Snyggbrorsan heter Jesper
Han är 23 år gammal
Han är så sjukt snäll och gullig
Och duktig på att sjunga och spela
Han är lite blyg
Fast ändå inte
Han älskar skagenröra mer än allt annat
Han jobbar på Stadsteatern
Så ni kan kolla på hur mycket teater som helst

Vi gör såhär, ni mailar mig på anastelle@nojesguiden.se och berättar lite om er själva. Skicka gärna med bild! Och så väljer jag ut vilka som får träffa Jesper.

Sjukt spännande, ska vi bli familj du och jag?

OBS! Don’t mind bratbrorsan på bilderna.

Ikväll ska Framtiden laga middag åt mig för ikväll är han hemma först och jag är lite trött, lite halv, lite slak. Jag har sovit 14, 12 och 11 timmar de tre senaste nätterna. Ändå så trött. Jag fick önska mig vad jag ville och jag är sugen på detta:

Blodpudding
Vitkål
Bacon
Stekt ägg
Lingonsylt

Nu kan man ju undra om det är järnbrist jag lider av.

Jag funderar mer än vanligt på livet och döden. Jag har alltid haft ett (ovanligt?) knepigt förhållande till dessa, ibland har det känts bättre och jag har inte fokuserat helt på döden i varje mening, men den har alltid, alltid alltid alltid funnits där som en låda runtomkring mig. Jag kan inte hantera meningslösheten och evigheten. Men mitt alternativ har aldrig varit att kliva ifrån, att lägga ner, att ge upp. Jag fortsätter leta. Just nu är det enda som inte är dött, men just nu är svår att spika fast. Jag försöker med honom, hans lukt i min näsa nu nu nu, hans hand på min kind nu nu nu och hans mun mot min panna nu nu nu. Jag tror den enda lösningen heter reproduktion.

Varje dag så handlar han Framtiden och så lagar jag. Idag handlar han dinkelmjöl, sojamjölk och getost och så blir det pannkakor. Med getost. Han fick fria händer i valet mellan pinje- och valnötter till det. Honung finnes och påstrykes. Nu ska jag duscha och sätta på mig min catsuit, den jag alltid lagar mat i.

Rodeo är så SJUKT snygg. Det gör ont i mitt formgivningshjärta av lycka och välbehag.

Det var en gång en tjej, som var en läcker grej

Hon gick alltid på fest

Och tyckte hon själv var bäst.

Hon fick gratis alkohol i stora lass

Men sedan vart hon killarnas madrass.

Barnet i magen gick att ta bort

Men inte det faktum att hon skulle dö i aids inom kort

Igår kväll när jag var på väg hem från tjejmiddag på Östermalm blev jag jagad av läskig man i chinos. Det var bara han och jag som gick upp min tunnelbaneuppgång. Han fick nåt slags spel på spärrarna och sparkade och skrek. Jag vände mig om, hans blick mötte min, jag såg hur han siktade in sig och tog fart. Jag gick snabbt, tänkte att jag inbillade mig. Han 20 meter efter. Över gator, mellan hus, så här långt KAN han inte ha samma väg som jag, jag ringer nån, så jag ringer samtidigt som jag vänder mig om, han börjar springa, jag börjar springa, vi springer längs min gata. Snabbt in i porten, mörkt och tyst. Sen vågade jag inte gå ut med hundarna så det fick han som jag ska gifta mig med göra när han kom hem.

Han som jagade mig skulle jag ha velat slå. Chinos är aldrig snyggt.

Det kanske är för att jag är så himla kär?

Nu ska jag gå och snatta nåt att äta. Mataffärer lär ju va dölätt. Eller?

Jag funderar mycket på det här med lag och rätt just nu. Snatteri, stöld, MORD. Varför får man inte döda andra människor och sno saker? Varför är det fel? Varför? För att det är så? För att lagen säger så? För att din mamma säger så? För att dom lär oss det i skolan? Jag är för stöld. Det här är ju hellöjligt, jag förstår om ni frustar och fnyser nu. Jag är på en elvaårings nivå jag vet. Men jag menar, rent filosofiskt, VARFÖR får jag inte göra precis som jag vill? För att det är så? Jag köper inte det. Barn snor saker = det ligger i människans natur att ta vad dom kan. Nu ska jag gå och provsnatta en mascara eller nåt. Börjar litet.

Jag skulle så gärna vilja snatta mer. Eller mer är att ljuga/förvränga/överdriva. Jag skulle vilja börja snatta överhuvudtaget. Stora kedjor och nej, jag har verkligen inget samvete då. Hur gör man? Ge mig era bästa tips.

Här kan ni lyssna på mig.

Efter sex dagars kiss och bajsande av två personer. Helt otroligt. Hemköps extra hårda.

Det var så himla tidigt på morgonen (9), så jag orkade knappt va nervös. Enligt Pelle hade jag mer radiokarisma än alla andra i studion. När jag kom hem luktade det nyduschad och nytandborstad kille hemma. Min kille. Och sängen var fortfarande lite varm. Det plus övervunnen rädsla = finaste morgonen. Nu ska jag läsa Stieg Larsson.

Imorgon ska jag vara med på radio. Jag vill tycka att det ska bli roligt, men mest av allt vill jag bara bli kräksjuk och slippa. Vad som kan hända på radio som är skitläskigt;

Jag har ingenting att säga
Jag säger bara fula ord för att jag blir nervös
Jag skrattar hysteriskt

Jag ska koncentrera mig på att prata om Pelle Tamleht och Blades of Glory. Och sen ska jag nog be dom spela låten – Alla som inte åker skridskor är våldtäktsmän. Wieslander/Tamleht edit.

