right back at ya

Monday 24 November 2014 kl. 21:15

Lotta: “det nuklar äcklit” (luktar)
Pappan: “Det är nog mamma som pruttat”
Lotta: “Nej det är från din mun”

du ska snart bli storasyster

Wednesday 5 November 2014 kl. 16:57

I början av 2015 är det tänkt. Du är mycket peppad på ståbräda till vagnen, jippie! Och på att kanske få börja amma igen, vi tvingades sluta för två månader sedan då det kändes obehagligt i mina gravidtuttar. Vet inte vem som saknar det mest av dig och mig, kanske jag.
Du har börjat fråga vad det är i allt: magen, huset, under jorden. Igår var du väldigt djup och filosoferade om att det kanske fanns ett till barn inuti ditt huvud som kanske också hade ett huvud och en mage osv.
Du älskar ditt waldorf-dagis Solvändan, vi också. Yvla är din favorit. Även i ordet govl blandar du om bokstäverna. Snälla sluta aldrig med det!
Ofta samlas vi för familjekram, men du säger kramfamilj och jag blir lika varm inomhus varje gång.

IMG_8525.JPG

lilla vän

Monday 24 February 2014 kl. 17:16

Du är två år lite drygt. Jag har precis börjat jobba efter att ha varit hemma med dig i två år. Du har börjat på dagis. Måndag till onsdag är du med Ylva och en liten grupp andra barn på en waldorf-förskola. På torsdagar och fredagar är du med din pappa.
Igår vädrade vi sovrummet lagom till Hammarby kyrkas klockor söndagsringde. Du blev MYCKET fascinerad och ville sedan kolla på kyrkor som ringde på youtube. Du lärde dig korsa fingrarna och göra som ett kors, “kors kyrka!!!”.
På kvällen blev du arg för att kyrkan var släckt. På natten vaknade du och kunde inte somna om. Din pappa fick gå upp med dig. Du var fortsatt arg för att kyrkan var släckt men rådde bot på din kyrkvurm genom att leka kyrka: stå på pappas axlar och säga ding dong, ding dong. Mellan 02 och 04 roade ni er med det.
Annars brukar du sällan krångla om natten. Du sover så gott på/bredvid mig.
Du har börjat äta så bra också. Blodpudding, stekt ägg, kokt ägg, broccoli, ärtor, fiskpinnar, oliver, kex med smör och ost, salami, brieost, ölkorv, tomat, bärsmoothie, bananpannkakor, bönor och falukorv.
På dagis äter ni vegetariskt, det är inte så poppis hos dig men du äter oliver så det står härliga till.
Men du är fortfarande så rund och go så vi oroar oss inte.
Igår var första gången du kom springandes fram till mig, la armarna kring min hals och sa “älskar mamma”. Med perfekt rullande R.

20140224-171615.jpg

i nackareservatet

Thursday 9 January 2014 kl. 16:49

Älskar skogen.

20140109-164742.jpg

20140109-164753.jpg

20140109-164822.jpg
Älskar julgranen vi hittade långt in i skogen. Vem har klätt den?

det behöver ju inte bli nåt jävla krig!

Thursday 9 January 2014 kl. 11:33

Igår bloggade min vän Annika Leone om att hon funderar på att sluta amma, men känner sig usel på grund av detta. Och så blir det något slags krig i kommentarsfältet om huruvida en ska amma eller inte! Herregud säger jag bara. Kan vi inte alla bara respektera att vissa ammar och vissa gör det inte? Hur kan en bli upprörd över hur någon annan gör?

Vi kan säkert alla enas om att bröstmjölk är lite nyttigare än ersättning rent innehållsmässigt. Men att det bara är nyttigare OM mamman vill amma! För vill inte mamman amma, av vilken jävla anledning det än må vara (och ja, att en inte har lust är en jättebra anledning), så är det ”nyttigare” med ersättning. Så är det ju! Så! Då slutar vi diskutera det.

Jag pratar och skriver ofta om fördelarna med att amma. Jag håller dock aldrig föreläsningar om det positiva med amning för folk jag inte känner eller folk jag vet valt att inte amma IRL. Frågar någon och är nyfiken så berättar jag gärna, men det är inget jag ”prackar på” folk. Jag skriver om det på bloggen och pratar om det med kompisar som också valt att amma.

