Jag får ett SMS från Anastelle. “Ska du kolla Idol ikväll?”. Jag får ett andra SMS från Anastelle. “Sitter på tåget nu. Jag behöver värktabletter och cigg. Jag har med mig rötter. Ja rötter. Idol Idol! Puss”. Två timmar senare stövlar hon in, med hundar, med rötter, mönstrade tights och högklackade fötter. Infernot är här. Vi har druckit vin, stjälpt glas, ytstpänt våra matta ögon blanka till Amanda Jensen. Just nu sitter hon på balkongen och röker LM Menthol medan jag och hundarna utan kläder, hundarna utan päls, sitter ihoplänkade som frusna pingviner i soffan och lyssnar till Peter Jöbacks “Jag kommer hem igen till jul”. Vi knäpper tassar och händer och ber en rastlös bön om att Idol-Andreas gör den rättvisa på riktigt lagom till advent. Nu åkte Mongis-Sam ut! Vi ses i Farsta C! /Per

Mitt mest mogna avslut någonsin. Ingen dramatik, ingen pajkastning, inga tårar. Bara ett lugnt konstaterande att jag inte vill ha detta, jag vill ha mycket mer. Det här är inte som det ska va när det ska va. Så vi avslutade det, lugnt och fint i söndags kväll. Sov tillsammans ändå, höll varandras händer, kysstes i regnet på morgonen. Saknade varandra på kvällen, ja visst, men ändå. Ibland är det varken rätt eller fel, bara okej, och okej är inget för mig.

I slutändan kan jag inte va ihop med någon som har “kul kille med distans till det mesta” som beskrivning av sig själv på Facebook. På allvar ja han har det. När jag har separationsångest tänker jag på det.

Har dött hemma. Ibland hittar jag nåt som heter 3Com i fönstret. Ett olåst nätverk. Ovanligt these days. Det fungerar på millimetern, råkar jag vrida på datorn yttepyttelite dör det. Ni ska se mig när jag letar efter det, jag står på ett ben precis i hörnet, jag flyttar på glas och flaskor (för det borde kunna störa signalerna), ställer fönstret på glänt, balanserar datorn på en hand högt däruppe och så, kontakt. Jag lever och andas.

Vaknar kl 07.30 av hantverkare.
Vill döda dom.
Dödar dom.
Skoja.
Lägger mig i soffan och sover till 12.
Facebookar en timme.
Promenerar med hundarna.
Äter frukost och kollar serier.
Facebookar.
Tänker lite på nåt jobb jag kanske vill göra.
Gör inget konstruktivt med mina idéer, är för lat.
Går och handlar mat.
Går förbi klädbutiken och tar en cigarett med Jo.
Sms-pokar lite.
Äter mer och kollar mer serier alternativt film.
Facebookar, Msn:ar, bloggar.
Äter mer, duschar och kollar serier i sängen.
Somnar, oftast runt 03.

Nu rinner allt mellan fingrarna. Jag trodde jag hade allt där ett tag, jag var lycklig. Nu; ensam, mörk, smutsig. Dessa äventyr. Har jag borderline. Eller är manodepressiv? Jag stillar med brie och päron och kollar Sopranos.

Du, jag vill flytta till landet nu och pilla i en hästman och ha gummistövlar jämt.