Universum. Är det bara jag som tänker på universum konstant? På ord som EVIGHET och ÄNDLÖST. Hur jag saknar kontext. På Ingenting försvinner, allt finns kvar. På uttryck som ge och ta, på form. På att om Empire State building var så lång tid som jorden funnits så är människan ett frimärke på toppen. På tid. Jag är oerhört rädd för tid. Jag tänker ofta ur ett tidlöst perspektiv, så som jag kan relatera till tidlöst vill säga. Det gör allt onödigt. Jag ser tillbaka på mig själv om hundra år, jag ser mig som långt ifrån påtänkt. Det gör allt onödigt. Jag är slump, sump, skum. Jag vågar knappt kolla upp mot himlen när det är så här. Stjärnorna ger mig ont i magen. Jag tänker på kärlek men bryter ner det till en evolutionär funktion. Jag kan inte sluta tänka att jag lurar mig själv. Genom att leva. Och låtsas som att det gör nån skillnad.

Jag har annonserat efter någon att gifta mig med, någon att flytta till landet med, någon att göra barn med, någon att ha hästar med. Har fått in några intressenter. Tror att en förlovning ligger nära till hands.

Jag dricker minst en flaska julmust om dagen.

Jag är sugen på Peter Jöback.

Jag har druckit glögg fem gånger den senaste veckan.

Jag köper nötter.

Jag är snäll.

Vi vill såklart ha domänen bog.se, men den är tyvärr upptagen just nu. Vi vill dock göra ett försök att köpa den. Hjälp oss genom att maila nils.brandt@bog.se och skriv Är ni intresserade av att sälja er domän? Och hur mycket vill ni isåfall ha för den? Med vänlig hälsning xxx (ditt namn), BOG

Jag har en ny hudcrème med mandelolja. Den kommer i pustar från min hud och varje gång tänker jag på farfar. Det luktar gammal välklädd man. Lite unket men ändå gott. Farfar i båten då han stekte tjocka pannkakor som vi åt med strösocker och smör. Hur båten OJOJ guppade i havet och solen gassade. Farmor i snitsig blus och farfar i välstruken skjorta. Salt hår och tång i aktern. Ingenting går upp mot skärgårdsbåt och skärgårdspannkaka. Nu är farfar blek och mer död än levande. Men luktar som alltid. Gott. Unket. Men gott.

Tid tills jag får träffa Pelle Tamleht igen; okänt.

Rastlös? Ja.
Deppig? Ja.
Längtar? Ja.

Jag faxade en poke till Pelle (Tamleht). Han post-pokade tillbaka.

Till skog och tystnad. Efter hästar och katt. Barfota eller gummistövlar. En liten båt, en altan. En man, att göra barn med, nån som kan hugga ved.

Är det här det första av de tolv stegen?

GE MIG INTE FERNET skrek jag och sen drack jag.
Fernet.
Jag tänker inte skriva om hur full jag var om alla jag pratade med som jag inte kommer ihåg att jag ens träffat. Om hur jag ramlade och slog mig något vidrigt, jag tror att det är en spricka i mitt smalben. Om dramat i regnet när vi kastade nycklar och skrek på varandra. Passade på att gråta eftersom mascaran redan runnit.
Två Hamburgare, en taxi och filmen här nedan.

Dom flesta verkar veta vem modemma är.  Och vi är tydligen väldigt lika. På många sätt. Säger många oberoende av varandra. Vi har båda fått höra det nu i flera månader, och så idag ska vi äntligen ses.

Emma jag längtar efter dig! Har alltid velat ha en syster.

Pelle Tamleht avslöjar hur han röstade ikväll.

Jag vill ha med mig Pelle Tamleht till pensionat Kjellberg ikväll. Dricka glögg och kolla Idol. Men han tjurar. Kan inte ni maila honom och skriva FÖLJ MED ANASTELLE IKVÄLL LILLA GRISEN? Maila honom på pelle@thesunshine.se.

Jag brukar inte be om mycket, gör det här för mig nu.

Och så här kommenterar nån på Peyres blogg;

 hej natacha ! jag vill bara säga, att pga, dig. vill jag göra silikonbröst.. eftersom min pojkvän är besatt av dig.. han sitter tom, och klipper ut bilder på dig ur slitz tidningar när jag är med.. =( känns som jag inte duger som jag är.. men i alla tidningar står det att du gjorde dina bröst som 17-åring ? :s men måste man inte va 18 minst ? :s

Jag vill bara säga att jag har bandana idag.

Jag antecknar det här. Påminn mig.

Mitt ex ni vet, han den jag tragglat fram och tillbaka med i flera år, han jag kommit över nu. Vet ni, jag älskar honom så himla mycket nu när taggen i hjärtat är borta. Han är ju helt fantastisk! Varför gnällde jag så mycket på och om honom? Varför kunde jag inte se allt det fina? Han är den mest diplomatiska och ickedömande människan jag någonsin känt. Folk kan vara såna idioter och jag vill döda dom men han är lugn, och han förstår, och han accepterar. Det är nog det bästa med honom. Jag har aldrig någonsin känt mig så okej med någon. Hemma. Det jag tjatar om ni vet. Men det finns kvar. Och mina initialer på hans arm som han hotat täcka över (blackstar säger han då) finns kvar och jag tycker om att ha dom där. Trots att han inte är min längre är han ändå min ändå för jag är A och W och kärleken är större än nånsin.

Skrev ut Stesolid. Nu kör vi. Och så blev jag tvingad att välja husläkare. Jag vill inte ha Barbara så jag pekade på en ung tjej som verkade trevlig, så nu är Tove min husläkare. Grattis Tove! Må vi ha många fina stunder tillsammans.

Imorgon tisdag ska jag till doktorn. Det kan vara så att min dizzyness är due to inflammation i knät.

Det här kan vara årets sajt.

Men vilka är dom?
Den andra Frida?
Björn?
Nån på M?
Jag vill veta vilka jag ska tacka när jag hittat hem.

“Coacha dig själv att tänka rätt – för att hitta Rätt”

Om hur det snurrar konstant i mitt huvud. Tinnitus typ kanske? Surrar. Lite som konstant blodtrycksfall, förstår ni? Jag vill ha clear eyes men clear brain, jag vill va SHARP. Imorgon ska jag till min husdoktor. Dessa läkarkårens bottenskrap, hon kommer säkert säga att jag borde sova mer. Jag gissar på borelia.

Brukar jag aldrig ha.

Men nu har jag gjort bort mig. Han jag gjorde slut med för bara några veckor sen va där, jag tror jag skötte vissa saker mindre bra.

Men jag har också upptäckt en ny sida hos någon jag tycker väldigt mycket om. Och den sidan gör mig smått berusad av glädje.

Allt som allt. Vinst.