Saker vi inte kan förklara, del ett
Universum. Är det bara jag som tänker på universum konstant? På ord som EVIGHET och ÄNDLÖST. Hur jag saknar kontext. På Ingenting försvinner, allt finns kvar. På uttryck som ge och ta, på form. På att om Empire State building var så lång tid som jorden funnits så är människan ett frimärke på toppen. På tid. Jag är oerhört rädd för tid. Jag tänker ofta ur ett tidlöst perspektiv, så som jag kan relatera till tidlöst vill säga. Det gör allt onödigt. Jag ser tillbaka på mig själv om hundra år, jag ser mig som långt ifrån påtänkt. Det gör allt onödigt. Jag är slump, sump, skum. Jag vågar knappt kolla upp mot himlen när det är så här. Stjärnorna ger mig ont i magen. Jag tänker på kärlek men bryter ner det till en evolutionär funktion. Jag kan inte sluta tänka att jag lurar mig själv. Genom att leva. Och låtsas som att det gör nån skillnad.
30 November 2007 ungefär kl. 16:54
oj du satte allt ord på mina tankar där
men allt är en stor jävla scary shit, sånt e livet.
1 December 2007 ungefär kl. 00:56
Den naturliga frågan inställer sig: är det du på bilden?
1 December 2007 ungefär kl. 01:15
Lite väl hårt lingonsex kanske.
1 December 2007 ungefär kl. 11:05
Det blir inte roligare än man gör sig.
1 December 2007 ungefär kl. 11:08
du: idolmaterial.
1 December 2007 ungefär kl. 12:36
gå till en psykolog. nämn existensiell kris och en o charmig variant av narcessism.
2 December 2007 ungefär kl. 21:46
menåhh, mina tankar sedan länge! http://whiteandnerdy.blogg.se/1194292391_katatoni.html
3 December 2007 ungefär kl. 10:30
googla OOBE
3 December 2007 ungefär kl. 23:44
isabelle: ja VET. vad ska vi göra?
carro: fattar inte det här med idol-
men visst är det en fin bild?
6 December 2007 ungefär kl. 22:04
Det gör skillnad om det gör skillnad att leva