Mitt ex ni vet, han den jag tragglat fram och tillbaka med i flera år, han jag kommit över nu. Vet ni, jag älskar honom så himla mycket nu när taggen i hjärtat är borta. Han är ju helt fantastisk! Varför gnällde jag så mycket på och om honom? Varför kunde jag inte se allt det fina? Han är den mest diplomatiska och ickedömande människan jag någonsin känt. Folk kan vara såna idioter och jag vill döda dom men han är lugn, och han förstår, och han accepterar. Det är nog det bästa med honom. Jag har aldrig någonsin känt mig så okej med någon. Hemma. Det jag tjatar om ni vet. Men det finns kvar. Och mina initialer på hans arm som han hotat täcka över (blackstar säger han då) finns kvar och jag tycker om att ha dom där. Trots att han inte är min längre är han ändå min ändå för jag är A och W och kärleken är större än nånsin.

Detta inlägg skrevs Wednesday 21 November 2007 kl. 20:32. Du kan prempa på inläggen via RSS-feed. Du kan lämna ett meddelande eller trackbacka från din egen sajt.