Innan jag fick barn visste jag ingenting om amning. Det är ju en ganska cool funktion vi kvinnor har som vi inte bör glömma bort mitt i all modernisering, lite så ser jag det. Och om det funkar så är det praktiskt och så vidare, och den erfarenheten delar jag gärna med mig av. Jag skulle dock aldrig få för mig att säga att jag är en bättre mamma för att jag ammar. För det tycker jag verkligen inte! Jag är bara tacksam för att amningen har hjälpt oss mycket då Lotta har varit (och är fortfarande) bitvis väldigt krävande. Vi hade såklart, om amningen inte funkat, hittat andra sätt att söva/trösta/mata/ge närhet på. Men för oss – guld. För många andra – inte guld. Och då är ersättningen guld. Och det bästa är ju att en kan göra båda om en vill! Lite här och lite där och testa vad som känns bäst. (Men om en vill behålla amningen så får en läsa på lite, gärna på Amningshjälpen, om hur en håller produktionen igång. Dom är för övrigt grymma och kan svara på allt om amning och hur en gör både när en vill börja och sluta amma.)

Om jag kan inspirera och peppa de som vill amma (så länge de vill utan att känna sig som freaks) så gör jag gärna det. Men jag hoppas verkligen att jag inte ger någon som inte ammar dåligt samvete. Gör jag det?

det här med att alla barn är olika

Wednesday 8 January 2014 kl. 22:04

Katrin Zytomierska har, enligt egen utsago, haft det väldigt lätt med sitt första barn, Ringo, och har hela tiden hävdat att det bara är att Anna Wahlgren:a lite hit och stå på sig dit så får en en “enkel” unge som sover hela natten och gör som en vill.
Då blir jag faktiskt lite, lite, lite glad när hennes nya unge, Rambo, inte alls går med på metoder och regler utan kräver att få sova på sina föräldrar, amma hela nätterna och bli buren jämt.

Jag har hört folk säga sånt trams förr, jag har aldrig trott på det och jag förstår att de som inte tror på det aldrig kommer att tro på det för man tror inte på det förrän man är där själv.

Jag tror att det är viktigt för mammasfären att vi alla morsor (och farsor) verkligen förstår att alla ungar är olika (vissa verkligen heeelt olika) så att vi kan visa mer förståelse och hänsyn.

Nu är det nästan så att jag önskar att Katrin fick uppleva lite patriarkalt förtryck så att hon börjar tro på dess existens och blir en hardcore feminist. Tänk er hennes energi och makt med en fet dos feminism. Aaahhh *njutis*

nu ska morsan börja knega och ongen in på dagis, slut på lyxliv

Tuesday 7 January 2014 kl. 02:05

Min sista vecka hemma med mitt numera stora barn. På måndag börjar hon dagis samtidigt som jag börjar jobba.
Känns så otroligt vemodigt! Trodde bara att det skulle kännas kul, jag har längtat så efter att jobba, men såhär en vecka innan premiären är det nervigt och oroligt.
- är den delen av hjärnan som inte torkar mat/bajs/kräks kvar?
- när ska vi hinna mysa?
- kommer hennes far som ska sköta inskolning och vara hemma med henne på deltid segla upp i toppen på hennes favoritlista?
- kommer jag klara av att vara nummer två?
- kommer jag att klara av att släppa kontrollen av hennes vantar och strumpor?! Vill tillägga att inte en endaste har tappats bort so far.

Hjälp! Hur ska det gå?

PS! Ska hoppa in som redaktör på mama och det ska bli så grymt sköj.

god jul från Härnösand

Saturday 28 December 2013 kl. 00:55

Jul nummer två blev inte alls lika kaotisk som nummer ett, skönt det. Härnösand levererar i princip allt utom snö.
Det är isigt och regnar snålt, det blåser hårt och vågorna går. Och sen är det 25 procent på Kappahl tydligen, snacket går på stan. Så skönt att jag slutat handla! Handlar det mesta second hand och det jag köper nytt är ofta väl genomtänkt sådant som vi behöver och gärna då så miljövänligt och hälsovänligt producerat som möjligt.

Nördigt men ack så befriande!

den här norén-julen jag just upplevde

Tuesday 24 December 2013 kl. 23:53

Den började bra med Kalle Anka, en massa god mat och en lycklig Lotta.

