I don’t know how I met him, it might have been in a dream

Är det inte helt sinnes att människan, störst bäst och vackrast, borstar sina tänder och släcker ner och lägger sig under ett täcke och bara kopplar bort allt åtta timmar varje natt? Och dessa vansinniga drömmar. Vi föder ormar, dödar våra grannar och ligger med våra träslöjdslärare. Det är nåt skumt med det här.

4 kommentarer på “I don’t know how I met him, it might have been in a dream”

  1. David skrev:

    Första gången jag smög in på din blogg var idag. Nu. Och jag vill skriva att jag gillar ditt rappa sätt att skriva. Så jag skrev det. Då vet du.

  2. isabelle ståhl skrev:

    visst är det en märklig tanke att bli medvetslös en stor del av dygnet. som att gå ner i ett vinter-ide light, en dvala, rymdsömn. man blir ju helt försvarslös också.
    drömmarna är ett slags städfirma för hjärnan tror jag.

  3. Ann skrev:

    Jag har tänkt samma tanke! Inatt drömde jag att jag inte hade betalat min hyra för räkningarna hade kommit fel så jag blev vräkt. Började gråta och vaknade och bara “åh gud vad skönt att det var en dröm”. Drömmar och sömn är weird. Hundar drömmer ju också, det är konstigt det med.

  4. anastelle skrev:

    jag drömde att min ena hund var i fara i natt.
    vaknade av gråt och skrik.
    de är de värsta av alla drömmar.

Skriv en kommentar, hörru!

You must be logged in to post a comment.