligen en gång gett henne en tröja och sen ångrat mig och tagit tillbaka den. Se där, lite mobbing.
Förresten har min kompis som är socialarbetare på Värmdö bekräftat alla mina minnen genom att förskräckt skrika “Men herregud, är du uppvuxen i Stavsnäs? Dom är ju för fan inte kloka därute!” när hon hörde om min hemort.
Det värsta är ändå, att när jag liksom min mormor får alzeimers, kommer jag inte vandra på mormors mysiga gamla gårdar i Norrland utan på Trastvägen i Stavsnäs och jag kommer fortfarande inte att veta vad som är värst - att ligga eller att inte ligga?
17 Juni 2008 ungefär kl. 01:03
låter lite som gröna lund
17 Juni 2008 ungefär kl. 09:08
Föresten bör du begränsa ditt cpområde till gärdet och villorna där alla retards bor. Så hej
Jag e glad och lycklig jag växt upp i stavsnäs!
17 Juni 2008 ungefär kl. 10:23
alltså på min tid spreds det rätt bra utanför gärdet också
men du verkar ju jättelycklig!
17 Juni 2008 ungefär kl. 10:52
MEN SÄG INGET ONT OM HÖLÖ för då måste jag straffa dig. med pisk.
17 Juni 2008 ungefär kl. 11:40
det finns ingenting ont att säga om hölö
för ingen bodde där
synd och skam för där var det fint
17 Juni 2008 ungefär kl. 13:31
ja men du är ju en av dårarna haha , det är ju tråkigt att du haft en sån hemsk uppväxt. Att dessa människor svetsat fast dig i ditt huvud.
17 Juni 2008 ungefär kl. 22:28
Jo, folk bodde visst på Hölö. Till exempel RÖNNERDAL som skuttar med ett skratt ur sin säng. Alltså Evert Taube om du känner till honom. Och även familjen Setterwall, i tre generationer nu, och mind you still going strong. Du får gärna hälsa på nån gång. Och så ligger ju även SJÖSALA ÄNG där.
17 Juni 2008 ungefär kl. 22:29
What happens on Hölö doesn’t stay on Hölö heller. Det är det allra finaste i kråksången.
Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta, han får slita för två.
Hur han klarar skivan kan ingen förstå-
ingen, utom tärnan i viken (hon som dök)
och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit
ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
18 Juni 2008 ungefär kl. 01:54
och det var på sjösala jag gjorde min fotbollskarriär
jag vill verkligen komma dit och hälsa på
18 Juni 2008 ungefär kl. 11:03
JA! vi gör det i sommar! När du vill. Där kan dina hundar få leka med min kusins dito också. Och ni kan få träffas properly en gång för alla.
18 Juni 2008 ungefär kl. 13:24
Sjukt bra återberättelse, stämmer ju på pricken! Mer! Vem var hon som fick barn med bröder och fädrar? Vem var du kär i?
19 Juni 2008 ungefär kl. 01:24
Jag brukar vara hos en komis i stavsnäs. Det enda snaskiga jag vet är en kvinna som har elva barn med olika killar i radhusen där. sen träffas alla halvsyskonen vid en såndär balkong där de stått med sina moppar varenda gång jag gått förbi
19 Juni 2008 ungefär kl. 01:25
okej det var kanske inte så snaskigt men alla där verkar inte ha alla hästar i stallet precis som du säger. det är som ett litet sektområde
29 Juni 2008 ungefär kl. 10:21
Du skriver så bra! Känner mig väldigt befriad från detta. Kan bero på att jag flyttade dit så sent, och inte riktigt umgicks i de kretsarna. Det är jag givetvis glad för… Kram!