Slutade med ett kastat glas som gick i tusen bitar, någon som åkte hem och några som grät och som en liten bonus så gjorde en leksaksbil (jättefin men funkade tyvärr inte på trägolv som utlovat) ordentliga repor i parketten både i vardagsrum och kök. Och de måste nu slipas om.

Ja, det var den julen. Både fin men också rätt åt helvete.

Vem snodde mitt flyt?

bloggkalender 19

Sunday 22 December 2013 kl. 02:31

Det här är jag som mest tacksam för:
För att jag är så pass lycklig som jag är idag. Harmonisk, nöjd och glad. Det trodde jag aldrig under mina ångestfyllda år runt 20.
Eller som nybliven mamma. Herregud vad jag GRÄT! Och kände mig så otacksam som inte var glad när jag fått en sån perfekt unge. På tal om tacksamhet.
Nu, två år senare, är jag tacksam för mitt barn. Tacksam för allt hon gett mig, för att hon tagit allt fokus från mig och att min största uppgift i livet just nu är att vara hennes mamma. Jag har inte tid att älta, att oroa mig för stjärnor och oändlighet.
Det är jag otroligt tacksam för, utan den uppgiften hade jag varit en sökande, halvtom, ängslig egoist.

20131222-023106.jpg

bloggkalender 17

Friday 20 December 2013 kl. 20:39

Ett användbart tips eller knep som jag vill dela vidare:

Jag älskar husmorstips och den här länken om bikarbonat verkar vara en guldgruva. Känner jag någon som diggar bikarbonat? Vet att folk som sysslar med no poo brukar tvätta håret med bikarbonat.
Jag är själv sugen på att göra egen tandkräm av bikarbonat och kokosolja (skratta på du), men först ska jag göra slut på min fantastiska USA-köpta anistandkräm från Nature’s gate.

bloggkalender 16 (nu är allt åt fanders med ordningen)

Friday 20 December 2013 kl. 19:47

Den bild som representerar mig mest 2013:

20131220-194334.jpgI New York med min unge på höften. Soligt, rosa hår och bra humör. Ett grymt år.

bloggkalender 18

Friday 20 December 2013 kl. 19:39

Berätta om något du är beroende av:

Mörk choklad. Det känns lite som att jag har uppfunnit mörk choklad. När någon annan äter mörk choklad så känner jag mig nöjd, mallig och tillfreds. Det här låter ju rubbat. Kan vara för att när jag började äta mörk choklad, när jag började äta LCHF typ 2007, så kände jag ingen annan som åt mörk choklad. Kan ju ha varit för att jag var 25 år då och 25-åringar äter ju godis. Alla som jag kände då gjorde det i alla fall.
Idag kanske 25-åringar äter mörk choklad?
Är du 25?
Äter du godis eller mörk choklad?

OBS att mörk choklad räknas som livsmedel och inte godis. Har jag läst.

OBS 2 är att den godaste mörka chokladen finns på Lidl och har smak av bränd kola. Caramel heter den. Den är dock så god att jag nog måste klassa den som godis ändå.

bloggkalender 15

Monday 16 December 2013 kl. 00:18

Tack för att du är min vän:

20131216-003027.jpgMagisk kvinna vid namn Anna.

Flamsig
Tramsig
Ödmjuk
Cool
Snällast
Mjuk
Orädd

Jag älskar dig!

bloggkalender 14

Saturday 14 December 2013 kl. 23:52

Det finns många bra serier men det här är den jag tyckte mest om:
Helt klart Six feet under. Inget har ännu kommit i närheten av detta master piece till serie. Jag är ju iofs väldigt, väldigt intresserad av döden så en serie om en familj som driver en begravningsbyrå passar såklart mig som handen i handsken. Och så är manus och skådisar helt briljant/briljanta. Har du inte sett så se!

Jag gillar ofta lite sävliga serier och filmer, med scener som går långsamt och där inte så mycket händer. Stämningsscener skulle en kanske säga.

Just nu kollar jag på Orange is The new black, den är rolig. Men jag saknar det existentiella.

Jag älskar älskar älskar också Döden döden döden som går på SVT just nu. En sorglig, stark och vacker programserie där briljanta Anna Lindman undersöker döden väldigt konkret. Vad händer i dödsögonblicket? Hur känns det att dö? Hur går det till när vi kremeras?

