Jag drömde om honom i natt, han satt i min soffa. Mormor va också där, men hon va dement, som hon är. Hon visste inte vilka vi va eller vad som hände riktigt, hon pysslade med sitt. Morfar svimmade plötsligt, ramlade ihop. Men log och vaknade till direkt. Jag tyckte ändå vi skulle ringa en ambulans, men jag kom inte ihåg numret till SOS. Det gjorde inget sa morfar. Och så la jag mig bredvid honom och höll hans hand medan mormor pysslade med sitt. Ibland vägrar jag tro att jag aldrig mer kommer få träffa morfar. Det är snart 11 år sen sist.

Detta inlägg skrevs Thursday 24 January 2008 kl. 13:43. Du kan prempa på inläggen via RSS-feed. Du kan lämna ett meddelande eller trackbacka från din egen sajt.