Uppåt framåt uppochned bakochfram, vart ska jag nu?
Wednesday 31 October 2007 kl. 02:18Alldeles för ofta tänker jag på den där personen som jag ska komma att älska och som ska vara min andra hälft. Den personen som ska förstå min ångest inför livet och döden, den personen som ska älska mig även fast jag säger fel saker alltid och ofta är gasig i magen. Någon som inte blir upprörd när jag blir fyraochetthalvt år gammal när vi diskuterar och någon som lämnar allt annat därhän när jag är ledsen och behöver pussar och kramar och klappar. Någon mitt hjärta kan kommunicera med obehindrat, någon att dela en pizza med. Någon som jag litar på, någon jag inte vill svika. Någon som alltid vill va nära mig, hud mot hud. Jag vill kalla honom hjärtat mitt och jag vill mena det med hela mitt. Jag vill att han ska gråta när vi gifter oss, jag vill att han ska vilja göra mig med barn.
Idag träffade jag mitt ex. Vi åt middag och sen klippte jag hans hår. Sen åkte han hem till sin tjej. Det har tagit ett år men det kändes inte ens som en liten tagg någonstans. Jag ville inte vara hon. Ville inte att han hellre skulle stanna kvar med mig. Jag hoppas tillochmed att hon är snygg. Det har tagit ett år, men jag är helt klart över honom nu. Det är inte han som är den personen som jag ska komma att älska och som ska vara min andra hälft. Jag trodde det länge.
Livet. Kärlekarna. Smärta. Bla bla bla. Ge mig nästa nu. Så får vi se om det är han.