Jag tänker mycket på sånt här och ibland gråter jag för att jag ska vara död i en evighet.

20131214-234953.jpgÄlskar dessa karaktärer i Six feet under.

bloggkalender 13

Saturday 14 December 2013 kl. 01:57

Det här gör mig riktigt glad:

Paradise hotel.

Top model.

Idol.

Allt för Sverige.

Jag ÄLSKAR (skräp)tv!!! Fast AFS är inte så himla skräpigt.

20131214-015558.jpg Dorota är min favorit i Paradise hotel just nu.

bloggkalender 12

Friday 13 December 2013 kl. 02:51

En trevlig överraskning:

Det får bli flera. Här kommer mina bästa överraskningar:

Den gången jag hittade en jättevacker kakelugn bakom en vägg i sovrummet i lägenheten på söder som vi bodde i innan vi flyttade till Hammarbyhöjden.

Att min man kom hem i tisdags och hade köpt en ny bil. Den var dyr så jag har lite ångest och tänker att jag inte kommer vilja använda den för att jag vill spara på den. Varför gör jag så med allt?! Sparar det godaste och sen orkar jag inte/det hinner bli gammalt i kylen. Använder inte mina finaste kläder och min dyraste ansiktscreme. Går runt med urgamla urtvättade trosor fast jag har nya fina. Blir galen! Bestämmer nu att den fina, lättkörda och schyssta bilen ska användas mycket. Lagom mycket, vill inte förstöra miljön helt.

Varje år när julmusten dyker upp i affären.

Att robotar både ljuger och skrattar. Läs mer här!!! Lite trevligt men också lite läskigt. Väldigt överraskande.

Att mitt barn visade sig vara en flicka strax efter förlossningen. Vet inte vad det var (kanske att jag så starkt kände att det var en tjej under graviditeten) men det gjorde mig glad. Och det borde ju inte spela någon roll men det gladde mig då och gläder mig än. Trots att jag vid flertalet tillfällen sagt fel när folk frågat och sagt att det är en pojke. What’s up med det btw?

Alla gulliga lappar som Markus brukar (brukade? Det var alldeles för länge sen nu när jag tänker på det) gömma i fickor, matlådor och böcker.

20131213-024716.jpgÖverraskningsresa till Prag när jag fyllde år 2009. Mycket positivt.

bloggkalender 11

Thursday 12 December 2013 kl. 01:54

Berätta om vem du var för ett år sedan:

För ett år sen hade jag bott i New York i lite drygt en månad. Jag kände cirka noll personer och jag och Lotta hade inte jättesköj på dagarna. Jag hade ju varit hemma med henne i ett år redan och var skitless på det. Hade sett fram emot att börja jobba förra hösten men så dök erbjudandet om New York upp och det gåååår ju inte att tacka nej till ett år i New York. Jag har ju liksom alla andra svennebananer sagt att “ååååhh” *fånig drömmande jagärsåspeciell röst* “nån gång ska jag fan bo i nuuuu jåååk”. Så här var vi nu.

Jag upptäckte ändå att jag är bra mycket mer av ett social genius än jag trodde. Jag pratade med cirkus ALLA, gick till alla barnställen och lekparker och letade upp ett gäng andra svenska morsor på internetz (är ju faktiskt kung på research, en är ju grävande journalist). Dessutom signade jag upp mig för den årliga Lucia-konserten på svenska kyrkan i NYC och träffade en del löst folk därigenom också. Eller, kyrkokörsfolk är nog mer prydliga än lösa men trevliga var de.

Hur som, jag lärde – såklart – känna en massa trevliga kvinnor (alla män jobbade) och gulliga ungar och vårt år i USA blev fantastiskt. Jag har blivit kung på kallprat, fått smaka på den amerikanska frihetskänslan och framförallt kunde vi ge Lotta ett extra år innan förskola och allvar. Så värt!

Jag älskar New York. Men är klar med stan, skulle inte vilja bo där mer. Men ser fram emot att åka dit på semester i framtiden, kanske själv, och återuppleva mina favoriter.