Ungefärlig tidsplan

Inom 1 månad: bestämma och beställa ringar
Inom 2 månader: vi köper större lägenhet och flyttar ihop
Inom 3 månader: han friar till mig
13:e juni: vi gifter oss
Resterande juni, juli och augusti: smekmånad i Vietnam eller Latinamerika
Oktober: jag tar ut min spiral
November: vi ligger med varandra
December: jag blir på smällen
December: vi firar jul med hans familj i norrland
Maj: vi köper hus
Juni: jag är skitvacker när jag är gravid
Juli: vi har trädgård och havstomt
September: vi föder ett tjockt glatt barn
Sen: vi gör ett barn till
Sen: vi blir gamla
Sen: har han lovat att dö efter mig så jag någonsin slipper vara ensam

Vi är två personer som har kissat och bajsat i tre dagar. Jag tror vi kanske använt 50% av rullen. Hårt hårt toapapper is the shit!!!

UPPDATERING!!!

Min kille, HAN, min blivande make
17.47
50% ???
17.47
Inte en chans. Max 30%.

Fredagen den 13e juni.

Nu ska jag börja leta klänning.

Det här är på riktigt alltså.

Jag är tillbaka där nu, ser ni? Så enkel och lätt. Och rätt. Det är bara att le.

Visst ser mina lår smala ut?

Mest lagar jag mat till min förfestman (vi är ju förförlovade) och pussar på densamma. Blir pussad på tillbaka. Är glad och lycklig, allt det där man drömmer om. Vi diskuterar toapapper, han vill ha hårt extra hårt, jag vilket som. Han säger att allt annat luddar i hans stjärt, jag säger okej vi tar det extra hårda. Sen skriker jag aj aj från toaletten varje gång, och så fnittrar vi och pussas mer. Imorse grät jag, jag var less på min pappa, på att han får mig att känna mig som fjorton. Han slickade bort mina tårar, sa att jag var vacker, gav mig frukost på sängen. Vi läser Stieg Larsson, jag läser första, han andra. Vi ligger tysta tysta läser läser, så avbrott för kärlekssuckar och söta viskningar. Ingen av oss förstår riktigt hur det kan va så fint, så perfekt, så rätt, så kär kärare kärast. Men vi trasslar in oss i varandra helt utan spärrar och ler mer och mer och vi är inte rädda, aldrig rädda. Det är bara raksträcka härifrån, han heter Framtiden i min mobil. Häromdagen, min ena hund bajsade, han sa låt mig plocka upp, han hade egna bajspåsar med. Det är kärlek hörrni. Det är kärlek.

Det första som slår mig när jag vaknar varje morgon är att jag lever. Sen undrar jag varför jag lever. Sen tänker jag att jag är glad att jag är jag. Gladast för att jag är jag är jag när han ligger där bredvid, när jag öppnar ögonen och ser hans nacke hans arm hans mun. Då flyttar jag lite närmare, blir lite varmare, lite mindre ensam, blir lite mer som två, får lite mening. Så somnar jag om. Nästan alltid. Jag tycker mest om att vakna med honom. Han tycker mest om att somna med mig. Därför är jag även glad för att jag är jag sent om natten när vi försöker sova. Det blir alltid sent, för vi är två och vansinnigt kära.

Nästan allt bra som hände 2007, och det hände mycket bra 2007, hände tack vare Per. Och såklart Per, såklart du är en av de absoluta höjdpunkterna under året som gått, det vet du ju Per. Du är en av mina finaste någonsin, jag har fått så mycket rent liv tillsammans med dig, förstår du vad jag menar då? Livskvalitét kan vi kalla det. Vi gick från oklarhet till klarhet och tillbaka, vi redde ut himmel och helvete. Mest åt vi brie och päron och såg Sopranos. Fina fina stunder, tiden stod alltid stilla då.

Jag älskar dig Per, det vet du ju Per.

På tolvslaget kräktes HAN. Lilla pyret, kall och svettig. Det var på dagen exakt 9 år sedan HAN kräktes sist, nyårsafton 1998/1999 var det då. Jag smittade HONOM med jag vet inte vad, och HANS version av kräket är min upphöjd i tio. HAN har kräkts hela natten, jag har klappat, hämtat vatten, vispat cocacola, pussat försiktigt, slängt HANS spypåsar, varit lika kär i alla fall. Vi tar prövningarna först vi två. Nu får jag återgälda vad som nyss varit, ta hand om tillbaka. Jag gör det mer än gärna.

Igår på vägen hit, på motorvägen på väg hit, HAN tvärbromsade och körde åt sidan, satte på blinkerserna och tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig länge länge hungrigt hårt intensivt försiktigt. Sen åkte vi vidare, E20 mot Eskilstuna, mot slottet, mot Hagnesta hill. Vi tog en tur runt stan, fnittrade generat åt att det spelades Kent i gallerian, dom KAN inte va allvarliga tyckte vi. Flaggorna på stora torget med texten Stockholm – capital of Scandinavia på, varför? Vad är det för fel på Eskilstuna?

HANS ögon, dom blinkar glänser lyser mot mig bara mig, alltid mot mig, även nu mitt i kräkandet, lyser mot mig, gör mig lycklig lyckligare Anastelle.