Saker vi inte kan förklara, del ett
Friday 30 November 2007 kl. 15:02Universum. Är det bara jag som tänker på universum konstant? På ord som EVIGHET och ÄNDLÖST. Hur jag saknar kontext. På Ingenting försvinner, allt finns kvar. På uttryck som ge och ta, på form. På att om Empire State building var så lång tid som jorden funnits så är människan ett frimärke på toppen. På tid. Jag är oerhört rädd för tid. Jag tänker ofta ur ett tidlöst perspektiv, så som jag kan relatera till tidlöst vill säga. Det gör allt onödigt. Jag ser tillbaka på mig själv om hundra år, jag ser mig som långt ifrån påtänkt. Det gör allt onödigt. Jag är slump, sump, skum. Jag vågar knappt kolla upp mot himlen när det är så här. Stjärnorna ger mig ont i magen. Jag tänker på kärlek men bryter ner det till en evolutionär funktion. Jag kan inte sluta tänka att jag lurar mig själv. Genom att leva. Och låtsas som att det gör nån skillnad.