Nu kanske jag svamlade iväg och inte svarade på frågan direkt. Men… För att återgå till det: för ett år sen var jag lite som en nyföding. I ett nytt land som jag inte kände, lite ensam och hade inte kvar min arbetsidentitet. Jag var naken och vidöppen och det var bra för jag upplevde så mycket och jag tror att året förändrat mig till det bättre! Jag är mer tillfreds med mig och mitt liv, jag fick distans till lilla Stockholms-bubblan (så nyttigt) och jag känner mig så nöjd med att min framtid finns i Sverige. Är mätt på resa och ser fram emot att bygga vidare på livet här hemma.

20131212-014722.jpg

20131212-014940.jpg

20131212-015223.jpg

grattis min finaste lilla vän

Wednesday 11 December 2013 kl. 14:13

Idag fyller du 2 år älskade Lotta. I morse väckte jag och pappa dig med bananpannkakor, levande ljus och en Pippi-morgonrock. Lite senare idag kommer dina morbröder Johan och Jesper hit liksom din mormor. Du älskar att umgås med dom.

Du är så himla rolig just nu. Härom dagen tog din pappa med dig till Systembolaget för att köpa en flaska vin. Det var din första gång där, vi dricker i princip aldrig så hänger inte där så ofta. Det första som hände när ni kom innanför dörrarna var därför lite oväntat – du skrek ”NEEEJ PAPPA, INTE DRICKA!!!”.
Då skämdes han lite din pappa och ni lär inte besöka det stället på ett tag framöver.

En annan grej som är rolig som du gör är att du, om jag eller din pappa skulle säga att vi inte vill göra/smaka något, säger ”prova!” uppfordrande och hytter mer pekfingret. “Bara prova mamma!”.

Igår kväll, din sista kväll som 1-åring, lagade du papegoja-kyckling med grädde, salt och peppar till mig. Det godaste jag ätit.

Du pratar massor, upprepar allt vi säger och sätter ihop hur långa meningar som helst. Det är sååå kul att höra dig berätta vad som hänt under dagen. Du kommer ihåg de mest besynnerliga små detaljerna och ditt minne är mycket mer utvecklat än jag hade förväntat mig. Du pratar ofta om saker som hände i somras, för ett halvår sen alltså. Till exempel om när den där fina fjärilen satte sig på din arm och hur den sen flög vidare upp till himlen. Och om när du och mormor plockade blåbär och om när ni cyklade. Du pratar om Cedar som du red på på Skansen. ”Hjälm” säger du allvarligt och hytter med det lilla pekfingret. Det där hyttandet som jag inte vet var det kommer ifrån. Himla gulligt är det i alla fall.

Du är väldigt selektiv med vad du äter. Mest av allt gillar du korv och oliver. Annat som går ner är broccoli, turkisk yoghurt, torkad frukt, fiskpinnar, bönor och ost. Potatis tycker du är så jävla äckligt och sås går fetbort. När jag tycker att du ätit sämre än vanligt så gör jag fuskglass på avocado och frusna hallon och det går oftast ner.

Du sover fortfarande i sängen med oss. Vissa nätter sover du nästan hela natten, men oftast vaknar du ett par gånger och vill amma. Din sista natt som 1-åring ville du amma hela hela tiden och när jag vid 5-rycket försökte förhandla bort amningen föreslog du att du istället för att amma fick lukta på tuttarna. Hmm.

Du älskar att sjunga och jag har förstått att du sjunger ovanligt ”bra” för din ålder. Fattar det där med melodi och så. Favoritlåtarna är Blinka lilla stjärna, Sommarsången, Mors lilla lathund och ”farfar Li” (Sjörövar-Fabbe).

Den bästa du vet (näst efter mig) är Pippi och du lämnar sällan huset utan din Pippi-docka och apan. Du har en Pippi-klänning som du gärna skulle ha på dig dygnet runt om du fick men vi försöker sakta men säkert göra oss av med den då den är helt trasig och alldeles för liten. När vi åker bil eller ibland om du vaknar på natten och inte kan somna om så brukar du få kolla på Pippi på äventyr på iPaden. Du kan kolla på den filmen hur många gånger som helst verkar det som. Jag har försökt att introducera annat men det går inte, och det är kanske lika bra, jag vill helst inte att du tittar så mycket mer än när nöden kräver det. Men jag är ändå rätt glad att det är Pippi och inte typ Spiderman.

Idag har du varit på din kommande förskola Solvändan och hälsat på. Du tyckte att det var jätteskoj och ville gå dit igen efter att vi gått hem för att äta lunch. I januari börjar inskolningen på riktigt och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Men du kommer att älska det. Du är så himla social.

Det har varit två galna år, fyllda av stor kärlek och lycka men också en helt ny oro och ångest – något skulle ju kunna hända dig! Älskar dig till månen och tillbaka. Jag ska försöka göra början av ditt liv så bra jag bara kan, jag svär.

bloggkalender 10

Wednesday 11 December 2013 kl. 01:18

Det godaste jag ätit:

Jag har aldrig ätit så gott som under mitt år i New york. Jag kommer direkt att tänka på:

Pupu platter på Hurricane club. En plocktallrik med bland annat tonfisktartar och små friterade knyten med jordnötssmör. Godaste jag ätit.

Friterad saltgurka. Konstigt och oväntat gott.

Shake shacks hamburgare. Klassiker!!! Så gott. Åh, måste göra hamburgare. Imorgon. Ja!

The deal closer på The standard hotel. En jätteskål med chokladmousse och grädde som äts med slickepott. Räckte säkert till sex personer men jag och mamma (eller mest jag) lyckades nästan trycka i oss hela. Resten fick en hemlös gravid kvinna på min gata.

En grym smörgås i Williamsburg med honung, banan, jordnötssmör och kanel.

Förra året blev vi bjudna på Thanksgiving-middag hemma hos några amerikaner som så himla amerikanskt och fint bjöd in oss efter att vi träffats en gång och de förstod att vi inte hade tänkt fira. En av dem var kock och middagen var helt amazing. Kommer speciellt ihåg en anklevermousse och såklart själva turkeyn.
Vi blev, såklart, goda vänner med dessa amerikanare sen!

Alla grymma salladsbarer där en fick välja ingredienser själv och så blandades de till av värsta proffsen. Alltid så matiga och goda och billiga!!! Åt jag till lunch nästan varje dag. Kyckling, feta, avocado, bacon och blue cheese-dressing kan inte bli annat än gudomligt.

American pancakes. Ja men de är ju så jävla gott! Med syrup och blåbär. Mm.

Nu måste jag sluta för annars så kan jag inte sova som planerat utan måste gå upp och äta.

bloggkalender 9

Tuesday 10 December 2013 kl. 02:54

Det blogginlägg som jag vill att alla ska ha läst och varför:

Det som sker i Kongo är så vidrigt. Du kan läsa om det här (det vidrigaste jag läst) och i Vimmelmammans blogg här.
Miljontals kvinnor och barn våldtas som en del av kriget. Vad kan vi göra? Jag tror att på lång sikt så kan vi jobba mycket med genus och synen på kvinnan (och mannen). En världsomspännande feministisk revolution skulle förändra vår jord radikalt till det bättre.
Och vad gör vi kortsiktigt åt dessa våldtäkter som sker hela tiden? Vet inte. Och det gör mig så jävla ledsen.

Dr Mukwege kanske kan få ta över som idol nu när Mandela dött? Han bara jobbar på och vägrar låta sig tystas.

önskar mig i julklapp

Monday 9 December 2013 kl. 17:25

20131209-022558.jpg
Finns att köpa här.

att amma en 2-åring

Monday 9 December 2013 kl. 08:15

Nej, det är inte bara lite på natten. Det är kvällar, mornar, efter lunch och på helgen. Mest är det nog klockan fem på eftermiddagen då det är lite trött och gnälligt. Då laddar vi om med amning.

Ja, jag är väl medveten om att vi nu passerar någon sorts gräns mellan att amma “extremt länge” och freakylicious deluxe! Det gör inte mig så mycket och jag vägrar smyga med det för att andra har problem med det.

Det finns massor med mammor där ute som ammar både 3-, 4- och 5-åringar. Kanske till och med 6-åringar! Inte för att det “behövs” eller för att mammorna är perversa eller av någon annan anledning än att det är nice, praktiskt, mysigt och ett inte helt oävet mellanmål även för det “äldre” barnet (bröstmjölken är precis lika nyttig hela tiden, den blir inte blaskig – det är en myt).
Det finns säkert hundra eller tio anledningar till att en fortsätter amma längre än de i Sverige socialt accepterade 12 månaderna. Men praktiskt, nyttigt och mysigt motiverar mig än.

Jag vet inte hur länge vi kommer fortsätta jag och Lotta men jag lovar att berätta när det tar slut och hur det känns då.
För oss har amningen varit magiskt och den enskilt största anledningen till att vi alla överlevt de här två åren. Det får mig att sova gott om natten (hormonutsöndringen är grym) och det får Lotta att sova gott om natten
(hon ammar lite i sömnen och sover sen vidare) och således får även Markus sova gott. Det ger närhet, trygghet och en massa nyttigheter i form av vitaminer och mineraler. Och antikroppar! Det går alltid ner lite tutte när sjukdom eller tänder gör att inget annat duger. Och som en bonus så minskar det risk för bröstcancer hos mig! Rätt rejält vad jag förstått?

Vi ammar vidare hur som, på gott och ont. Mest gott.
Känner jag någon annan långtidsammare därute? Ge er tillkänna!

20131209-020431.jpg
Amma tutte, skriker Lotta när hon är sugen.

bloggkalender 8

Monday 9 December 2013 kl. 01:44

Av alla filmer jag sett det här året är det här den bästa:

Ja men det måste ju bli Den varmaste färgen är blå, som jag skrev om härom dan. Jättebra film, trots att den var så sjukt lång och så himla naken!

Annars är min absoluta favoritfilm You and me and everyone we know. Och Mitt liv utan mig. Och Eternal sunshine of the spotless mind. Och The weather man. Och Garden state och The station agent.

Vill gärna se Gravity här näst.

20131209-014118.jpgMiranda July som gjort (och spelar i) Me and you and everyone we know. Sånt JÄVLA geni. Läs mer om/av henne till exempel här.

bloggkalender 7

Saturday 7 December 2013 kl. 19:26

Den bild jag är mest nöjd med:

20131207-192454.jpg
Jag kallar den “trilskande 1,5-åring inspirerar kostymsnubbe vid Times’ square att ta en liten vilopaus i lunchruschen”

bloggkalender 6

Saturday 7 December 2013 kl. 01:53

Det här fick mig att börja gråta:

Jag gråter inte av ledsnad så ofta. Längre. Är för lycklig typ. Eller blasé. Usch, hoppas det är pga lycklighet.

I måndags grät jag dock för att jag skrattade så mycket (okej nu blev det lite väl skrytigt happy happy, sorry, så lycklig är jag inte). Jag och min kompis var på bio och såg Blå är den varmaste färgen. Jättebra film verkligen! Dock vill jag varna för en heeeel del naket typ nästan porrfilm. En scen var plågsamt lång (20 minuter detaljerat oklippt tjejsex) och alla satt och vred sig i stolarna på biosalongen. Då viskar Sara att det var såååååååååå nära att hon såg denna film med sin pappa. Tanken på den ångesten gjorde att vi bröt ihop fullständigt. (Värt att nämna är även att min kompis är lesbisk, och att då dra med sin egen pappa på en tre och en halv timmar lång film som handlar om en väldigt liggsugen flata… Så roligt/jobbigt. Typ “såhär är mitt liv pappa, vill bara du ska veta”. Dör!)

Jag skulle sjunkit genom stolen, ner till Kina och sen aldrig mer återvänt.

bloggkalender 5

Friday 6 December 2013 kl. 02:54

Den finaste kramen jag fått:
Jag lärde känna en väldigt fin kille vid namn Per 2007 och vi sågs hela tiden och var väl typ rätt betuttade i varandra, mest som vänner dock. Han hade en bästis vid namn Markus. Som jag tyckte var rätt nördig och som jag försökte para ihop med min bästis Lia.

En söndag skulle vi åka skridskor, jag och Pelle Tamleht hade en skridskoklubb som hette Blades of glory. Det var jag och Per, och så hans jobbiga kompis som alltid skulle med på allt. Ja Markus. Vi tre skulle äta middag hemma hos mig först innan vi drog till isrinken.
Jag tror jag hade varit ute och handlat mat eller nåt, för jag var inte hemma när Markus anlände. När jag kom hem så låg han redan i soffan och när jag skulle krama honom hej så drog han ner mig i soffan och gav mig den varmaste, skönaste och finaste kramen jag någonsin fått.
Efter det räknade jag tiden i “innan kramen” och “efter kramen”. Plötsligt var Markus jätteintressant. Och efter en hel del chattande och lite till skridskoåkande så var vi svinkära. Det var ganska exakt sex år sen här i dagarna. Och sen kom Lotta fyra år senare!

Tänk om jag varit hemma när Markus kom? Om vi hade kramats helt normalt, ståendes ba “hej”?
Vågar ej tänka på det. Fast å andra sidan, tänk alla kramar som jag inte fått uppleva. Alla ofödda barn som jag inte avlat.
Nä. Det blev nog bäst såhär. Väldigt bäst.

Tack för den kramen älskling. Hoppas jag får minst tusen och åter tusen till under vår livstid.

20131206-025207.jpg

20131206-025220.jpg

20131206-025236.jpg

20131206-025332.jpg

bloggkalender 4

Thursday 5 December 2013 kl. 02:05

Den låt jag lyssnat mest på i år:

Det är jämnt lopp mellan Sjörövar-Fabbe och Här kommer Pippi Långstrump. Så fooooort jag försöker sätta på någon (riktig) musik som jag vill lyssna på så skriks det “hääääääääär” (inledningen till här kommer Pippi Långstrump) eller “farfar Li!!!” (Sjörövar-Fabbe…?!??!).

Bubblare: dääärför så måste jag, ta det lite lugnt idag.

Jag har försökt pracka på ungen Gangnam style men icke.
Bara.
Pippi.
I allt.

Och jag är väl förresten jävligt nöjd med det. Kunde ju ha varit spindelmannen eller Barbie. Jag ska lyssna på Pippi med glädje 100 gånger om dan från och med nu.

20131205-020417.jpg

bloggkalender 3

Wednesday 4 December 2013 kl. 02:10

Det gulligaste djur jag träffat under året:

Kan omöjligt välja bara ett. Och så råkar Lotta ha träffat de här djuren också. Det är nog mest mötet dem emellan jag tyckt varit gulligt om jag ska va ärlig. Är inte lika förtjust i djur längre.

20131204-020244.jpgPiffen!!

20131204-020438.jpgKharola!!

20131204-020646.jpgOch Lennart såklart.

bloggkalender 2

Tuesday 3 December 2013 kl. 03:12

Mitt starkaste minne från 2013:

Det här året tillbringades ju till större delen i New York. Jag har så många fantastiskt fina minnen, stora stunder med mitt barn. Dessutom hade vi även den bästa sommaren någonsin här i Sverige. Hela fem veckor i streck i huset på landet. Perfekt väder, glad unge och massor av smultron och bad.

Något som verkligen sticker ut från detta fantastiska år är mina tre timmar i en liten hiss. Det var starkt. På så många sätt.
Och fick mig att uppskatta livet (och USAs brandkår).

Jag och min kompis Sara skulle se Sleep no more (tips!!!) – ett omtalat liveperformance – men på vägen in till lokalen där detta utspelade sig fastnade jag i en 10 kvm stor (liten) hiss med 33 okända peeps (Sara blev inslussad innan mig).
Pang sa det när linan gick av och vi föll neråt istället för att åka uppåt.
Det var mörkt, så jääääävla trångt, blev jättevarmt på en gång och folk freakade.

Jag hade panikångest som yngre och var så rädd för att stressa upp mig och hamna där. Det gick förvånansvärt bra ändå, jag kämpade hårt för att inte tänka på hur trångt det var, hur varmt det var och hur gärna jag ville komma ut. Jag bara andades och funderade på annat. Lite som när jag födde barn nästan! Jag visste att jag skulle komma ut någon gång (förhoppningsvis levande) men fick panik av att tänka på hur lång tid det skulle ta. Jämfört med att ta en värk i taget under förlossningen och försöka att inte tänka på hur många smärtsamma värkar som med största sannolikhet låg framför mig.

Efter drygt två timmar anlände (äntligen!!!!!!!!) brandkåren och under den efterföljande timmen blev vi utdragna en och en genom en 50 cm hög glipa i nederdelen av hissdörren.
Ja, en var rädd för att hissen plötsligt skulle röra på sig och en bli kluven. Ja, brandmännen var rejält “manliga”. Ja, vi grät och kramades efteråt.

Det var starkt på så många sätt. Vidrigt och panikigt. Men lättnaden när jag var ute! Lyckan över att få komma hem och krypa ner bredvid Lotta!
Älskade livet så mycket då!!!

20131203-025521.jpg
Denna tänkte jag på mest hela tiden.